Hej alla nya och gamla läsare!

Nu var det länge sedan jag skrev, har varit så mycket annat. Tänker nu skriva ett kort inlägg om tokigheter jag gör när jag är dödstrött av stress. Ni kommer att skratta, men det bjuder jag på. Jag skrattar faktiskt själv åt mina tokigheter.

* Glömmer schampoflaskan öppen så att schampo rinner ut på badrumsgolvet.

* Minns inte om jag tvålat in mig under armarna vid dusch.

* Tror att det är fredag när det är onsdag p.g.a att jag ätit ugnsrostad kyckling med rotsaker till middag, vilket är en maträtt jag normalt brukar äta under helgen. Tänker dessutom att jag ska äta fruktsallad och glass till efterrätt.

* Sitter i soffan och tänker: "Nu ska jag sätta på mig mina gamla glasögon så att jag kan ligga i soffan och titta på Tv" Efter ett tag märker jag att glasögonen sitter konstigt. Orsaken är att jag försöker sätta glasögonen ovanpå de glasögon jag redan har på näsan.

* Nu till det allra tokigaste: Satt i soffan en helg och skulle äta rostad smörgås och dricka smoothie till frukost. När jag ätit klart ser jag vad jag tror är en brödsmula på bordet och stoppar den i munnen. När jag tuggar den känner jag att den är väldigt hård och smakar bränt. Efter ett tag går det upp för mig att det inte är en brödsmula jag ätit, utan en av min katts torrfoderkulor. Urk...

#trötthet #stress

Hej Alla!

Nyss hemkommen efter första dagen på kursen " Att leva med Cerebral Pares som vuxen". Idag diskuterades historik mm.

- Vad är Cerebral pares?

- Vad hette skadan innan termen Cerebral pares fanns?

- När ändrades namnet?

- Typer av Cerebral pares och dess fysiska konsekvenser.

- Vad vi kände när vi fick vetskap om vår diagnos som barn?

- Hur förklarade vi vår diagnos som barn?

- Vad är våra förväntningar på kursen? Vad vill vi veta mer om?

Jag svarade att jag redan som barn ( 6 år) förklarade diagnosen på vuxenvis, d.v.s för tidig födsel, syrebrist vid förlossningen, vilken skadade rörelsecentrat i hjärnan och gör så jag inte kan gå. Det var den enda förklaring jag fått som barn. Fick alltså ingen förklaring anpassad till ett barns nivå. På frågan vad vi vill veta mer om så sa jag att jag vill veta mer om hur man hittar en bra balans mellan aktivitet och vila.

Vi hade så trevligt så vi drog över tiden en kvart. Det märks att jag själv har mycket i huvudet just nu, för under mötets gång så kom jag på mig själv med att avbryta en och samma person tre gånger.

Mycket har hänt sedan sist jag skrev.  Hade möte med nya, tillträdande enhetschefen den 20 mars, vilket gick bra. Jag nämnde att jag haft kontakt m. kognitiva teamet (ett team som hjälper en att hitta kognitiva hjälpmedel), att de gjort fina lappar m. bilder till min whyteboardtavla och att jag fått ett planeringshjälpmedel av dem samt. att jag visade hur det fungerar. Jag visade även stresshanteringsplanen samt. gick igenom vad det är för prioriteringar som gäller hos mig. Att vila är för mig prio ett och assistenterna sköter alla hushållssysslor. Sedan pratade vi om personalen: Vilka som är ordinarie resp. vikarier och vilka som är inne och jobbar just nu. Jag kände att han var uppriktigt intresserad av mig och mitt: Läste igenom stresshanteringsplanen, undrade vad kognitiva teamet var och var de höll till o.s.v När ingen avrundade mötet gick jag själv in och sa: - Ska vi kanske avrunda? Jag ser att klockan är 16.40 (Vi hade suttit sedan kl. 15).

- Åh herregud! Är den redan 16.40? utbrast han förvånat.

Jag har fått en s.k handi av kognitiva teamet. En liten handdator att skriva in saker i. Jag känner att det är ett lätthanterligt och lättförståeligt hjälpmedel, men just nu är jag för stressad för att använda det. Om jag har den i närheten så knappar jag på det hela tiden. Man kan ställa in ljudlösa larm på den, då blinkar displayen istället, men problemet är att jag reagerar inte på blinkandet. Att handin larmar med ljud två till tre gånger per dag  för att jag ska hinna gå på toa innan maten blir för jobbigt. Däremot är den superbra att ha när jag kommer på något då jag gått och lagt mig, för då kan jag skriva ner det jag tänkte på i den ( har den alltid på sängbordet när den ska laddas på kvällarna) och och samtidigt skriva in en larmtid för saken samtidigt, så jag inte glömmer. Oftast behöver jag inte ens larmet i det avseendet, utan kommer ihåg att jag rent fysiskt tagit i handin och skrivit ner saker.

