Senaste inläggen

Av unika-jag - Måndag 2 aug 16:25

Hej!

Förra veckan var jag på utflykt till en djurpark. Visste ni att Alpackor är flockdjur som måste få leva i grupper om tre. Får de inte vara i flock så utvecklar de magsår.

Visste ni att orsaken till att grisar bökar omkring i lera är för att de inte kan svettas? De behöver leran för att svalka av sig.

Visste ni att en Jak, vara närmaste släkting är Bisonoxen, ursprungligen lever uppe på bergen och därför har större hjärta och lungor än övriga däggdjur?

Av unika-jag - Söndag 1 aug 06:02

Hej Allesammans!

Nu var det länge sedan jag skrev. Jag trivs på mitt boende, men just nu mår jag inte bra. Jag gråter flera gånger i veckan, jag har inte gått till sängs i tid på länge, jag har tränat en gång i veckan istället för två, jag har inte klivit upp den tid jag ska på morgnarna på länge, vilket lett till att jag varit tvungen att hoppa över lunchen eftersom det annars skulle ha blivit för tätt inpå frukosten. Jag har inte gått i duschen på två veckor. Jag har pratat med personalen kring detta och eftersom de, precis som jag, är olika som individer, så får jag olika råd beroende på vem / vilka jag pratar med. Vissa är fast beslutna om att hjälpa mig, medan andra säger: Du brukar ju ha sådana här perioder ibland. Visst, vi i personalen kan vara hårdare på att få upp dig ur sängen, men det kan ju bli en irritation för dig. Jag tänker att det beror på hur man gör det. Låter man sträng och befallande, som om man ger mig en order, så är det klart att jag blir irriterad, men om man istället säger: - Nu är klockan X, försök kliva upp så att du slipper stressa, så reagerar jag helt annorlunda.

En annan person säger: - Din dagliga verksamhet börjar ju snart, den kommer hjälpa dig att ta dig upp om morgnarna.
- Jo, men dagliga verksamheten är ju bara en dag i veckan, det ska ju fungera övriga dagar i veckan också.
- Jo, men när du varit på dagliga verksamheten en tid så kommer du automatiskt bli trött och vilja gå och lägga dig.
- Jo, men jag kan inte vänta tills dagliga verksamheten börjar med att gå och lägga mig i tid, då kommer jag ju vara jättetrött medan jag är på dagliga verksamheten.
- Det kommer ju bli schemaändringar i och med dagliga verksamheten, jag tror det bli för mycket för dig om du innan dess ska öva dig på att gå och lägga dig i tid.

De som är inställda på att hjälpa mig säger: - Ok att det är ditt ansvar att gå och lägga dig, men just nu fixar du inte det och då behöver du hjälp från oss. Jag tänker att du bor ju här av en anledning och det är för att få hjälp med rutiner och struktur. Det innefattar även att du får hjälp med att gå upp respektive lägga dig. Sedan så funderar jag och en kollega på om du har för mycket hushållssysslor och att det kan vara ett led i varför du mår som du gör?

- Jag har jobbat inom den här verksamheten i flera år och jag har sett att personer som bor på boenden får MINDRE hjälp än vad de egentligen BEHÖVER. Du är så verbal och duktig på att uttrycka dig. Du får bli tyst och apatisk, så kanske det händer något. Jag tycker inte du ska behöva bekymra dig för tvätt och städ. Rent fysiskt så kan du tvätta och städa, men ger det dig något?
- Nej.
- Sedan så behöver du sättas igång, om du förstår hur jag menar?
- Jag förstår. Någon måste trycka på startknappen.
- Vi i personalen har inte haft något planeringsmöte på länge, så vi har inte kommit överens om vilket arbetssätt vi ska ha. Sedan så tänker säkert vissa personer ur personalen olika ang. dina kognitiva nedsättningar beroende på hur gamla de är och vilka erfarenheter de har.

Hoppas ni mår bättre än vad jag gör!

Tack för att ni läste!

#Dåligsömn #Kognitivanedsättningar #Gråt #Personal #Reflektioner #Förståelse



Av unika-jag - Tisdag 6 april 23:40
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av unika-jag - Tisdag 23 mars 17:48


? Tack för att Du finns i mitt liv. Din vänskap betyder mycket för mig.? Dessa ord gjorde mig så glad och rörd att jag föll i gråt. Dessa ord var de ord som fick mig att bli kär i Dig. Jag märkte det inte själv, men min omgivning sa att jag var gladare än gladast. Dina ord och att Du fanns gav mig världens energi- och glädjekick! Sedan hände en sak som gjorde mig jätteledsen och jag grät i en hel vecka. Därefter hade jag ingen kontakt med Dig på över två månader. Jag bestämde mig därefter för att ge Dig en chans till. Jag blev lika glad och lika kär, men det funkade inte....Jag tror inte det är meningen att det ska vara Vi.. Det tar dock inte bort det faktum att jag är kär i Dig! Räcker med att jag ser en kram på tv eller att någon säger mig ett vänligt ord, så kommer tårarna. Sörjer att vi inte funkar ihop...

Av unika-jag - 19 december 2020 12:16

Hej!


