Alla inlägg under december 2014

Av unika-jag - 26 december 2014 18:16

Hej Alla!


God fortsättning!   Hoppas allt är bra med er! Själv är jag så gott som frisk från dunderförkylningen jag drabbades av förra veckan. Var på middag hos kompisar i onsdags när jag började känna av halsont vid kl. 21. Följande dag var jag hostig och hes. På fredagen blev jag snuvig, men beslutade mig ändå för att åka in till stan och köpa de DVD-boxar jag ville ha. När jag kom hem hade jag huvudvärk och feber. Bäddade ner mig i soffan och gled ut och in ur sömn medan jag kollade igenom mina nyinköpta DVD-boxar: Skilda världar box 11, 13 och 14. Bara två boxar kvar nu, så har jag hela serien. På söndagen var jag tvungen att gå i duschen eftersom jag skulle till sjukgymnasten och " knäcka"mitt sneda bäckenben följande dag. Efter duschen bäddade jag ner mig i soffan igen.


På måndagen gick jag en promenad till vårdcentralen och sjukgymnasten. Skönt för min täppta näsa att komma ut en sväng.  När sjukgymnasten fixat mitt bäckenben fick jag en lite udda kommentar:

- Lite sjukdom är bra för dig, du spänner inte emot lika mycket då. För min del kändes det tvärtom. Kände mig stel som ett kylskåp just p.g.a jag ej kunnat göra sjukgympa på flera dagar p.g.a förkylningen.

Efter besöket bäddade jag ner mig i soffan igen. Först på tisdagkväll var jag tillräckligt pigg för att orka sitta vid datorn igen.


Julaftonen tillbringade jag framför tv:n fram till 16.30 Såg " Elf" och "Kalle Anka och hans vänner". Klockan 18 var det dags för öppet julfirande i en av stans kyrkor. Mat och gemenskap, sång, musik och uppläsning av julevangeliet. Slutade vid 21. Åkte hem och såg "Svensson, Svensson" och " O helga natt" på SVT Play. Drack glögg och åt pepparkakor.


På juldagen bänkade jag mig återigen framför tv:n. Denna gång för att se den tecknade filmen "Pocahontas", som jag aldrig sett tidigare.Såg även filmen "Modig." Även det var en "ny" film för mig. Sist men inte minst såg jag " Så mycket bättre - Återträffen."


Idag, annandag jul, har jag bytt ut tv-tittandet mot att sitta vid datorn. Har legat så mycket i soffan så jag börjar bli " allergisk" mot den.   


Kramar till er alla!

ANNONS
Av unika-jag - 13 december 2014 21:30

Hej Alla!


Inspirerad av min väns låt "Agata" tänker jag nu fortsätta att skriva om min tid på Riksgymnasiet. Detta inlägg kommer att handla om den del av personalen som jag inte kom överens med, vilket var ca 3 st.

 

Person 1: Jobbade rätt nära mig och vi förstod aldrig varandra. Gick flera gånger till elevhemsföreståndaren med detta, men fick bara svaret att vi skulle ge varandra en chans till.


Personen sa saker som:


Situation 1:


- Hur länge tror du att du kommer att känna så här? när jag var ledsen över en skolkamrats bortgång. Jag tänkte: "Jag känner väl så tills jag har känt färdigt."


Situation 2


- Ska vi begränsa det till mig? frågade denna när jag sagt personligt jobbiga saker till en annan i  personalen. Jag tänkte: " Ska denna person få bestämma vem jag ska anförtro mig åt?"


Situation 3:


- Vet du att det är omöjligt att prata med dig när du gör sådär (hade handen uppe som ett stopptecken när jag inte orkade prata längre. Inte säkert att jag kommit ihåg att informera personen om vad tecknet stod för, men denna bemödade sig heller inte med att ta reda på det, d.v.s fråga mig om det).


Situation 4:


- Jag känner inte dig och därför så har jag svårt att tolka dig.


- Du har haft 3 år på dig. Hur mycket längre behöver du? Du har ju varit sjukskriven så mycket.


- Tyckte du att jag svek dig när jag var sjukskriven?


- Nej.


- Får jag ringa och prata med din mamma?


