Hej Allesammans!

I helgen har min kille varit och hälsat på. Han är jättetrevlig, rolig, omtänksam och mer därtill. När han såg mig förflytta mig från soffa till rullstol sa han ? Ramla inte?. När vi sov så vaknade han till ibland och lyfte huvudet för att kolla att jag inte ramlat ur sängen ??

Vi började med att äta middag. Jag var lite smått nervös så jag blev lite fnittrig. Efter middagen kollade vi på foton från min barndom. När vi kollat klart ville han hålla min hand, vilket han fick. Sedan satte vi oss i soffan och han tittade på mig med trånande blick. Jag gav honom en kyss.

Han: Hur läste Du av det där?
Jag: Det syntes i ögonen på Dig. Efter kyssen försvann all min nervositet. Jag låg med huvudet på hans bröstkorg och hörde hans hjärtslag medan vi pratade om allt och inget. Tv: n var på, men jag kan inte påstå att vi tittade på något, för vi var så upptagna av varandra. När jag gett honom första kyssen sa han: - Jag tror Du har lurats lite med mig.
- Gällande vad?
- Du har sagt att Du inte kan kyssas, men det kan Du visst det!
- Jag menar att jag bara pussats förr och det är 25 år sedan jag gjorde det sist. Du är den första jag kysst så jag visste inte att jag kunde kyssas förrän nu när Du sa det.
- Jag har hela tiden vetat att Du har det där med att kyssas i Dig.

När vi skulle sova så frågade jag honom om han ville sova på en madrass i köket eller ha madrassen nedanför min säng i mitt sovrum. Han valde det senare alternativet. Jag påpekade för honom att då måste jag ju väcka honom om jag behöver på toa mitt i natten då madrassen var i vägen och rullstolen på toan.
Han: - Äsch, det gör inget. Väck mig i så fall. Jag sov dåligt första natten då jag inte är van att ha någon som sover i samma rum, men andra natten sov jag som en stock.

På lördagen såg vi på en film från min barndom.

På söndagen var det dags för honom att åka. Han åkte vid kl. 14 och vid kl. 19 satt jag i soffan och grät för att jag saknade honom så. ?? Samma sak var det på måndagen. Denna helg var första gången jag träffade honom och vi har inte varit tillsammans mer än 2 månader, men känslan var att jag skulle ha känt honom i flera år. Kände mig så bekväm och avslappnad med honom. Vi planerar redan nu in en andra träff. Vi tänker att vi ska fira Nyår och min födelsedag ihop.

Hej Allesammans!

Inatt har jag sovit jättedåligt. Gårdagen var jobbig på många sätt. Jag hade en personal som villr ta upp en sak med mig vid 20.30 på kvällen. Jag kunde inte somna förrän vid 3.30 Tidigare under dagen hade jag fått be en annan personal om förlåtelse för en sak jag sagt till henne. Känns som om allt jag gör blir fel just nu. Ovanpå allt detta så har vi stöket som varit med den arga brukaren. Först grät jag för att jag var stressad, nu gråter jag för att stressen släpper. Dessutom gjorde jag slut med min pojkvän i förrgår. Gjorde slut med honom för att: 1. Jag är inte kär i honom längre. 2. Jag hade börjat ljuga för honom. Med ljuga menas att jag hade börjat hitta på ursäkter för att slippa prata med honom i telefonen. 3. Vår relation kom aldrig ner på djupet. Om jag berättade något som för mig var känslomässigt jobbigt så bytte han antingen ämne eller blev tyst. Det kändes rätt att göra slut. Ändå kommer tankarna: "Hur ska han klara sig utan mig? Han har inte så många att vända sig till." Fast det var jag som valde att lämna mitt förhållande så känns det som en tagg i hjärtat på mig när jag ser lycklig kärlek runt omkring mig eller på tv. Det påminner mig om det jag och min pojkvän aldrig fick.

Hej Allesammans!

Jag har bokat tid hos sjukgymnasten då jag känner mig sned i bäckenet. Länge sedan jag hade denna känsla sist: 8 år sedan. Miina symptom är följande: 1. Höger skinka domnar bort när jag sitter i soffan och har fötterna på en fotpall. 2. Jag känner att tyngden ligger mer på höger skinka när jag ligger på träningsmattan på golvet. 3. Det blir ett ordentligt mellanrum mellan ländryggen och soffans ryggstöd när jag sitter i soffan. 4. Min högra fot är mer utåtroterad än tidigare. Orsaken till att jag får bäckenproblem är att  min höftböjarmuskel är för kort och min kropp kompenserar detta med att tilta bäckenet snett.

Hej Allesammans!

Jag upplever att min pojkvän inte respekterar mig. Han skämtar nämligen om mitt dåliga närminne. Har sagt till honom att det inte är okej att han gör så, men likväl fortsätter han. När vi pratar med varandra i telefon pratar vi om högst ytliga saker, t.ex vädret. Jag skulle hellre vilja prata om djupare saker, t.ex hur vår relation ska se ut. En annan sak jag stör mig på är att han har så svårt för att förklara saker, jag måste alltid dra ur honom en förklaring. En tredje sak som stör mig är att han i princip aldrig håller sig till att ringa mig på de tider vi bestämt, utan ringer 1,5 - 2 timmar före bestämd tid.

Hej Allesammans!

