Hej Allesammans!

Två veckors stress tog ut sin rätt igår och istället för skratt kom gråt. Jag gick omedelbart till sängen för att återhämta mig, jag grät även då.  Visst har det varit skönt att jag fått känna mig lugn ett tag, men när gråten väl kommer så blir jag ändå överrumplad, för den tid jag är lugn tänker jag: "Vad skönt att jag inte gråter åt stressen längre, jag kommer nog aldrig mer gråta åt stressade situationer." Naivt, jag vet, men det är så det känns när jag mår bra. Orkade inget igår eftermiddag. Ingen sjukgympa eller gåträning. Somnade t.om framför " Lyxfällan" som jag hade tänkt se

Det som hänt de två senaste veckorna är att en av mina assistenter blivit pappa. Visste inte ens att de väntade tillökning förrän i mars (fick ej veta det av honom personligen) eller att han skulle ta 10 dagars pappaledighet. Det fick jag veta för 2 veckor sedan då jag råkade höra honom prata med en kollega om saken, han själv har inte sagt ett dugg till mig. Antagligen av hänsyn till mig, men jag hade faktiskt uppskattat att få veta att han skulle vara ledig med tanke på mitt behov av struktur. Jag hade alltså ingen aning om att jag skulle ha vikarier i 10 dagar. Sedan fick jag dessutom veta att en sommarvikarie  frånsagt sig allt jobb i sommar p.g.a sjukdom i familjen ( har full förståelse för det), men konsekvensen blev ju att jag fick börja om från början: det blev en akut intervju och inskolning av en ny. Vi har haft andra inskolningsdagen idag, annars hade jag inte haft någon som jobbar nu på söndag. ( Sommarvikarien jobbar vid behov fram till sommaren, och under sommaren kommer hon gå på schemarad.

Nästa vecka är det möten för hela slanten (dubbla möten på onsdag).

Med förhoppning om en trevlig helg till er alla!

#Plötsligaförändringar #Assistans #Stress

Hej Allesammans!

Jag trodde jag skulle bli stressad men...Istället har jag haft två komiska dagar! Det började i onsdags med att jag skulle till fotvårdaren: Jag och assistenten  hade tillsammans gått igenom dagens upplägg och kommit överens om att jag skulle äta lunch 12.30 Blev  lite fundersam då hon inte påmint mig om lunch vid 12.40, men tänkte att det bara blivit någon fördröjning. När hon fortfarande inte sagt något vid 12.50 gick jag och frågade om det inte var mat snart. Hon tittade förvånat på mig och sa:

- Du brukar ju inte äta förrän kl. 13.

- Ja, men jag ska ju iväg till fotvårdaren idag och taxin går 13.35 Hennes min när jag sagt det var klockren: Hon tog sig för huvudet och bara gapade.

- Förlåt, jag vet inte hur jag tänkte! Det är ju jag som planerat upp dagen med dig och jag har ju själv ringt och bokat taxi och allt! Min första tanke när du kom och frågade om maten var klar var att din klocka på datorn gick fel...

Trots att jag var stressad kunde jag inte annat än skratta!   

Åt lunchen i halvstressat tillstånd. Kollade på klockan var 5:e minut. Åkte till fotvårdaren och när jag kom hem hade jag huvudvärk. Gjorde sjukgympan, åt middag och satt sedan vid datorn resten av kvällen. Då såg jag ett mail från sjukgymnasten med texten: " Ses imorgon!" Blev tvärstressad! Tänkte för mig själv: " Det där stämmer inte. Jag har 21april inskriven i min almanacka." Frågade assistenten vad det stod i deras schema och där stod det också den 21. Svarade på mailet, men eftersom klockan var  efter 17 och hon hade gått hem för dagen så passade jag även på att prata in ett meddelande på telefonsvararen för säkerhets skull. Samtidigt så kom jag på mig själv med att agera på ett sätt jag aldrig gjort tidigare: Jag blev varken förbannad eller gråtfärdig trots stressen (vilket jag alltid blivit tidigare, innan vi aktivt börjat jobba med den), utan istället kom jag på mig själv med att fundera ut en lösning:

" Kommer sjukgymnasten imorgon så flyttar jag min dusch till fredag ", tänkte jag. Jag var dock lite orolig över att hon inte skulle hinna se mitt svar på mailet samt. lyssna av sin telefonsvarare. Kom i säng sent den kvällen  ( 01.00)  för jag stod och valde ut vilka kläder jag skulle ha den dagen  ifall vi skulle ses och gå ut (brukar normalt inte lägga fram kläder själv, men gjorde det för att det skulle gå snabbare på morgonen ifall det skulle ha behövts. (Skulle ha vikarie följande morgon nämligen).  Jag sprang fram - och tillbaka mellan garderob och toa och efter det mailade jag min Godman ( hade nog kunnat vänta med det, men jag får alltid sådana idéer just när jag ska stänga av datorn för natten). När jag väl kom i säng hade jag svårt att somna och vaknade tidigt följande morgon, 06.45 Kanske en kombination av stress och att jag behövde gå på toa.  Jag funderar lite på om ett scenario liknande hennes och mitt hade funkat med någon annan och mitt svar blir vet inte, för allt hänger på hur stressad jag är den dagen, vilken sorts tillit jag har till personen det gäller o.s.v Hon ringde upp mig samma morgon  kl. 08.30: - Hej...(lång paus) Det är (namn) (lång paus igen).  Kändes som om hon var beredd på antingen en utskällning eller att jag skulle vara jättestressad.( ...)Det var jag som bläddrade för långt fram i almanackan. Vi ska inte ses förrän den 21:a.

Återigen kunde jag inte göra annat än skratta åt situationen!    Känns så skönt att inte ha stressreaktion a´la skala 10 i kroppen längre! Har befunnit mig där rätt länge, så det känns skönt att jag börja reagera annorlunda efter snart 4 månaders jobb med detta!

 - Skönt att höra att du skrattar! var sjukgymnastens avslutande kommentar.

Med önskan om en fortsatt trevlig kväll och en god nattsömn!

Kram på er!   

#Stress #Komiskadagar

Tjenamoss alla läsare!

Var på promenad igår o på vägen mötte jag en av mina personliga assistenter som jag hade för över 10 år sedan. Senast jag såg henne ( som jag minns det) var för 5 år sedan, så det tog ett tag innan jag kände igen henne. Hon var på promenad med sin lilla hund som tyckte det var tråkigt att stå stilla medan vi pratade, så hunden tog kopplet i munnen o försökte gå iväg själv, vidare så hoppade o studsade den samt. ville bära på kottar. Riktigt söt o rolig var hon, den lilla vovven! Min fd. assistent ville bjuda mig hem till sig senare i vår. Kul!

Idag efter simningen såg jag en glad o pigg Irländsk Setter som viftade på svansen o så gärna ville hälsa på mig, men jag hann inte för jag skulle med taxin.

Nej, nu ska jag gå o lägga mig. Är slut som en artist efter dagens simtur.

Med önskan om en god nattsömn till er alla!