Inlägg publicerade under kategorin Dikter

Av unika-jag - 19 juli 2016 00:35

Nära inpå

Tittar dig djupt i ögonen.
Lägger armarna om din hals.
Drar dig tätt intill mig
Omfamnar dig i en lång o varm kram.

Låter min ena hand sakta vandra från din nacke längs med ryggen
o tillbaka upp igen.
Placerar handen på din axel för att sedan låta fingrarna vandra vidare längs din arm.
En fjäderlätt beröring som kittlas.
Mina fingrar har nu nått din hand.
Drar ett finger mellan dina fingrar så det kittlas igen.
Våra fingrar flätas nu samman.

Låter min hand vandra tillbaka upp längs din arm
för att sedan ta sig vidare ner mot din bröstkorg.
Låter handen stanna där.
Känner dina hjärtslag.

Det finns dock inget vi
för det här är bara en fantasi.
En fantasi om närhet jag så gärna vill ha
men inte kan få,
så länge jag inte vågar släppa
någon nära inpå.

unika-jag 18/7- 16.

ANNONS
Av unika-jag - 27 maj 2016 22:33


Mänsklig röst

E- post i all ära,
men ibland vill jag ha
en kontakt som är mera nära.
En mänsklig röst
som skänker tröst.
Vänlig ton
vänliga ord.
Det gav du mig
en dag när jag var stressad,
ledsen och osäker.
Sa att det finns ett vi.
Visade mig att jag inte är ensam.

unika-jag 27/5 - 16.

ANNONS
Av unika-jag - 19 maj 2016 00:35

Vi gör slut.


Vill ha dig här.

Ta vara på den tid vi har.

Vet samtidigt inte hur jag ska stå ut

innan dagarna tar slut.

Visar mig ledsen, men inte fullt ut.

Då skulle jag inte få något gjort.

Måste distansera mig för att stå ut.

Det känns som om vi gör slut.

Enda skillnaden är

att vi aldrig varit kär.

 

© unika-jag 19/5 - 16.

Av unika-jag - 25 mars 2016 00:15

Fri! Tack för att det är Jag och Du.

 

Det bästa som hänt mig i år är Du!

Du kom in i mitt liv när jag behövde det som bäst.

Din varma hand, Din lyhördhet och Din empati

är det som sätter mig fri!

 

Glada skratt och bus varvat med gråt.

Gråten känns som att jag sitter i en gungande båt.

Då finns Du där bredvid,

säger:

"Just nu är det det här som händer."

Du sätter dig och väntar tills det vänder.

Känner mig aldrig pressad av dig.

Bara fri!

Fri och glad att det är vi!

 

Ibland blir jag rädd att allt bara ska ta slut

för jag vet inte hur din plan ser ut.


Det är då jag glömmer bort

att leva här och nu.

Då är det bra att jag har Dig

som kan påminna mig.

 

Tack för att jag har Dig!

Du lyfter mig!

Lyfter mig till oanade höjder

och visar att jag kan mer

än jag trodde var möjligt!

 

Tack för här och nu!

Tack för att det är jag och Du!

 

© unika-jag 25/3 - 16

Av unika-jag - 25 februari 2015 23:00


Håll om mig.

 

Håll om mig!

Jag är stressad, trött, ledsen och arg.

Vet att Du finns där för mig

men Du känns så långt bort.

Hade velat ha en  kram nu.

Får försöka föreställa mig kramen

för mitt inre istället:

 

Lägger armarna om Din hals

och drar mig tätt intill Dig.

Vill inte släppa taget!

Vilar hakan på Din axel.

Känner Din värme

och försöker andas ut

all stress, ledsamhet och ilska

som finns inom mig.

 

Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Gråter.

Vill bara vara i din famn.

Behöver trygghet.

Kinderna är dränkta av tårar.

Håll om mig hårt!

 

© unika-jag

25/2-15.

 

Av unika-jag - 29 november 2014 22:50

Kärleken


Jag vill släppa in Dig

Men jag vågar inte.

Vågar inte för att jag inte vet vad som händer då.


Det kan bli underbart. Det kan bli kaos.

Mina rutiner lär bli helt uppochnedvända.

Kommer det att hålla?

Det är sådant man inte vet innan man provat.


Samtidigt skulle det vara så skönt att ha Dig hos mig.

Du kan balansera upp mig när jag är stressad och ledsen.

Gå ut med soporna när jag själv inte orkar.

Ge mig en kram när jag som bäst behöver det.


För att vinna så måste jag våga och för att våga krävs det mod.

Mod att hoppa ut i det okända och se vad som händer.

För att kunna älska måste jag våga ta risken att bli sårad.

Blir jag sårad måste jag resa mig igen.

Annars blir jag ensam för resten av livet.

Det vore ännu värre

Än att aldrig fått uppleva kärleken.


© unika-jag

skriven 4/11-12



Av unika-jag - 29 november 2014 22:32

Trösta mig!

  

Du är inte död.

Din kropp må vara begravd

men din själ,

den har bara bytt planhalva

till himlen.


En planhalva som jag inte

har tillgång till än.

Det är för tidigt.

Det är inte min tur.

Jag ska förhoppningsvis

leva ett långt och

lyckligt liv först.


Det var alldeles för tidigt för dig!

Fyra månader efter att jag fick

besked om ditt allvarliga tillstånd

så bytte du planhalva.


Kvar finns jag, dina nära och kära.

Jag försöker bearbeta, försöker förstå.

Acceptera.

Jag kan inte sova.

Gråter mig till sömns

om nätterna.

Vill att du ska komma och trösta.

Som du gjorde förr.

Genom att stryka mig

över ryggen

och med din lugna ton fråga:

"Hur är det, vönnen?"

Men allt Du kan göra

är att vaka över mig

där uppifrån,

se min smärta,

skänka mig en tanke

mitt i sorgen.


Bara för att jag en dag kommer att acceptera,

så innebär det inte att jag glömmer.

Aldrig någonsin!

Du var nämligen alldeles för klok,

snäll och fin

för att glömmas bort.


Ha så kul med din farmor.

din kanin

och dina marsvin,

så ses vi!


© unika-jag

skriven 27/12-11

Av unika-jag - 29 november 2014 22:25

Avtryck


Du har gjort avtryck i fler människors liv än jag kunnat ana.


Jag har mina underbart fina barndomsminnen,promenader och diskussioner.


Din ena bror minns hur hans dotter hängde i dina byxben när du tapetserade om hos dem.


Hur hon blev svartsjuk när din andra brors dotter också kom och ville ha din uppmärksamhet.


En av mina kusiner upplevde dig som sin extramamma under sin uppväxt.


Min faster beskriver dig som en som alltid var glad.


Din närmsta väninna minns hur hon vek sig dubbel av skratt


då du låg i hennes hängmatta och berättade något roligt.


Hennes numera dementa mamma minns dig fortfarande.


Det är kanske delvis därför vi lever.


För att vi vill lämna avtryck,


vi vill att någon ska komma ihåg oss.


Vi vill dock inte att folk enbart ska komma ihåg oss för vad vi gör,


utan för hur vi är som människor.


Så är det med dig, mamma!


Alla som minns dig,


minns dig för din underbara


personlighets skull!


© unika-jag

skriven 14/9-11

Presentation

Hej! Jag är en 37-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 37 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Blogkeen
Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Bloglovin'

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se