Alla inlägg under mars 2016

Av unika-jag - 30 mars 2016 22:32

Tjenamoss alla läsare, nya som gamla!

Ni kanske minns tavlorna jag skrev om tidigare: Den med motivet av släta stenar och den som jag tolkade som en solig vinterdag. Har dem båda nu. Tavlan med stenmotiv hänger i vardagsrummet ovanför soffan och tavlan med den soliga vinterdagen hänger ovanför sängen i sovrummet. Sedan visade det sig att tavlan med en solig vinterdag inte alls föreställde en solig vinterdag, utan en sandstrand med solnedgång. Mig spelar det ingen roll, tycker lika mycket om tavlan för det! Är supernöjd med dem båda! Är så lycklig över hur fint det blev!

Med önskan om en fortsatt trevlig kväll och en god nattsömn!


#inredning #tavlor #lycka

ANNONS
Av unika-jag - 25 mars 2016 00:15

Fri! Tack för att det är Jag och Du.

 

Det bästa som hänt mig i år är Du!

Du kom in i mitt liv när jag behövde det som bäst.

Din varma hand, Din lyhördhet och Din empati

är det som sätter mig fri!

 

Glada skratt och bus varvat med gråt.

Gråten känns som att jag sitter i en gungande båt.

Då finns Du där bredvid,

säger:

"Just nu är det det här som händer."

Du sätter dig och väntar tills det vänder.

Känner mig aldrig pressad av dig.

Bara fri!

Fri och glad att det är vi!

 

Ibland blir jag rädd att allt bara ska ta slut

för jag vet inte hur din plan ser ut.


Det är då jag glömmer bort

att leva här och nu.

Då är det bra att jag har Dig

som kan påminna mig.

 

Tack för att jag har Dig!

Du lyfter mig!

Lyfter mig till oanade höjder

och visar att jag kan mer

än jag trodde var möjligt!

 

Tack för här och nu!

Tack för att det är jag och Du!

 

© unika-jag 25/3 - 16

ANNONS
Av unika-jag - 23 mars 2016 00:15

Tjenamoss alla läsare, nya som gamla!


#Perceptionsstörning #Återhämtningförhjärnan #Flytt #Inredning #Husgrupp

 

För snart 2 månader sedan flyttade jag till ny lägenhet. När jag sedan skulle kolla på inredning till nya lägenheten kom jag, som i vanliga fall brukar påpeka saker (mönster)  som stör mig p.g.a min perceptionsstörning, på mig själv med att säga: - Titta vilken fin...Kolla vilken söt...Samma sak sker när jag är hos vänner: - Titta vilken fin tapet! Kolla vilken fin duk etc. Antar att detta är ett av många resultat av vad som händer när hjärnan får återhämta sig! Var dessutom mycket lättare att komma på idéer när lägenheten var helt tom (förutom mina möbler). Fanns liksom inget jag behövde få inredningen att passa ihop med,  förutom just möblerna. Jag blev lika överraskad som assistenterna över min reaktion. Har dessutom upptäckt att inredningen spelar roll för mitt mentala mående. Har jag inredning i lugna, trivsamma färger hemma så lugnar huvudet ner sig!


När jag kollade på en tavla med stenmotiv på så kom jag på mig själv med att tänka: " Undra hur de där stenarna känns att hålla i ? Säkert jättesläta!", så nog har sjukgymnasten  lyckats med sitt jobb!  Vi håller fortfarande på och kommer fortsätta så tills hon anser mig vara såpass klar att jag kan klara mig själv. Hon har medvetet valt att inte säga något datum, då det kan stressa. Lär väl få veta tids nog.

Husgruppen ligger på gångavstånd från mig nu, jätteskönt att slippa boka taxi jämt! Dessutom ökar det ju förutsättningarna för att jag ska gå dit oavsett hur jag mår. Dessutom kan jag ju välja att gå hem tidigare om det skulle vara så att energin tar tvärslut mitt i allt.



Godnatt på er!

Av unika-jag - 8 mars 2016 18:29

Som rubriken lyder. Här kommer min version:

Vi drar till fjällen
Trött hela kvällen
Ute och glider
med ski cart och skidor
Vi drar till fjällen
Trött hela kvällen
Se upp i backen
för finska attacken.

Nu kanske ni undrar vad textraden finska attacken har med saken att göra? Jag är född i Sverige, talar svenska och finska. Hade en finsk mamma och morfar samt har en finsk mormor och farmor.

Med önskan om en bra kväll!

Av unika-jag - 5 mars 2016 22:38

Tjenamoss, alla läsare, nya som gamla!

Fyndigt formulerad rubrik av mig va? Jag har börjat tänka på saker jag gillar att göra och åka slalom är en av dem. Idag upptäckte jag till min glädje att man kan hyra en ski- vart vIa kommunen och sedan kan jag åka slalom i en backe som ligger alldeles i närheten av mitt hem! När man åker ski- cart så får man inte åka den utan instruktör, såvida man inte har licens. Jag ska ringa och höra om backen har instruktörer ( som jag helst vill) , alternativt höra om man kan ta sin licens hos dem eller om de har någon kurs där mina assistenter kan utbilda sig så att jag inte behöver en instruktör.