- Gör det, om du tror att du kan förstå mig bättre då.


- Jag måste ha ett ja eller nej.


Jag upprepade samma svar.


- Ja eller nej.


- JA! skrek jag till slut.


Person 2:


Situation 1


När jag försökte gå till en annan personal och prata om min dåliga relation till person 1 så sa denna till mig:


- Nu är det nog du som inte vet vad du pratar om. (Detta efter att jag inför person 2 anklagat person 1 för att inte veta vad den sysslar med). Person 1 är jätteduktig och har jobbat jättelänge!


- Person 1 må vara jätteduktig på sitt jobb, men jag och denna person går inte ihop!


Situation 2:


- Torka tårarna nu! Det där är väl inget att gråta för, sa denna efter att jag anförtrott denna en jobbig situation med min bästa vän. Bästa vännen var deprimerad och hade självmordstankar.


Situation 3:

 

Två av eleverna var osams med varandra och jag fick frågan:


- Vad tycker du om det?


- Ingenting, sa jag.


- Jamen något måste du ju tycka, du är ju ändå äldst.


- Blanda inte in mig i det där, jag har ingenting med saken att göra, säger jag och går från bordet mitt i maten. Kort därefter kommer dessa två elever och ber mig om förlåtelse.


- För vad? frågar jag förvånat.


- Personalen säger att det är vårt fel att du gick från bordet. Denna sa - Titta nu vad ni gjorde!


- Jag var inte arg på er! Jag blev sur på personalen för att denna inte kunde respektera när jag sa att jag inte ville bli inblandad.


Situation 4:

 

- Vad har vi här? Är det en 8-åring eller en 18-åring? frågar denna bara för att jag blir arg över en sak och vågar visa det.


 

Person 3:

 

Situation 1:

 

- Nu får du väl ta och skärpa dig! Det var din pappas fasters man som gick bort! sa denna efter hans bortgång. Jag tolkade det som att jag inte fick sörja personen ifråga.



Lördagskram!

ANNONS
Av unika-jag - 11 december 2014 20:12

Hej!


Denna vecka hopar sig allt:


* Skulle simmat i tisdags, men avstod då jag var för trött. Gick och vilade istället.


* Övningarna för uppmjukning av höft och bäcken hjälper inte, mitt bäckenben har blivit för snett. Måste ringa och boka tid hos sjukgymnasten.


* Är fortfarande ledsen över att min vän ska flytta. Gråter floder på kvällarna.  


* Skulle duschat och gjort sjukgympa ikväll, men avstår då  jag kom hem från fotvårdaren alldeles för sent p.g.a fick vänta en timme på taxin hem. Är alldeles för trött.


* Fotvårdaren fick för sig att min hjärnskada skulle gå att träna bort. "Har du inget bättre att säga så håll tyst!" tänkte jag. Jag sa givetvis inte det. Idag är en sådan där dag då jag själv är för trött för att orka med omgivningens okunskap.


* Skulle ha träffat kuratorn från vuxenhabiliteringen i morgon. Men vårt möte ställdes in för andra gången på kort tid p.g.a hennes son var sjuk. Jag som behöver prata av mig.   


Jaja, hon skulle vara åter på jobbet på måndag och kontakta mig snarast.


Torsdagskram!



Av unika-jag - 9 december 2014 19:15

#funktionshinder #tillgänglighet Hej Alla!


Jag upplever nu att vissa av mina vänner "byter glasögon." Med "byter glasögon" menar jag att de som tidigare inte sett saker och ting ur mitt perspektiv, nu börjar göra det. Detta känns otroligt positivt och glädjande för mig!


Detta skedde efter att jag själv några veckor tidigare upplyst en person om att tillgängligheten i lokalen vi samlades i  inte var den bästa. Att upplysa är inte samma sak som att klaga och alla vinner på att bli upplysta!


Några veckor senare var det en annan person som sa: "Jag tycker att borden står trängre än vad de brukar idag" Personen såg nu det jag alltid sett, med sina nya glasögon.


