Hej Alla!

Inspirerad av min väns låt "Agata" tänker jag nu fortsätta att skriva om min tid på Riksgymnasiet. Detta inlägg kommer att handla om den del av personalen som jag inte kom överens med, vilket var ca 3 st.

Person 1: Jobbade rätt nära mig och vi förstod aldrig varandra. Gick flera gånger till elevhemsföreståndaren med detta, men fick bara svaret att vi skulle ge varandra en chans till.

Personen sa saker som:

Situation 1:

- Hur länge tror du att du kommer att känna så här? när jag var ledsen över en skolkamrats bortgång. Jag tänkte: "Jag känner väl så tills jag har känt färdigt."

Situation 2

- Ska vi begränsa det till mig? frågade denna när jag sagt personligt jobbiga saker till en annan i  personalen. Jag tänkte: " Ska denna person få bestämma vem jag ska anförtro mig åt?"

Situation 3:

- Vet du att det är omöjligt att prata med dig när du gör sådär (hade handen uppe som ett stopptecken när jag inte orkade prata längre. Inte säkert att jag kommit ihåg att informera personen om vad tecknet stod för, men denna bemödade sig heller inte med att ta reda på det, d.v.s fråga mig om det).

Situation 4:

- Jag känner inte dig och därför så har jag svårt att tolka dig.

- Du har haft 3 år på dig. Hur mycket längre behöver du? Du har ju varit sjukskriven så mycket.

- Tyckte du att jag svek dig när jag var sjukskriven?

- Nej.

- Får jag ringa och prata med din mamma?

- Gör det, om du tror att du kan förstå mig bättre då.

- Jag måste ha ett ja eller nej.

Jag upprepade samma svar.

- Ja eller nej.

- JA! skrek jag till slut.

Person 2:

Situation 1

När jag försökte gå till en annan personal och prata om min dåliga relation till person 1 så sa denna till mig:

- Nu är det nog du som inte vet vad du pratar om. (Detta efter att jag inför person 2 anklagat person 1 för att inte veta vad den sysslar med). Person 1 är jätteduktig och har jobbat jättelänge!

- Person 1 må vara jätteduktig på sitt jobb, men jag och denna person går inte ihop!

Situation 2:

- Torka tårarna nu! Det där är väl inget att gråta för, sa denna efter att jag anförtrott denna en jobbig situation med min bästa vän. Bästa vännen var deprimerad och hade självmordstankar.

Situation 3:

Två av eleverna var osams med varandra och jag fick frågan:

- Vad tycker du om det?

- Ingenting, sa jag.

- Jamen något måste du ju tycka, du är ju ändå äldst.

- Blanda inte in mig i det där, jag har ingenting med saken att göra, säger jag och går från bordet mitt i maten. Kort därefter kommer dessa två elever och ber mig om förlåtelse.

- För vad? frågar jag förvånat.

- Personalen säger att det är vårt fel att du gick från bordet. Denna sa - Titta nu vad ni gjorde!

- Jag var inte arg på er! Jag blev sur på personalen för att denna inte kunde respektera när jag sa att jag inte ville bli inblandad.

Situation 4:

- Vad har vi här? Är det en 8-åring eller en 18-åring? frågar denna bara för att jag blir arg över en sak och vågar visa det.

Person 3:

Situation 1:

- Nu får du väl ta och skärpa dig! Det var din pappas fasters man som gick bort! sa denna efter hans bortgång. Jag tolkade det som att jag inte fick sörja personen ifråga.

Lördagskram!

Hej!

Denna vecka hopar sig allt:

* Skulle simmat i tisdags, men avstod då jag var för trött. Gick och vilade istället.

* Övningarna för uppmjukning av höft och bäcken hjälper inte, mitt bäckenben har blivit för snett. Måste ringa och boka tid hos sjukgymnasten.

* Är fortfarande ledsen över att min vän ska flytta. Gråter floder på kvällarna.  

* Skulle duschat och gjort sjukgympa ikväll, men avstår då  jag kom hem från fotvårdaren alldeles för sent p.g.a fick vänta en timme på taxin hem. Är alldeles för trött.