Vår arga brukare har någon form av diagnos där ångest ingår. När jag kom hem från min dagliga verksamhet idag hittade jag henne gråtande i hallen. Frågade hur det var fatt och fick till svar att: ? Det är inget bra. Jag får panik varje gång jag är här. ? När personalen sedan kom med en Stesolid och bad henne ta den förstod jag att hon var mitt i en ångestattack. Känns bra att se lite olika sidor av henne så jag förstår henne bättre.

Hej Allesammans!

Nu var det länge sedan jag skrev sist. Sedan sist har jag hunnit skriva ett brev till pappa ang. hur jag upplevde hans beteende under jul samt. att jag förklarade vilka konsekvenser det fått för mig i form av anspänning, stress och ångest etc. Skrev också att jag inte kommer komma till mitt barndomshem någon fler julafton. Har även ringt till honom och frågat hur han vill att vår framtida relation ska se ut. Hans första spontana svar var: - Jag vet inte. Sedan började han förklara att han känner sig stressad under julen, att det är mycket att fixa med julmat, stoppa in ved i vår vedpanna som vi använder för att få värme, hämta ny ved i stugan, ta hand om hundvalpen o.s.v Vi kom överens om att vi hädanefter ska ses på somrarna istället för på vintrarna samt. att jag då kommer hem en kortare sväng, typ en helg.

Apropå hundvalpen så har hon gjort ett nytt bus: En dag när pappa inte var hemma och min bror satt vid datorn så tog hon pappas handkräm av märket Working hands från bordet. På något sätt fick hon upp locket trots att det var gängat och slickade sedan i sig en fjärdedel av innehållet. Pappa var beredd på att hon antingen skulle få diarré eller kräkas, men inget hände. Pappa säger att hon är en hund som gärna går och bär på saker, gärna en grankotte, tallkotte och ett björkris i munnen samtidigt. Han säger också att hon är en hund som aldrig blir trött. Jag funderar därför på om aktivitetsbollar av olika slag ( sådana man lägger mat i)  skulle kunna göra henne trött? Då blir hon ju tvungen att jobba för maten istället för att få den serverad som i dagsläget.

Hej Allesammans!

Igår skällde pappa på mig: sa att jag skrek, frågade om jag gått ner i vikt. Svarade nej. Sedan får jag frågan om när jag har tänkt börja gå ner de där kilona som jag enligt honom lovat honom att gå ner. Själv har jag inget minne av att jag lovat honom något sådant. Han föreslår att jag ska skippa sötsaker helt och sedan minska ner på maten. Jag sa då till honom att då vet han inte hur det fungerar. Han svarade då att han visst vet hur det fungerar. Jag kontrade med att det kan han inte veta om han tror att jag ska gå ner i vikt genom att skippa måltider. När jag säger till honom att det är fullständigt naturligt att min puls går upp för att jag leker med hunden ( jag kastar leksaker hon får hämta) så är det enligt honom en undanflykt jag hittar på för att slippa gå ner i vikt. Han sa även att han är rädd jag ska dö i förtid pga min vikt. Jag får inte heller posta bilder på vår älskade hund för att: " Det som är privat är privat och han vill inte att hela världen ska veta att han har hund." Jag har frågat honom varför han är så jävla rädd för allt och får då till svar att rädd och orolig inte är samma sak. Han hakar även upp sig på att jag inte svarar på hans frågor på det sätt som enligt honom är korrekt. Enligt honom får jag varken ge bristfällig eller överflödig info som svar på frågan han ställer, utan jag ska kort och koncist svara på endast det som hans fråga gäller. Råkar jag svara bristfälligt eller överflödigt så påpekar han genast att det inte var det han frågade om och upprepar den frasen flera gånger om. Till slut gick jag in på mitt rum och grät.

Idag, julafton, tog det hus i helvete när jag frågade pappa varför han söker bråk. Han bad mig hålla käft och sa att det var sista gången jag bar mig åt sådär. Han sa också att han kände sig skälld på av mig. När jag ifrågasätter vid vilket tillfälle jag skällt på honom så sa han: - Vet du inte vad du pratar om? Han vill alltså inte förklara sig, utan vill att jag automatiskt ska koppla/ förstå vilket tillfälle som avses. Det hela slutar med att jag gråter mig igenom delar av min frukost.

Känner att jag har svårt att få vara mig själv här hemma i mitt barndomshem. Jag i min tur tycker att pappa är en jävla enstöring som aldrig får in andra synvinklar än sina egna då han aldrig umgås med någon. Därav lär han sig aldrig att bete sig heller! Jag får överväga om jag ska åka hem nästa år överhuvudtaget, för det känns så jobbigt. Å andra sidan: Åker jag inte hem så missar jag vår valps uppväxt. Vår hund och min och min pojkväns kärlek till varandra är det som håller mig uppe just nu.

Tack för att Ni läste!

Hej Allesammans!

Boxning är det bästa jag vet, men på senaste tiden har jag blivit bekväm. Med det menar jag att jag känner efter för ofta och för mycket. Tänker: " Orkar jag gå på boxningen idag eller inte?" Det är helt okej att jag frågar mig det nu och då, men nu börjar det bli ett mönster. Jag stannar hemma alltför ofta. Det enda jag gör när jag är hemma är att se på tv och shoppa kläder. Det skulle kännas bättre om jag lade pengarna jag använder till shopping på boxningen istället. Dessutom känner jag mig lite nere av att inte boxas. Boxningen brukar ge min hjärna både vila och lite extra energi, så då har jag t.ex inga problem att orka med duschen efteråt.

Jag som sa att jag inte brukar påverkas av väder. Jag hade fel. I år är jag konstant trött p.g.a mörkret.