Alla inlägg under mars 2013

Av unika-jag - 29 mars 2013 22:55

Hej igen, alla läsare!


Den 14 januari kom. Med mig på mötet hade jag samma personer som tidigare , plus hon som handlagt min ansökan samt min LSS-handläggare. Detta möte blev inte alls lika långt som det med FK. Både hon som handlagt min ansökan samt. LSS-handläggaren sa  att min situation var unik, att de aldrig tidigare varit med om någon person som förlorat alla sina timmar från FK. Jag gjorde klart för ansökningshandläggaren hur jag känt mig den dagen då hon ringde, jag sa att jag fick hela min helg förstörd.  Hon förklarade det hela med att hon blivit så chockad samt. att det var så bråttom för att hinna klart till 1 februari. Jag kan förstå att hon blev chockad, men jag tycker att hon hade kunnat formulera sig på ett bättre sätt då i telefonen. Papperet där jag besvarat frågorna från FK tog de med sig för att ha som underlag till beslut.


Så småningom ringde LSS-handläggaren vår enhetschef och sa att vi kunde lägga ett schema på 14 timmar till att börja med, för att sedan se ifall det gick att dra ner ytterligare. En assistent som jobbat hos mig i 7 år började i samråd med chefen att lägga schemat. Assistenten var smart och ville inte utsätta mig för två olika schemaändringar på kort tid, så hon testade med att dra ner till 12 timmar på en gång och tänkte att vi fick öka till 14 sedan om det skulle behövas.  Första helgen med det nya schemat var hemsk! Jag hade vikarier och ingen av dem visste riktigt hur de skulle strukturera upp saker, vilket ledde till att jag, för att få någon ordning, försökte på egen hand. Det hela slutade med att det blev för mycket för min hjärna att hålla reda på, den blev för trött och jag bara grät...Det gick dock bättre då jag fick struktur och vande mig vid allt nytt.


Den 4 mars var det tänkt att vi skulle ha uppföljning med LSS-handläggaren, men han var sjuk, så det blev uppskjutet till 21 mars. Han fick då även ta del av min utredningen kring kognitiva nedsättningar, perceptionsstörning samt. ADD (Attention Deficit Disorder) som psykologen på habiliteringen gjort under hösten 2012.  Utredningen visar att jag har en massa kognitiva nedsättningar, en visuell perception som inte alls fungerar som den ska. Visst, jag har vetat om perceptionsstörningen länge, men inte att den var så pass utbredd samt. att jag uppfyller kriterierna för ADD. LSS-handläggaren tog på allvar till sig allt detta och sa att han skulle undersöka om jag inte kunde få assistans enligt LSS i alla fall, för han tyckte att det som utredningen visade skulle kunna läggas in under punkten: "Hjälpbehov som kräver särskild kunskap om mig." Han gjorde dock klart för mig tidigt under mötet att oavsett om beslutet skulle bli enligt LSS (Lagen om stöd och service) eller SOL (Socialtjänstlagen) så tänkte han inte ändra schemat ytterligare och jag skulle dessutom få behålla min nuvarande personal!


När jag kom hem från mötet grät jag av lycka, alla spänningar släppte! Jag har dock fortfarande inte riktigt förstått det hela, 8 månaders kamp är över! 


Jag fick ett mail från handläggaren häromdagen där han skrev att han kollat upp ang. assistans via LSS och att han tyvärr inte kunde bevilja det, utan det blev SOL( "hjälp i hemmet", alltså). Men, min personal är tack och lov kvar. Hurra!

ANNONS
Av unika-jag - 29 mars 2013 21:03

Hej!