Lapparna till tavlan saknar magnetremsor, så arbetsterapeuten  sa:

- Nu får du åka till Clas Ohlson snarast och skaffa magnetremsor så jag får se lapparna på tavlan, för jag kommer om en månad igen och ser hur det går för dig.

Förstår att hon inte menade något illa, men jag kände en stark motvilja när hon sa det. Inte mot tejpen eller lapparna, men mot att behöva åka iväg och skaffa en extragrej när jag mår som jag mår.

Det går bättre m.  en av de nyanställda  sedan jag gick igenom stresshanteringsplanen, han börjar förstå hur han ska planera upp saker och vilka påminnelser jag behöver. Dock tar det ju sin tid innan jag har full tillit.

Vad gäller den andra så var jag bjuden på middag av en vän samma fredag som jag hade möte med nye enhetschefen. En lite mer offentlig middag. När hon kom till jobbet så hade jag sådant fokus på att jag skulle byta om till finare kläder, så ingen av oss tänkte på att vi skulle  diskutera mitt hjälpbehov under middagen medan vi fortfarande var  hemma. När jag kom dit hjälpte hon mig av med ytterkläder o.s.v, sedan tog hon på sig jackan igen. Problem uppstod då jag upptäckte att det var gående bord på middagen. Tänkte: " Hjälp! Hur ska jag nu göra? Det är gående bord och assistenten har gått ut och maten hinner väl kallna innan hon är tillbaka här." Jag stod bara och tittade mig förvirrat omkring, vilket en annan assistent måste ha observerat, för han erbjöd sig att hjälpa mig. När middagen var  slut påpekade jag  för henne att vi glömde diskutera allt detta, varpå hon sa - Men jag har ju suttit här hela tiden, du hade bara kunnat ringa på mig. Jag fick då veta att hon inte alls varit utanför byggnaden, utan hela tiden suttit i foajén. Jag i min tur förklarade att jag inte tänkte på att ringa p.g.a stressen som uppstod där och då. Om jag hade vetat att hon satt inne hela tiden så hade ju problemet inte ens uppstått, men jag fick ingen hänvisning av henne var hon skulle sitta någonstans, så jag antog att hon gått ut eftersom hon hade jackan på. Det var inte så att det blev någon katastrof, men det kändes lite jobbigt att ta hjälp av assistenter som inte var mina. De är ju i första hand till för sina egna brukare/kunder. Vill inte sno någon annans assistent, liksom.  I övrigt har den nya assistenten samma typ av struktur som en av mina andra vikarier, d.v.s väldigt tydlig.

En av de sjukskrivna assistenternas namn kan inte nämnas utan att jag blir jätteledsen och gråter. Inte ens   chefens lilla "Hon  hälsar så mycket till dig." Mycket p.g.a stressen, skulle jag tro. Saknar henne också. Tidigare idag när jag låg och vilade så drömde jag om henne. Drömde att hon var tillbaka på jobbet och när jag skulle förklara för henne hur jobbigt det varit utan henne så var jag så otröstligt ledsen att hon inte kunde lugna ner mig.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Hej Alla läsare!

Fick i måndags den 2 mars  meddelande om hon som är sjukskriven för stress kommer att vara det i 6 veckor till. Personligen tror jag inte att hon kommer att komma tillbaka till jobbet något mer i år. Han som tidigare gått på hennes rad  kommer inte att fortsätta gå på den längre eftersom det finns en övertalig (en person som ej är utplacerad hos någon) och enligt lag så går de före i kön. Min vecka ser ut som följer:

Tisdag 3 mars: Intervju m. den nya.
Onsdag 4 mars: Inskolning på dagpasset
Torsdag 5 mars: Inskolning på kvällspasset.

Detta för att jag ska få en lugn helg sedan.

Jag blev givetvis ledsen i måndags igen. Vet inte hur jag ska orka för det går så snabbt och intensivt så jag hinner inte hämta energi mellan varje besked.

Enda fördelen är väl att nu får jag en fast person på den sjukskrivnas rad och denna person har jobbat m. folk med kognitiva nedsättningar förr.

Gällande simningen så kommer en av de vikarier som ej är inskolad på simningen  att gå ner i tid då hon känner att det blir mycket med både studier och jobb, så hon kommer inte att jobba tisdagar längre. Vem som ska ta hennes tisdagar vet jag inte.

Kramar!

Hej Alla!