* Fotvårdaren fick för sig att min hjärnskada skulle gå att träna bort. "Har du inget bättre att säga så håll tyst!" tänkte jag. Jag sa givetvis inte det. Idag är en sådan där dag då jag själv är för trött för att orka med omgivningens okunskap.

* Skulle ha träffat kuratorn från vuxenhabiliteringen i morgon. Men vårt möte ställdes in för andra gången på kort tid p.g.a hennes son var sjuk. Jag som behöver prata av mig.   

Jaja, hon skulle vara åter på jobbet på måndag och kontakta mig snarast.

Torsdagskram!

#funktionshinder #tillgänglighet Hej Alla!

Jag upplever nu att vissa av mina vänner "byter glasögon." Med "byter glasögon" menar jag att de som tidigare inte sett saker och ting ur mitt perspektiv, nu börjar göra det. Detta känns otroligt positivt och glädjande för mig!

Detta skedde efter att jag själv några veckor tidigare upplyst en person om att tillgängligheten i lokalen vi samlades i  inte var den bästa. Att upplysa är inte samma sak som att klaga och alla vinner på att bli upplysta!

Några veckor senare var det en annan person som sa: "Jag tycker att borden står trängre än vad de brukar idag" Personen såg nu det jag alltid sett, med sina nya glasögon.

Häromdagen utbrast en tredje: " Jag har kommit på en sak: Du når ju inte upp til ett visst bord, för bordet är ju alldeles för högt! Det får vi ändra på tills nästa gång!"  Jag bara log och tänkte: " Grattis! Du har just börjat se världen med dina nya glasögon!"

Nu kom jag att tänka på en textrad ur "Amazing grace": (...) "Was blind, but now I see"! Det är exakt det som hänt vissa av mina vänner. Fantastiskt!  

Tisdagskram!

#Vänner #Flytt  Hej Alla!

Igår fick jag reda på att tre av mina vänner ska flytta. Två av dessa (ett par) har jag känt i flera år och  den tredje bara dryga året. Upplever alla tre som trevliga, inbjudande och hjälpsamma.  Dock står jag närmast  en av dessa vänner då vi är jämngamla samt. att jag har känt såpass stor tillit till vännen att jag vågat anförtro denne  personligt jobbiga saker. Inte bara anförtro förresten, utan jag har även vågat visa känslor. Vännen har sett mig både jätteglad och otröstligt ledsen och kunnat hantera båda situationerna utan problem. När jag varit det sistnämnda har denne  kommit med papper och sedan gett mig ett val genom att fråga:

- Vill du prata om det? De få gånger jag sagt nej så har även detta respekterats. Jag upplever vännen som väldigt lugn.

Första gången vi träffades så överrumplade denna person mig. Personen räckte fram handen och hälsade redan innan vi hunnit få kaffe eller te. 

Personen sa: - Hej! Är du ny?

Jag log och tänkte: "Wow! Det här är en person som är rättfram! (Är så van vid att många i allmänhet känner en osäkerhet  kring mig p.g.a okunskap kring mitt funktionshinder, så det kändes skönt med en som en som bröt det mönstret).
 

Sedan upptäckte vi att vi hade gemensamma intressen.

Har jag suttit själv vid ett bord i en större folksamling har vännen alltid erbjudit mig att sitta i samma sällskap som denne.  Berett plats för mig. Sagt - Kom och sitt med oss! och även frågat om jag vill att denne ska hjälpa mig med något. Även dennes respektive har ställt samma fråga.
 

Vännen har även varit genuint nyfiken på mitt funktionshinder. Frågat vad det är som gör att jag inte kan gå, undrat vad spasticitet är (Denna fråga var klurig för mig att förklara. Jag bad att få återkomma när jag kommit på en bra förklaring. Tror inte att denne fått en än idag, trots att jag har en, p.g.a jag glömt bort det) och undrat varför jag alltid har en kudde framför knäna. När jag sedan förklarat att jag har kudden för att inte spatta (få spasticitet) rakt ut med benen och därmed lägga krokben för någon så har denne skämtat till det lite och sagt:

-Jaså, du kickar folk du!  

- Ja, sa jag.   