Vid mötet med FK sa de att jag skulle få behålla min assistans så som det var ett bra tag innan det skulle bli någon förändring. Kuratorn sa att det handlade om 3 månader från det att avslaget kommit. Mitt avslag kom den 10 december 2012 och döm om min förvåning när jag upptäckte att FK hade räknat dessa tre månader från den dagen vi hade mötet. Min assistans skulle upphöra fr.om 1 februari. Jag ringde kuratorn och berättade vad som hänt och vi skrev en ansökan om personlig assistans via kommunen redan dagen efter. Tre dagar efter skriven ansökan så ringde den kvinna som handlagt min ansökan och frågade hur många timmar jag blivit beviljad från FK. Jag svarade att de beräknat det till 3 timmar och 78 hundradelar i veckan, vilket inte ens blir en halvtimme per dag om man slår ut det. Det är långt ifrån det som FK kräver, enligt dem så ska man ha ett grundläggande behov på över 20 timmar per vecka för att de ska anse sig betala. Kvinnan i telefonen blev uppriktigt bestört och sa: " Men herregud, med så lite timmar har du inte ens rätt till personlig assistans enligt LSS!" Hon bokade även ett möte med mig den 14 januari 2013 där vi skulle diskutera vilka insatser jag skulle ha istället för assistans. Hon avslutade samtalet med ett: "Ja, God Jul, då!" Jag tänkte: "Vilken jävla God jul jag kommer få, lade på telefonen och brast i gråt...Assistenten som jobbade undrade hur det var fatt och jag berättade vad handläggaren sagt. Jag skulle egentligen ha gaft intervju med en ny assistent den dagen, men jag var så ledsen så jag var tvungen att avboka den. Jag kunde inte heller ringa kuratorn och berätta vad som hänt, för jag visste att han inte skulle vara på jobbet den dagen. Jag grät hela den dagen, mötte t.om assistenten som skulle jobba eftermiddag gråtande och berättade även för henne vad som hänt. Hon kommenterade det hela med: "Men hur tänker de?!" Jag var minst lika förvånad själv eftersom kuratorn sagt till mig att kommunen är skyldig att ta hänsyn till hela mitt hjälpbehov. Jag grät av och till hela den helgen...

ANNONS
Av unika-jag - 24 mars 2013 19:45

Hej!


Kuratorn kontaktade handläggaren och bokade ny tid för uppföljningen. Han gjorde klart för henne hur jag kände mig då hon avbokade första mötet och det nya mötet blev endast uppskjutet en vecka istället för två, som hon tidigare velat. Kvällen innan mötet hade jag svårt att somna, vaknade flera gånger under natten och även tidigt på morgonen. Den 15 oktober 2012 var det alltså dags. Med mig på mötet hade jag en assistent, min enhetschef för assistansen samt. kuratorn. Handläggaren bad mig visa legitimation och sedan presenterade hon sig, förklarade att de hade nya regler o.s.v De nya reglerna innebär att man bara tar hänsyn till grundläggande behov och till dessa räknas följande:


  1. Påklädning (endast underkläder)
  2. Hygien
  3. Mat (kan man äta själv så får man ingen hjälp)
  4. Kommunikation (Det ska vara förenat med livsfara för att detta ska räknas in)

Jag och assistenten hade förberett oss noggrant, men döm om vår förvåning när handläggaren inte alls var intresserad av hur lång tid det tog för mig att göra saker, utan istället ville veta hur lång tid det tog för assistenten att hjälpa mig med diverse saker. Det är ju stor skillnad på tidsåtgången där. Vi fick tänka om helt och hållet. Min tillvaro blev helt plötsligt uppdelad i minuter. Jag fick frågor som: "Hur tömmer du magen? Kan du gå på toaletten själv? etc." Jag fick inte själv fritt berätta hur jag upplever mitt funktionshinder, utan fick hela tiden påpekningen att jag skulle hålla mig till det grundläggande. När jag påpekade att jag har kognitiva nedsättningar och måste påminnas om att påbörja, fortsätta och avsluta mina göromål, att jag tappar fokus och att jag upplever mina kognitiva nedsättningar som svårare än mitt fysiska funktionshinder så sa hon bara att påminnelser inte räknades som ett hjälpbehov. När vi suttit i en timme så tappade jag fokus, började titta på klockan och tänkte: "Är vi inte klara snart?" Innan hon gick så sa hon att hon förstod att jag behövde hjälp, men jag skulle inte få hjälp från FK, utan istället föreslog hon assistans via LSS (kommunen) eller något som kallas "hjälp i hemmet". Hur min kommun sedan väljer att lösa mitt hjälpbehov är upp till dem. Allt handlar alltså om vilken plånbok som ska betala hjälpen. Jag satt där och kände hur jag ville gråta. Jag tänkte: "Kan hon inte gå snart så jag får gråta ut?" När hon gått så grät jag floder och sa till både kurator och enhetschef för min assistans: - Över halva mitt hjälpbehov räknas inte med. Det jag har allra svårast för räknas inte som ett hjälpbehov...