Idag har det varit en riktig skitdag! Lunchen tog en timme att äta p.g.a jag grät mig igenom hela den. Gråter för att jag är så jäkla trött i huvudet, stressad och arg. Jag orkar inte ens bete mig " normalt" mot de assistenter som finns här. Varierat med gråten kommer snäsigheten och ilskan. Jag klagar på dem för att de glömmer att skriva in inskolningspassen på min tavla och glömmer kolla tvättkorgen. De tvättar på tvättdagen, men glömmer att kolla tvättkorgen däremellan, så jag har i flera veckor sagt till dem när jag upptäckt att mina mjukisbyxor tagit slut.  Mjukisbyxor är nämligen de enda byxor jag kan utöva sjukgympa i, andra byxor har för hårt och icke elastiskt tyg. Äger endast 4 st då jag fortfarande håller på och går ner i vikt. I tisdags blev jag så less på att säga till dem, så jag skrev en stor lapp och satte på tavlan. Lappen löd: " Till mina assistenter! Glöm ej att tvätta halva maskiner ibland! Gör det utan att jag ska behöva säga till er!" Orsaken till att det glömts att tvätta halva maskiner har att göra med att vikarier jobbat och de har inte samma rutin på detta. Den ordinarie som funnits har i sin tur förlitat sig på den andra ordinarie personalen, den som nu är sjukskriven (d.v.s. sysslan har redan gjorts bort då den andra ordinarie personalen kommit till jobbet)  då hon varit bland dem som varit duktigast på att komma ihåg dessa halva maskiner.  Ytterligare en orsak till att det glöms tror jag beror på att de är minst lika stressade som jag. Det är dock inget de visar för mig, som tur är.

Vidare klagar jag på att kroppen gör ont, verkar som om stressen satt sig där nu.

Idag fick vi reda på att den som nu varit sjukskriven i 3 veckor blir sjukskriven ytterligare en vecka. Detta innebär att på tisdag den 3/3 blir det heller ingen simning! Orsak: Den nyinskolade vikarien jobbar hennes pass eftersom hon är den enda som finns tillgänglig och det finns ingen chans att vi hinner inskola henne på simningen innan dess! Jag skrev ju  tidigare att jag sedan tidigare har två assistenter som ej är inskolade på simningen. Båda tycker att det är jättetråkigt att simningen går bort för mig, men ingen av dem GÖR något för att förändra den situationen! Det enda som behövs är att de pratar m. ordinarie personal och bokar en inskolning! Hur svårt kan det vara?!? Har sagt till chefen två gånger kring detta och hon har lovat att ta tag i det. För tillfället har det dock blivit svårt med inskolning av simningen  eftersom det bara finns EN ordinarie personal på plats. De andra två (den nuvarande sjukskrivna inräknad här) är långtidssjukskrivna. Varför jag är så angelägen om denna simning är för att det är en av de få aktiviteter där jag kopplar bort stressen.

Denna vecka har varit jobbig:

Måndag: Intervju m. ny vikarie

Tisdag: Inskolning kvällspass av densamma.

Fredag (imorgon): Inskolning dagpass.

Avskyr att ha inskolningarna så här tätt, men p.g.a vikariebristen har jag inte direkt något val. Är inte på något sätt delaktig i inskolningen (mer än att jag måste vara den personens försökskanin under introduktionen av sjukgymnastiken) men jag tycker det är jobbigt att ha en ny person hos mig.

Orkar inte med mig själv och mina känslor just nu.   Vill krypa upp i någons famn och bara vara...

Godnatt och trevlig helg!

Kramar!

Hold me!

Hold me!

I am stressed, tired sad and angry.

I know that You are there for me,

but it feels like You are so far away.

I would have wanted a hug now,

but I will have to picture it in my mind instead:

I put my arms around your neck

and draw me close to you.

Don´t want to let go!

I am resting my chin on your shoulder.

I feel your warmth and I am trying to

exhale all the stress, sadness and anger

that is within me.

The tears are burning behind my eyelids.

I am crying.

I just want to be in your arms!

I need security.

My cheeks are soaked with tears.

Hold me tight!

© unika-jag

feb 26. 2015

Håll om mig.

Håll om mig!

Jag är stressad, trött, ledsen och arg.

Vet att Du finns där för mig

men Du känns så långt bort.

Hade velat ha en  kram nu.

Får försöka föreställa mig kramen

för mitt inre istället:

Lägger armarna om Din hals

och drar mig tätt intill Dig.

Vill inte släppa taget!

Vilar hakan på Din axel.

Känner Din värme

och försöker andas ut

all stress, ledsamhet och ilska

som finns inom mig.

Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Gråter.

Vill bara vara i din famn.

Behöver trygghet.

Kinderna är dränkta av tårar.

Håll om mig hårt!

© unika-jag

25/2-15.

God kväll, allihopa!

