Inlägg publicerade under kategorin Tankar

Av unika-jag - Fredag 2 mars 17:38

Hej Allesammans! #Psykiskohälsa #Depression


Har du gråtit? Är det något speciellt? Hur känns det? Du behöver kanske vara själv en stund? Frågorna kommer från min assistent och jag förstår varför han ställer dem. Det är hans sätt att säga att Han ser att jag inte mår bra, att Han ser att jag gråtit.


Det är typ nu jag fattar hur dåligt jag mådde under slutet av 2016 och halva 2017. Jag hade ( och har fortfarande ) en depression. Till en början var jag tyst, sa ingenting till någon. Inte till familjen, vännerna och inte heller till kurator eller psykolog på Vuxenhabiliteringen. Grät för det mesta. Ingen kände igen mitt beteende. Jag svarade inte i telefonen och deltog inte i sociala aktiviteter. Tappade minnet. Visserligen har jag på grund av mitt funktionshinder dåligt närminne, men det blev ännu sämre under depressionen. Jag, som annars har ett bra sifferminne, glömde bort telefonnummer samt. koden till mitt kreditkort. Glömde även bort inbokade möten. Jag visste aldrig vad det var för dag då det kändes som om dagarna flöt ihop. Kom inte ihåg om jag gjort min sjukgympa eller ej o.s.v En tid senare blev jag utåtagerande. Gjorde två av mina assistenter fysiskt illa.  ( Inget jag kom ihåg själv, fick det återberättat för mig vid ett senare tillfälle). Andra assistenter släppte jag inte in. Vägrade öppna dörren när de ringde på.


Det kändes även som om jag ville provocera en av mina assistenter till att bli arg. Det var honom jag tänkte på idag när jag blev ledsen. Minns en dag när jag sa till honom att det inte tjänade någonting till att han försökte hjälpa mig ur min depression. - Varför tjänar det ingenting till? frågade han mig.  Minns i dagsläget inte vad jag svarade. Minns dock att han frågade om jag hade någon förståelse för hur han kände sig mitt i alltihop. Jag sa ja, eftersom jag har erfarenhet av två vänner som mått psykiskt dåligt och minns hur jag mådde under den perioden. Det var även samma assistent som fick ringa polisen när jag vägrade åka in till akutpsykiatrin trots att jag behövde det. Enligt mig själv var jag inte sjuk trots att jag hade depression med tillhörande vanföreställningar. Jag ansåg också att jag var en person som var dum, ful, ivägen och ställde till det för min omgivning.


Under denna period var jag inte schysst mot dem på Vuxenhabiliteringen heller. Kallade en av personerna där vid ett kvinnonamn trots att jag vet att han är en man. Jag lät riktigt bitsk, kylig och arg när jag sa det. Detta var i samband med att personen försökte få in mig på akutpsykiatrin och jag inte ville. Återigen ansåg jag mig inte vara sjuk.


Minnena från akutpsyk är jobbiga att bära. Jag tänker på hur jag själv mådde, men även på allt jag fick bevittna som hände m. andra patienter medan jag låg inne där. Tänker även på ovan nämnda exempel där jag behandlat personer i min omgivning illa p.g.a min depression. Personer i min omgivning ber mig att inte fastna i dessa tankar då skuld - skamkänslor inte är ett dugg uppbyggande. Fattar vad de menar, men ack så svårt det kan vara...


Jag får väl bara konstatera - Jag var sjuk.


Detta är inget tycka-synd-om - inlägg. Behöver bara bearbeta min depression.

ANNONS
Av unika-jag - 14 maj 2016 00:43
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av unika-jag - 9 maj 2016 22:42
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av unika-jag - 9 maj 2016 01:47
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av unika-jag - 24 oktober 2015 01:29

#Knivattack #Hatbrott #Empati #Allaslikavärde Hej Alla!

Är mycket illa berörd av knivattacken som det skrivs om i media just nu. Att attacken rubriceras som hatbrott gör känslan om möjligt ännu värre! Försöker föreställa mig hur det skulle kännas ifall någon av mina vänner med invandrarbakgrund skulle bli ihjälskjutna mitt framför ögonen på mig. Jag vill inte ens tänka tänka tanken! Vad är det som händer med vårt trygga Sverige? Tycker samhällsklimatet blir hårdare och hårdare. Blir rädd för hur detta ska sluta i långa loppet: Kommer man döda mig som funktionshindrad, för att jag saknar en kroppslig funktion som normen har? Var finns medmänskligheten, empatin och tanken om allas lika värde? Skriver som ett barn sa på Tomas Gunnarssons sida: "Krossa Jantelagen" : " Det spelar ingen roll vilken färg man har på huden, huvudsaken man har samma färg på hjärtat." Alla är lika mycket värda!

Lyssna gärna på Danny Saucedos nya låt " Så som i himlen". Påminner om det jag skrivit om i detta inlägg.

Låt oss gemensamt visa att kärleken övervinner hatet!

Varma kramar!          

Av unika-jag - 18 juni 2015 02:10
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av unika-jag - 31 maj 2014 23:18

Hej!


Var ute med katten för en vecka sedan på min egen gård. Då kom en äldre dam fram och ville ge mig godis. Jag sa artigt nej tack eftersom jag inte ville ha. Då började hon vifta med godisen mitt framför näsan på mig. När jag inte tog emot godisen så lade hon den i mitt knä istället. 



Jag får direkt känslan av att damen tycker synd om mig för att jag sitter i rullstol eller alternativt hade fördomar.



Hur tänker ni andra?

Av unika-jag - 10 april 2014 12:04

Hej alla läsare!


Jag kom att tänka på det här med diagnoser som skällsord.  I mitt fall CP. Jag minns när jag gick i högstadiet och en kille knuffades med en annan kille på skoj. Killen råkar ramla in i min rollator och utbrister: "Flytta på den där CP-jäveln!" Jag var tillräckligt stor för att förstå att det där inte var riktat till mig. Han var irriterad för att han slog sig. Likväl tog jag åt mig. Orsak: Min mobbning hade vid det här laget pågått i 6 år.  Jag var den enda med CP-skada och enda personen med synliga hjälpmedel. Så när en person kallade mitt hjälpmedel för CP-jävel så tänkte jag: " Han tycker att min rollator är ivägen, vilket innebär att jag som person också är ivägen".


Vänligen använd inte CP eller andra diagnoser som skällsord. Ej heller folks etnicitet. Det sårar mer än vad det gör nytta. Tycker ni något är dumt, knäppt eller idiotiskt, använd hellre de yttrycken istället. Jag syftar självklart på saker nu.


Ha en fotsatt trevlig dag!

Presentation

Hej! Jag är en 36-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 36 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Blogkeen
Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Bloglovin'

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se