För er som undrar vad en ski-cart är så kan jag berätta att det är en kraftigt tillbakalutad stol med stor grop för baken att sitta i. Stolen har dessutom två styrspakar att styra med samt. fyra miniskidor under sig. När jag en gång har provat slalom och fått känsla för det så känns det som en glädjekick att åka. Provade första gången när jag var 12 och senaste gången när jag var 18. Senaste gången höll det på att sluta olyckligt då jag svängde fel av misstag och p. g.a det var jag på väg att åka utför ett stup. Känner mig inte rädd för att åka igen. Vill åka för att jag tycker det är roligt och för att jag vill byta ut den där stup-bilden mot en mer positiv bild att ha på näthinnan.

Med önskan om en trevlig kväll till er alla!

Av unika-jag - 5 mars 2016 00:15

Tjenamoss, alla!


#Stresshantering #härochnu #busa #testa #minnen


Mycket har hänt sedan sist jag skrev. I december började jag träffa en sjukgymnast som skulle hjälpa mig med stresshantering. Hennes första steg var att få mig med på promenad en gång i veckan (övriga dagar i veckan  skulle jag gå med assistenterna). Till en början såg jag promenaderna som ett oöverstigligt hinder: Jag hade ingen som helst vana att vara ute på promenad såpass ofta och dessutom undrade jag hur jag skulle orka rent mentalt, skulle min energi räcka? Dessutom upplevde jag sjukgymnasten som lite jobbig som t.om reagerade om jag sa att hon sjöng "fel" sångtext. Jag fick förklara att mitt uttalande inte handlade om att jag blev stressad över att hon sjöng en annan sångtext, utan snarare ett konstaterande att det finns ett original som går på ett annat sätt.


Till en början var hon också duktig på att ( i allra högsta välmening) påpeka så fort jag pratade negativt under våra promenader.  Minns i nuläget inte exakt vad hon sa, men till sist kände jag att jag började vara på min vakt kring vad jag sa, av rädsla för att få en påpekning. Skrev ett mail till henne där jag förklarade att jag hade börjat tänka som Martin Beck i Beck-filmerna, nämligen "Allt jag säger kan användas emot mig." Upplevde henne som kritisk när hon påpekade sakerna. Skrev också att jag upplevde det stressande att själv välja vilket håll vi skulle gå åt varje gång. Hon tog till sig det jag skrev och slutade påpeka samt. började välja vilket håll vi skulle gå åt. Hon gör det inte jämt, utan bara om jag är för stressad för att själv kunna välja.


Det vi gör under våra promenader är:


* Är här och nu: Vad ser vi, känner vi, hör vi och doftar vi?


* Busar: Kastar snöbollar på varandra, kör slalombana (en inre skapad sådan, det finns inga koner), leker tagen (hon ger mig 15 sekunders försprång för att det ska vara rättvist, hon går ju snabbare än vad jag kör). Leker hund.


* Hon testar mig: Hon gör saker för att lära sig 1)Vad stressar mig och 2) Triggar det hon gör igång något minne och /eller känsla? Om så är fallet ska jag delge henne minnet, oavsett om minnet är positivt eller negativt. Exempel: En dag hoppade hon som en groda och sa:  - Nu hoppar jag som en groda! Uttrycket är ett uttryck jag fick höra väldigt ofta som barn när jag inte kröp på " rätt" sätt. Dessutom så triggade det en uppsjö minnen av personer som uppfört sig kritiskt och dömande mot mig under min barndom. Personer som jag antingen har eller har haft en nära relation till, t.ex en förälder eller en elevassistent.


Trivs med min sjukgymnast och allt det vi gör ihop, men allra roligast har jag när vi leker hund! Hon gör det med sådan inlevelse så jag kan inte hålla mig för skratt! Viker mig dubbel! Första gången vi gjorde det sa hon:


- Nu ska du få kasta pinne!


Jag tänkte: "Vem ska jag kasta till? Det finns ingen hund här." Döm om min förvåning då hon ställde på alla fyra, tog upp en pinne med munnen (urk!) precis som hundar gör, och ville att jag skulle kasta. Tappade jag fokus så krafsade hon mig på benet med "tassen" och tyckte jag skulle kasta, eller bökade runt i marken med "tassarna". Jag hade fortfarande inte fokus så då började hon prata med mig istället:

- Du måste säga vad jag ska göra. Du förstår, jag är en sådan väldigt lydig hund.   Jag fick  ge henne kommandon, precis som om jag hade haft en fysisk, riktig hund där:


- Varsågod! Hämta pinnen då! Duktig vovve! Sitt! Ligg! Vacker tass! Nej! Fy! Nu räcker det!    Samtidigt tänkte jag:


"Måtte det inte komma någon förbipasserande nu, för jag vet inte hur jag ska lyckas förklara vad vi håller på med"   . Om så hade varit fallet hade jag ändå varit tvungen att fortsätta med det, för det var/är ju en del av stresshanteringen. Det komiska och dråpliga i situationen vann  och som jag nämnde tidigare så skrattade jag så mycket att jag vek mig dubbel!


Numera klarar jag max tre hela dagar inomhus om jag måste, sedan kokar min hjärna av stress och jag bara måste ut för att lugna ner den!


Trevlig helg och Godnatt på  er!



Presentation

Hej! Jag är en 36-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 36 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Blogkeen
Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Bloglovin'

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se