Alla  pass är nu lösta för den assistent  som ska vara sjukskriven i två veckor. Har även fått veta vem den nye enhetschefen blir. Stressen över vikariebristen sitter dock fortfarande i. Är jättetrött, men är så stressad så jag inte kan sova. Ligger vaken i sängen på kvällarna/nätterna  och lyssnar på en och samma ljudboksskiva två varv  innan jag somnar ( orkar inte byta). Ett varv på en ljudbok motsvarar en timme. Hänger inte med i bokens handling alls.  Gråter dagligen p.g.a stressen.   Länge sedan jag mådde så här dåligt.  Försöker tänka ut roliga saker att göra, tex. biobesök, men eftersom jag som sagt är så stressad och trött så jag gråter så orkar jag följdaktligen inte ta mig någonstans. Jag lägger även in extra vila. Konstigt nog har jag lättare att somna på dagtid när assistenterna är här. Tycker inte det borde spela någon roll för sömnen ifall de är här eller inte, men lättare går det i alla fall.

Hade en intervju med en tjej förra veckan och det var tänkt att hon skulle inskolas i nästa vecka, men idag ringde hon och sa att hon fått jobb på ett annat ställe. Vår chef har tre nya på ingång till mig, så jag får vänta in dem.

Vad gäller att fixa vikarier så fungerar det så här:

Har jag en fungerande vikarielista så sms:ar ordinarie personal vikarierna. När personalen fått svar på vem som kan jobba så meddelar de mig detta.  Svaren kan komma inom allt från 15 min. till flera timmar.

Får de nekande svar från alla vikarier så meddelas jag även om detta, men jag får i samma veva veta att Stödfunktionen och chefen är inkopplad. Stödfunktionens uppgift är att om möjligt få loss mina vikarier från sitt andra jobb (de jobbar på flera olika ställen) så att jag kan få hjälp och istället sätts en vikarie in hos den andra brukaren.

Om det inte är möjligt att göra som ovan så är det chefen som beordrar ut ordinarie personal.

Enligt både mig och assistenterna  så har chefen mycket bättre koll på saker än vad Stödfunktionen har. Stödfunktionen ser nämligen bara vilka tider jag har assistans, inte vem som jobbat respektive pass, vilket innebär att en assistent  som redan jobbat sex dagar i sträck kan få förslaget att jobba övertid. Chefen brukar då försöka fixa så de slipper jobba, om det går. Sedan så har Stödfunktionen vant sig vid att jag har en stabil grupp som klarar sig själv, vilket har fått assistenterna att inse att de varit för snälla mot dem. De inser att de måste börja kräva mer hjälp. Chefen sa också att hon pratat med Stödfunktionen och sagt att de måste avlasta min grupp mer, nu när läget är som det är. Det råder nämligen vikariebrist i hela min kommun, så de får heller inte in så mycket vikarier som de skulle behöva.

Pappa ringde igår kl 21.30 för att han ville förvarna mig i vad han kallar för "god tid" då han hade tänkt komma på lördag (han pratade alltså om denna lördag den 21/2). Jag sa till honom att vi nog har lite olika uppfattningar om vad begreppet "god tid" innebär och att i min värld innebär "god tid" två veckor i förväg, minimum  en vecka. Sa även att jag behövde vila då det varit fullt upp med vikarieletande denna vecka, vilket han faktiskt respekterade. Jag tänker som så att orkar jag inte utföra mina vanliga aktiviteter så orkar jag inte umgås med honom heller just nu, särskilt inte eftersom han är så impulsiv som person.

Önskar alla läsare en trevlig helg!

Kramar!

God kväll, Alla!

Förra veckan klagade jag på att det var många sjuka o vikariebrist. Nu idag fick vi in ytterligare sjukskrivning från en ordinarie personal o denna kommer vara sjukskriven i 2 veckor. Försökte ringa min kurator för att prata kring detta, men även hon är sjuk. Undrar just hur de två veckorna ska fixa sig. Just nu pågår vikarieletande inför helgen...Min habiliteringspsykolog fick ta mina tårar idag. Ringde honom o grät floder p.g.a hjärnan stressade upp sig.  Han undrade ifall jag har blivit mer indragen i saker nu än förut. Jag sa att det har jag inte, men jag ser ju varje gång ordinarie personal jobbar. Sa också att någon gång rinner ju bägaren över när stress pågått en längre tid. Han försökte strukturera upp mina tankar i handlingar o gav råd om  vad jag kunde göra. Bl.a sa han att jag skulle kontakta vår chef o berätta hur denna vikariebrist påverkar mig.  Sagt o gjort. Pratade m. henne  och  hon sa att  vikarieanskaffning är på gång. Hon har  ytterligare en tjej som ska komma på intervju. Vidare sa hon att hon visste vem som skulle ta över efter henne, men hon ville återkomma om det på fredag för hon skulle kolla upp några saker först.

Ett kort blogginlägg en kaosdag som denna.