Hej Allesammans!

Den nya personalen försöker lära sig allas rutiner. För mig ser de ut som en skock yra höns allihopa Jag har t.om fått säga till av dem att: ” Försök inte ens lära Dig allas rutiner just nu, för det GÅR inte. ” Orsak till varför jag säger till: Jag får uppfattningen att hon gärna VILL kunna allt redan från första början. Hon vill det så hemskt gärna att jag upplever det som att hon tror att hon kan stressa fram kunskapen. I övrigt är hon ett riktigt energiknippe, men med hjärtat på rätta  stället.  Hon förstår mina kognitiva nedsättningar till. hundra procent. Jag behöver knappt förklara, för hon har förkunskaper. Hon är även en av dem som säger:”  Du ser trött ut ” etc.

Jag har haft ångest sedan i måndags denna vecka. Den yttrar sig i att ena armen skakar ofrivilligt och att jag hackar tänder ofrivilligt. Ångesten  är inte stark, bara störande. Den slår nämligen till när jag ska ta det lugnt, t.ex samtala med någon personal eller sitta i min egna soffa och se på tv.  Måste hela tiden jag samtalar/ser på tv sysselsätta händerna med något ( ångestboll, Knådlera eller Fidget) för annars skakar ena armen.Nu har jag inte haft ångest sedan i förrgår. Tror att det beror på att i helgen har det jobbat personal som är lugna, då blir jag också lugn.

#Nypersonal #Ångestsedanimåndags #Ångestfrisedaniförrgår #Ärpersonalenlugnsåblirjagocksålugn #Hoppaslugnethållerisig

  Hej Allesammans!

Tänk Er att en närmare 20 år lång vänskap tar slut för att Er vän sviker Er. Det är precis vad som hänt mig. Detta får mig att ifrågasätta hur stark vår vänskap egentligen var? Inte särskilt stark eftersom den inte överlevde detta. En gång var min vän en vän som fick mig att bli glad, lugn och harmonisk. Jag fick kramar och tröstande ord från honom om jag var ledsen. Han inkluderade även mig i sitt sammanhang. Jag kände mig sedd och bekräftad för den jag var. Nu upplever jag att min vän har förändrats. Upplever att han ser mig mer som en belastning än en vän eftersom jag har ett funktionshinder som kräver vissa anpassningar. Jag har sagt till honom att jag inte räknar honom som min vän längre.   Jag kan inte vara vän med en person som inte är inkluderande...Jag känner mig så grymt sviken av honom.   

Hej Allesammans!

Nu har jag lämnat min församling. Orsak: Jag tycker inte att den är vad den en gång var: Förr såg de individen, såg möjligheter. De pratade alltid med mig, jag fick alltid en förbön och en kram om jag var ledsen, t.ex Sedan 3 år tillbaka ser vissa i församlingen bara hinder. Jag flyttade till min gruppbostad för 3 år sedan och sedan dess får jag höra en  löjlig bortförklaring från vissa när jag erbjuder mig att ha hemgrupp hemma hos mig. De säger: Du bor för långt bort. Det kommer inte att komma någon. " Enligt mig är vissa i församlingen bara bekväma. Enligt mig så går det mesta om man väljer att se möjligheterna och vara inkluderande. Jag har fortfarande kontakt med vissa i min församling. Det är med dem som jag anser genuint bryr sig om mig, resten låter jag vara. Jag har tänkt lämna min församling i minst 10 år, men inte gjort slag i saken förrän nu. Det var länge sedan jag slutade känna mig inkluderad i den församlingen. Letar nu en ny församling, en församling där folk ser varandra, bryr sig om varandra och inkluderar varandra.

Hej Allesammans!

Jag boxas sedan två månader tillbaka. Det är bland det bästa jag vet! Vilken hjärnvila! Boxningen kräver sådant fokus så det finns inget utrymme för stress eller oro i min hjärna! Visst får jag träningsvärk, men inte i armarna som man kan tro, utan i ben, framsida lår, baksida lår och i magen. i boxning tränar jag styrka, snabbhet, koordination, balans och bålstabilitet. Den övning jag tycker är jobbigast är den vi kallar för 10-20-30-40. Den kan jämföras med att man springer i Tabata- intervaller. Övningen går ut på att vi ska slå 10 raka slag, 10 krokar (slag som kommer från sidan), 10 upper cuts (slag som kommer snett underifrån) under en viss tid. Vi slår alla slag mot en säck. På grund av mina kognitiva nedsättningar så är hjärnan ofta tröttare än vad kroppen är, men när jag boxats så upplever jag att hjärna och kropp är mer synkroniserade, d.v.s kroppen är lika trött som hjärnan. Jag går och lägger mig tidigt när jag boxats, för jag orkar inget annat. Boxningen gör att jag får mindre spasmer, bättre cirkulation o.s.v Detta är också en orsak till att jag blir avslappnad och trött. 

Jag märker det inte själv, för jag är så inne i mig själv och mitt, men tränarna säger att de märker stor utveckling från när jag började boxas till nu. Ändå har jag som sagt bara boxats i två månader, sedan  mitten av februari. Jag tackar och tar emot!