Tjenamoss Allesammans! #Kastadisnöhögen #Livskvalitet  #Barnasinne #Barndom #Rörelsefrihet

Träffade min sjukgymnast från habiliteringen i torsdags den 8 mars. Sa till henne att jag diskuterat m. en assistent om att jag och sjukgymnasten kanske känner varandra så pass väl att sjukgymnasten inte har något nytt att komma med. Sjukgymnasten ställde sig då i en snöhög och frågade mig:

- Tycker du om att åka pulka?

- Inte pulka, men bob. Mamma åkte med mig när jag var yngre. Jag tyckte det var läskigt att åka bob själv nerför en backe då boben lutade och jag trodde att jag skulle ramla av.

Helt plötsligt, utan förvarning, tog hon mig ur rullstolen o slängde ner mig i en snöhög! Skitkul, tyckte jag.  Jag tycker livet blir mycket roligare när man bevarar sitt barnasinne!    Dessutom påminner hennes handling mig om min barndom, vilket jag ser som positivt!   

Hej Allesammans!                                      #Assistent   #Liteförståelseförminanedsättningar #Hurra!

NU börjar en av de assistenter som jobbat hos mig en månad  ÄNTLIGEN förstå lite av hur mina kognitiva nedsättningar fungerar! Ett vardagsexempel från idag: Vår chef  ringer och säger att att en ordinarie personal  jobbar ikväll då en annan ordinarie personal är sjuk. Jag frågar då min assistent vem som ska jobba imorgon. Han svarar mig att  vår chef sagt åt honom att inte säga något om det då det inte är klart. Jag säger då: Jag hörde vår säga något om en vikarie.
Han: Man ska inte tjuvlyssna på andras telefonsamtal!
Jag: Men det hörs ju ända hit! (Satt vid bordet o åt lunch och han stod i köket o pratade. Volymen på telefonen var så pass hög att vissa saker hördes genom luren). Jag:  Men imorgon kan jag inte vänta hur länge som helst på hjälp!
Han:  - Jag vet inte hur det blir, men det löser sig alltid på något sätt.
Jag: Men min sjukgymnast  kommer ju 10.15 imorgon!
Han: Men JAG jobbar ju imorgon!
Jag: Jobbar DU imorgon? Det är ju precis det jag försöker ta reda på här! Det är ju DÄRFÖR jag FRÅGAR dig en massa! Jag tänkte att de kanske tog bort något pass för Dig eftersom du gick ut extra igår.
Han:  Jag hade aldrig kunnat ana att det var SÅ du tänkte! Snälla Du, självklart jobbar jag mitt pass!
Jag: Ok, då är det alltså på kvällen det fattas personal.
Han:  Mm. JAG får bli tydligare med Dig!

För MIG känns det ENORMT SKÖNT att min assistent nu förstår att även han måste ta sitt ansvar och inte bara lämpa över allting på mig och säga att det är jag som aldrig blir nöjd!  

Hej Allesammans!          #Vadärintestrukturvsvadärstruktur #onödigbelastningpåminhjärna #mentalttrött

Jag kan börja m. att förklara vad som INTE är struktur för mig:

• Det är INTE struktur att påtala att personaltelefonen eller personaldatorn är trasig.
• Det är INTE struktur att påtala att min tekokare är trasig när det redan finns en lapp på den som säger att locket är trasigt!
• Det är INTE struktur att påtala att saker läggs upp på ett  "märkligt" sätt när man bara har jobbat hos mig en månad.
• Det är INTE struktur att påtala att mina sandaler behöver lagas när jag redan vet om att de behöver tas till en skomakare.
• Det är INTE struktur att påtala att min brödrost är trasig när det istället är assistentens brödrost som är trasig hemma hos henne/honom!
• Ovan nämnda påpekningar blir istället en ONÖDIG BELASTNING för min hjärna!