Häromdagen utbrast en tredje: " Jag har kommit på en sak: Du når ju inte upp til ett visst bord, för bordet är ju alldeles för högt! Det får vi ändra på tills nästa gång!"  Jag bara log och tänkte: " Grattis! Du har just börjat se världen med dina nya glasögon!"


Nu kom jag att tänka på en textrad ur "Amazing grace": (...) "Was blind, but now I see"! Det är exakt det som hänt vissa av mina vänner. Fantastiskt!  


Tisdagskram!



Av unika-jag - 5 december 2014 00:31

#Vänner #Flytt  Hej Alla!


Igår fick jag reda på att tre av mina vänner ska flytta. Två av dessa (ett par) har jag känt i flera år och  den tredje bara dryga året. Upplever alla tre som trevliga, inbjudande och hjälpsamma.  Dock står jag närmast  en av dessa vänner då vi är jämngamla samt. att jag har känt såpass stor tillit till vännen att jag vågat anförtro denne  personligt jobbiga saker. Inte bara anförtro förresten, utan jag har även vågat visa känslor. Vännen har sett mig både jätteglad och otröstligt ledsen och kunnat hantera båda situationerna utan problem. När jag varit det sistnämnda har denne  kommit med papper och sedan gett mig ett val genom att fråga:


- Vill du prata om det? De få gånger jag sagt nej så har även detta respekterats. Jag upplever vännen som väldigt lugn.



Första gången vi träffades så överrumplade denna person mig. Personen räckte fram handen och hälsade redan innan vi hunnit få kaffe eller te. 


Personen sa: - Hej! Är du ny?


Jag log och tänkte: "Wow! Det här är en person som är rättfram! (Är så van vid att många i allmänhet känner en osäkerhet  kring mig p.g.a okunskap kring mitt funktionshinder, så det kändes skönt med en som en som bröt det mönstret).
 

Sedan upptäckte vi att vi hade gemensamma intressen.

Har jag suttit själv vid ett bord i en större folksamling har vännen alltid erbjudit mig att sitta i samma sällskap som denne.  Berett plats för mig. Sagt - Kom och sitt med oss! och även frågat om jag vill att denne ska hjälpa mig med något. Även dennes respektive har ställt samma fråga.
 

Vännen har även varit genuint nyfiken på mitt funktionshinder. Frågat vad det är som gör att jag inte kan gå, undrat vad spasticitet är (Denna fråga var klurig för mig att förklara. Jag bad att få återkomma när jag kommit på en bra förklaring. Tror inte att denne fått en än idag, trots att jag har en, p.g.a jag glömt bort det) och undrat varför jag alltid har en kudde framför knäna. När jag sedan förklarat att jag har kudden för att inte spatta (få spasticitet) rakt ut med benen och därmed lägga krokben för någon så har denne skämtat till det lite och sagt:

-Jaså, du kickar folk du!  


- Ja, sa jag.   


Vännen har även förstått att jag har svårt för det här med att hålla fokus (jag kanske har berättat för denne, var så länge sedan så jag minns inte) så varje gång vi ses och denne  märker att jag står upptagen med något (t.ex. tar av mig ytterkläderna) så lägger denne alltid en hand på axeln och säger hej för att påkalla min uppmärksamhet. Jättebra sätt, tycker jag, för på så vis är det ingen risk att jag missar att säga hej, d.v.s jag behöver ej oroa mig för att jag förbiser min vän.  Andra vänner, som jag ej varit lika tydlig med, kan nämligen känna det som om jag inte ser dem när jag inte svarar. De säger: "Jag sa faktiskt hej till dig" (utan upprördhet) och jag i min tur får förklara att jag hört dem, men inte hunnit besvara hälsningen så snabbt som de önskar. Min väns hand på min axel har denne  kommit på själv. Känns som om denne tänkt steget längre. Jag gillar sådant!  

Vännen kommer att flytta till sina hemtrakter igen.


Jag får maila denne om jag vill något.


Den tredje vännen som flyttar,flyttar utomlands.


Kommer sakna alla mina vänner på var sitt sätt, men särskilt den jag står närmast!


Är så ledsen! Tårarna sprutar!   

Presentation

Hej! Jag är en 36-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 36 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Blogkeen
Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Bloglovin'

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se