Av unika-jag - 19 mars 2013 18:40

Hej alla läsare!


Nu var det länge sedan! Varit mycket, så jag har inte hunnit skriva.


Ett av de sista inläggen jag skrev handlade ju om hur det kändes när arbetsterapeuten var här och gjorde ADL-bedömning. Nästa steg var att en handläggare från Försäkringskassan skulle komma och göra sin bedömning. Jag var väl förberedd då jag hade tagit god tid  på mig  att svara på deras (FK:s) frågeformulär med 18 frågor (jag räknade dem) som handlade om hjälpbehov. Jag skrev ner mina svar väldigt utförligt och skrev sedan ut dem för att kunna ha med dem som stöd vid mötet som skulle äga rum den 9 oktober 2012 kl. 13.15 Jag hade gått och varit nervös ända sedan dagen de ringde (27 augusti) och det som gjorde mig så nervös var vetskapen om deras snäva bedömningskriterier som regeringen satt upp. Kvällen innan mötet  så ville assistenten ge mig en kram innan hon gick. Jag började gråta.

- Men lilla gumman, sa hon och gav mig en extra. Senare på kvällen tog jag upp mobiltelefonen ur jackfickan för att ställa mitt alarm för sänggåendet. Då pep den till och jag fick ett sms om att jag skulle kolla mitt mobilsvar. Jag kollade och möttes av en röst som sa: "Hej! Jag skulle vilja flytta fram vårt möte minst två veckor, för jag har det så körigt. Ring mig och boka en ny tid." Meddelandet inkom kl. 11.00 samma dag, men jag hade glömt att sätta igång mobilen. Samtidigt undrade jag varför hon inte ringt på min fasta telefon då hon faktiskt hade numret till den också. Jag lade på och var så förbannad att jag började storgråta, grät så mycket att jag blev tvungen att stötta mig på väggen trots att jag satt ner i rullstolen. Helvetes, jäkla skit! sa jag högt för mig själv mellan tårarna. Jag visste att jag inte skulle kunna gå och lägga mig med all den ilskan inombords, så jag skrev ett mail till min kurator. Jag berättade för honom hur förbannad, ledsen och besviken jag var över att mötet inte skulle bli av då jag förberett mig så länge. Det kändes svårt och jobbigt att behöva ladda om batterierna igen då jag har svårt för förändringar överlag, men särskilt plötsligt uppkomna sådana. Jag bad honom även kontakta handläggaren åt mig eftersom jag visste att jag var för förbannad för att kunna vara saklig. Jag grät hela natten och på morgonen möttes assistenten av följande text som jag skrivit på min whyteboardtavla i hallen. "Fick ett meddelande på mobilen. Mötet blir inte av då handläggaren har det för körigt. Hon vill flytta fram det 2 veckor.  Helvetes, jäkla, skit!" När jag klev upp på morgonen så mötte assistenten mig med ett leende på läpparna och sa: "Helvetes, jäkla, skit!"  Jag började skratta mitt i allvaret! Vi har sådan personkemi mellan varandra så vi kan skratta trots att båda vet att situationen är allvarlig.


Fortsättning följer...

Av unika-jag - 8 mars 2013 00:31

Hej kära läsare!


Jag var hos psykologen på vuxenhabiliteringen i måndags. Hen har, på min begäran, bl.a utrett mina starka och svaga sidor gällande kognitionen. Jag fick med mig en lista hem.  De starka sidorna är:


* Jag har förståelse för omvärlden.


* Jag är allmänbildad.


*Jag har en språklig förståelse.


* Jag kan skriva (bra på att författa och bearbeta text (egen skriven sådan, ej faktatext).


* Jag kan läsa. (Faktaböcker är dock svårt).


* Jag har ett bra ordförråd.


* Jag känner igen saker/personer jag sett då jag ser dem igen (har hög igenkänningsfaktor)


* Jag har sociala färdigheter.