Vad är då struktur för mig:

• Lägg som assistent upp en plan för dagen.
• När du lägger upp den, så ta hänsyn till att jag har en begränsad energinivå mentalt.
• Låt mig säga vad jag tycker om planen.
• Håll sedan DIALOG m. mig om denna plan under hela dagen. Var tydlig med hur Du tänker!
• Ta INTE mina tillsägelser personligt, jag kräver nämligen av ALLA assistenter att de ska vara lika tydliga!
• Jobba in Dig innan Du  som assistent börjar ha en massa åsikter/ förslag på förbättringar! Det finns nämligen en ORSAK till att saker läggs upp på ett visst sätt!  Fråga dina kollegor alt. ta upp det på ett APT ( Arbetsplatsträff, d.v.s personalmöte)!

Hej Allesammans! #Psykiskohälsa #Depression

Har du gråtit? Är det något speciellt? Hur känns det? Du behöver kanske vara själv en stund? Frågorna kommer från min assistent och jag förstår varför han ställer dem. Det är hans sätt att säga att Han ser att jag inte mår bra, att Han ser att jag gråtit.

Det är typ nu jag fattar hur dåligt jag mådde under slutet av 2016 och halva 2017. Jag hade ( och har fortfarande ) en depression. Till en början var jag tyst, sa ingenting till någon. Inte till familjen, vännerna och inte heller till kurator eller psykolog på Vuxenhabiliteringen. Grät för det mesta. Ingen kände igen mitt beteende. Jag svarade inte i telefonen och deltog inte i sociala aktiviteter. Tappade minnet. Visserligen har jag på grund av mitt funktionshinder dåligt närminne, men det blev ännu sämre under depressionen. Jag, som annars har ett bra sifferminne, glömde bort telefonnummer samt. koden till mitt kreditkort. Glömde även bort inbokade möten. Jag visste aldrig vad det var för dag då det kändes som om dagarna flöt ihop. Kom inte ihåg om jag gjort min sjukgympa eller ej o.s.v En tid senare blev jag utåtagerande. Gjorde två av mina assistenter fysiskt illa.  ( Inget jag kom ihåg själv, fick det återberättat för mig vid ett senare tillfälle). Andra assistenter släppte jag inte in. Vägrade öppna dörren när de ringde på.

Det kändes även som om jag ville provocera en av mina assistenter till att bli arg. Det var honom jag tänkte på idag när jag blev ledsen. Minns en dag när jag sa till honom att det inte tjänade någonting till att han försökte hjälpa mig ur min depression. - Varför tjänar det ingenting till? frågade han mig.  Minns i dagsläget inte vad jag svarade. Minns dock att han frågade om jag hade någon förståelse för hur han kände sig mitt i alltihop. Jag sa ja, eftersom jag har erfarenhet av två vänner som mått psykiskt dåligt och minns hur jag mådde under den perioden. Det var även samma assistent som fick ringa polisen när jag vägrade åka in till akutpsykiatrin trots att jag behövde det. Enligt mig själv var jag inte sjuk trots att jag hade depression med tillhörande vanföreställningar. Jag ansåg också att jag var en person som var dum, ful, ivägen och ställde till det för min omgivning.

Under denna period var jag inte schysst mot dem på Vuxenhabiliteringen heller. Kallade en av personerna där vid ett kvinnonamn trots att jag vet att han är en man. Jag lät riktigt bitsk, kylig och arg när jag sa det. Detta var i samband med att personen försökte få in mig på akutpsykiatrin och jag inte ville. Återigen ansåg jag mig inte vara sjuk.

Minnena från akutpsyk är jobbiga att bära. Jag tänker på hur jag själv mådde, men även på allt jag fick bevittna som hände m. andra patienter medan jag låg inne där. Tänker även på ovan nämnda exempel där jag behandlat personer i min omgivning illa p.g.a min depression. Personer i min omgivning ber mig att inte fastna i dessa tankar då skuld - skamkänslor inte är ett dugg uppbyggande. Fattar vad de menar, men ack så svårt det kan vara...

Jag får väl bara konstatera - Jag var sjuk.

Detta är inget tycka-synd-om - inlägg. Behöver bara bearbeta min depression.