Vännen har även förstått att jag har svårt för det här med att hålla fokus (jag kanske har berättat för denne, var så länge sedan så jag minns inte) så varje gång vi ses och denne  märker att jag står upptagen med något (t.ex. tar av mig ytterkläderna) så lägger denne alltid en hand på axeln och säger hej för att påkalla min uppmärksamhet. Jättebra sätt, tycker jag, för på så vis är det ingen risk att jag missar att säga hej, d.v.s jag behöver ej oroa mig för att jag förbiser min vän.  Andra vänner, som jag ej varit lika tydlig med, kan nämligen känna det som om jag inte ser dem när jag inte svarar. De säger: "Jag sa faktiskt hej till dig" (utan upprördhet) och jag i min tur får förklara att jag hört dem, men inte hunnit besvara hälsningen så snabbt som de önskar. Min väns hand på min axel har denne  kommit på själv. Känns som om denne tänkt steget längre. Jag gillar sådant!  

Vännen kommer att flytta till sina hemtrakter igen.

Jag får maila denne om jag vill något.

Den tredje vännen som flyttar,flyttar utomlands.

Kommer sakna alla mina vänner på var sitt sätt, men särskilt den jag står närmast!

Är så ledsen! Tårarna sprutar!   

#förstaadvent# Hej Alla!

Trevlig första advent på er! Julpynt i form av ljusstakar, adventsstjärnor, tomtar och nallar sitter uppe. Julgardiner likaså.  Min nyinköpta gran är klädd. Jag har druckit glögg, ätit pepparkakor och kollat på julkalendern från -91 på DVD: Sunes jul. Om en timme ska jag kolla på deckare/thriller av Maria Lang på kanal 7.

Kram till er alla!

Vänner är några som kommer och knackar på dörren när jag inte svarar i telefonen.

Vänner är några som stryker mig över håret och håller mig i handen när jag är ledsen.

Vänner är några som säger: Vi vill inte bli av med dig! Du behövs!

Allt det jag skrivit ovan hände mig en dag när jag behövde det som allra mest!   

Kärleken

Jag vill släppa in Dig

Men jag vågar inte.

Vågar inte för att jag inte vet vad som händer då.

Det kan bli underbart. Det kan bli kaos.

Mina rutiner lär bli helt uppochnedvända.

Kommer det att hålla?

Det är sådant man inte vet innan man provat.

Samtidigt skulle det vara så skönt att ha Dig hos mig.

Du kan balansera upp mig när jag är stressad och ledsen.

Gå ut med soporna när jag själv inte orkar.

Ge mig en kram när jag som bäst behöver det.

För att vinna så måste jag våga och för att våga krävs det mod.

Mod att hoppa ut i det okända och se vad som händer.

För att kunna älska måste jag våga ta risken att bli sårad.

Blir jag sårad måste jag resa mig igen.

Annars blir jag ensam för resten av livet.

Det vore ännu värre

Än att aldrig fått uppleva kärleken.

© unika-jag

skriven 4/11-12

Trösta mig!

Du är inte död.

Din kropp må vara begravd

men din själ,

den har bara bytt planhalva

till himlen.

En planhalva som jag inte

har tillgång till än.

Det är för tidigt.

Det är inte min tur.

Jag ska förhoppningsvis

leva ett långt och

lyckligt liv först.

Det var alldeles för tidigt för dig!

Fyra månader efter att jag fick

besked om ditt allvarliga tillstånd

så bytte du planhalva.

Kvar finns jag, dina nära och kära.

Jag försöker bearbeta, försöker förstå.

Acceptera.

Jag kan inte sova.

Gråter mig till sömns

om nätterna.

Vill att du ska komma och trösta.

Som du gjorde förr.

Genom att stryka mig

över ryggen

och med din lugna ton fråga:

"Hur är det, vönnen?"

Men allt Du kan göra

är att vaka över mig

där uppifrån,

se min smärta,

skänka mig en tanke

mitt i sorgen.

Bara för att jag en dag kommer att acceptera,

så innebär det inte att jag glömmer.

Aldrig någonsin!

Du var nämligen alldeles för klok,

snäll och fin

för att glömmas bort.

Ha så kul med din farmor.

din kanin

och dina marsvin,

så ses vi!

© unika-jag

skriven 27/12-11