Listan med svårigheter kommer en annan dag.


Godnatt på er!

Av unika-jag - 1 mars 2013 20:12

Hej!


I förra veckan bloggade jag ju om kognitiva nedsättningar och att dessa nedsättningar förorsakar låg energinivå hos mig. Vidare så tar det här med assistansuppföljningen och tankarna kring hur det ska bli en massa energi.  Jag vet ju fortfarande inget, har kvar min assistans i väntan på vad kommunen ska besluta. För att jag ska orka med min vardag just nu så har jag lagt över extra ansvar på assistenterna, men mina vikarier verkar inte riktigt ha förstått det, trots genomgång på personalmötet.


I onsdags förra veckan hade en vikarie som förslag att jag skulle börja ta in posten själv igen. Jag förstår hennes tanke, hon såg att det fanns utrymme för det i mitt schema, men jag känner att jag inte orkar just nu med tanke på allt som händer. (Inget jag sa till henne, visste inte riktigt hur jag skulle formulera mig. Vill ju inte låta tjurig eller ovillig). Jag sa till henne att jag och en ordinarie personal just ändrat rutinen kring posten till att assistenterna ska hämta in den. Jag sa också att vill hon ändra något så får hon diskutera det med ordinarie personal.  Hon pratade med en ordinarie och denne tycker inte heller att det passar sig att jag tar ansvar för posten just nu. 


Den här veckan har jag fått dessa kommentarer:


En vikarie sa i måndags: "Jag hjälper dig att duka fram lunchen."

Jag: "Det utgår jag ifrån att du ska" (mindre tid på schemat innebär ju att jag ej kan vara delaktig på samma sätt.

Jag är helt med på noterna där. Måste ha hjälp för att spara energi, inte bli stressad eller utbränd).

Vikarien: "Egentligen finns det ganska mycket  tid för dig att hjälpa till." Kändes som om hon kom med en subtil antydan, typ: "Hjälper dig idag, men nästa gång får du göra det själv"  eller Varför gör du inte mer?"
 

Jag: Tiden kanske finns, men psykologen har sagt att jag ska lägga över så mycket jag kan på er assistenter.

En annan vikarie samma kväll: "Ska du inte göra mackan?"

Jag: Jag brukar inte göra mackan själv, så därför reagerar jag inte.
 
En annan vikarie i tisdags , efter att jag varit på simningen, tvättat badkläder, stretchat, gett katten  mat, rensat kattlådan:


" Du kan ta fram bestick till middagen."
 
En annan vikarie i onsdags, när jag sagt att jag skulle plocka bort grejer samt. ta tvätten eftersom det var tvätt-och städdag då:

" och badrummet..."

Jag: "Nej, jag tar inte badrummet nu när schemat ser ut som det gör".

Vikarien:  "Inte alls?!"

Jag: Nej.

Vikarien:  Ok.


Jag vill att alla assistenter, även vikarier, ska lära sig att se när det är dags att hoppa in och hjälpa. Jag vill också att de i sina avgöranden inte bara ska tänka på tidsåtgången, utan även energiåtgången. Jag vill att de ska ha det tänket oavsett om jag är stressad eller inte, för ont om energi har jag oavsett. Nu har jag extra ont om det p.g.a ovissheten kring assistansen. Jag vet inte om jag kommer att få behålla samma personal eller inte. 
I tisdags var jag så trött så jag somnade sittande i soffan med tekoppen i handen. Det var ett under att jag inte välte ut den.  I onsdags sov jag en timme på dagen då jag hade paus i min assistans.


Jag vet ej om assistenterna förstått att jag ber om extra hjälp för att jag är trött. Jag har inte yttrat de orden utan mer sagt: "Kan du hjälpa mig med..." Samtidigt känns det som att de borde förstå, de har ju varit med i hela processen kring min assistans. Jag kommer att ta tillbaka mer ansvar när jag orkar igen. Enligt psykologen kan det ta flera månader innan jag fyllt på mina energidepåer igen...


Trevlig helg, alla!

Presentation

Hej! Jag är en 37-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 37 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Blogkeen
Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Bloglovin'

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se