I förrgår var jag som vanligt ute på en av mina promenader. På hemvägen kom en kvinna fram och frågade: 

- Behöver du hjälp?

-Tack, men det går bra.

- Så du vill ha den här jäkla träningen du?

-Ja.

- Har du varit och hälsat på någon eller är du bara ute och motionerar?

- Jag motionerar.

- Får du värk i armarna ibland?

- Inte armarna, men axlarna kan jag ibland få ont i.

- Får du någon behandling för det?

- Jag har sjukgymnastik som jag gör tre dagar i veckan.

- Hur länge har du suttit i den där? (Rullstolen).

- Hela livet. Jag föddes två månader för tidigt och fick syrebrist, vilket gav mig Cerebral pares.

- Vad behöver du för hjälp, förutom rent fysiskt?

- Alltifrån struktur till sjukgymnastik.

- Struktur?

- Jag har inte samma tidsuppfattning som andra. 

- Är det svårt att känna in tiden?'

- Jag vet att en kvart är 15 min. och en timme 60 min, men däremot har jag svårt för vad som är logiskt att hinna göra på den tiden.

Någonstans under samtalet säger hon att hon är gay (hennes eget ordval). Jag har inget problem med det, men jag blir häpen över att hon säger det till mig. Vi känner ju inte varandra. Vi har bara stött ihop på min promenad.

- Var bor du någonstans?

- Jag bor på ett gruppboende.

- Trivs du?

- Ja.

- Hur många är ni som bor där?

- Vi är fem.

- Hur många personal är det som jobbar där.

- 9-10 stycken.

- Passar alla för sitt jobb då?

- O, ja. De är förstående och har nära till skratt.

- Har du några vänner där?

- Ja, en.

- Vad har de andra för funktionsnedsättningar?

- Autism, Dowms syndrom och sedan har vi en jag tror fått en stroke. ( Inser nu när jag skriver att jag inte borde ha svarat på den frågan, för frågan handlade ju inte om mig utan om andra).

- Hon som fick stroke, hur gammal är hon?

- Hon är året yngre än mig.

- Hur gammal är du då?

-38, snart 39.

- Det är ju ingen ålder att få en stroke.  Är det inte svårt att ta sig fram i detta väder?

- Nu har de ju plogat, så det är ingen fara. Det är värre när det inte är plogat.

- Plogar de inte utanför ditt boende?

- Jo, men cykelbanorna är inte alltid plogade.

- Jag som alltid brukar gnälla om att de borde ploga vägarna istället för cykelbanorna. Nästa gång jag gnäller ska jag tänka på dig. Nu skiljs våra vägar åt. Hej då! God jul!

- Hej då!

Av unika-jag - 11 december 2020 20:08

Som rubtiken lyder...Insåg att två av veckans tre promenader går till COOP, vilket jag inte är nöjd med.Nu syftar jag inte på en enstaka vecka, utan flera veckor eller kanske t.om månader. tSedan gör jag massa saker på egen hand: tar ut lunch och middagsmat ur frysen,värmer maten när det är dags för diverse måltid, dukar av / torkar köksbordet, ställer tallriken på diskbänken,  fixar mellanmål själv, följer en handlingslista och klickar i varukorgen för onlinebeställning på Ica Maxi. Dessutom har jag en dag i veckan då jag ska hjälpa till med att göra sallad till maten. Brukar vara torsdagar. Jag glömmer ofta bort det trots att jag har en lapp om det på min whiteboard. De gånger jag kommer ihåg att lappen sitter där får jag istället påminna min personal om att jag ska hjälpa till vid middagen. Andra gånger har jag flyttat lappen för att jag inte orkat hjälpa till just en torsdag. Då är det ingen ur personalen som sett att jag flyttat lappen o.s.v.  Talade om allt  detta för min ena kontaktperson. Jag lät som jag brukar när jag är stressad: pratade fort, mycket och lät bitsk. Minns inte exakt vad hon svarade, men det var något i stil med: - Ist'llet för att koka över kanske du ska fundera på vad lösningen är>.

Jag: - Jag kan inte göra något åt det, mina kognitiva nedsättningar funkar så. Jag kan inte komma på lösningar själv.

- Jo, det förstår jag, men jag kan ju inte hjälpa dig om du inte signalerar att en viss sak är ett problem för dig.

- För mig kan vissa saker fungera i veckor eller månader innan jag ens UPPLEVER det som ett problem. Det är först när jag börjar STÖRA MIG på det upprepade gånger som jag FÖRSTÅR att jag har ett problem. Den sistnämnda meningen glömde jag säga till henne, får ta det nästa gång hon jobbar. Slutsatsen av vårt samtal blev i alla fall: Hjälpa till med middagen på torsdagar är borttagen och handla på COOP ändrades till en dag i veckan. Sedan så är det ju, som jag skrivit tidigare, inte endast dessa saker som får mig att gråta just nu.   

Av unika-jag - 10 december 2020 00:55

Hej Allesammans!


Jag borde inte sitta uppe så här sent och blogga, men jag behöver det. Som ni kanske förstår är jag fortfarande ledsen över att min kontaktperson slutat. Gråter nästan dagligen. Samtidigt som jag gråter så kommmer minnen upp om vad hon kunde säga om jag berättade för henne att jag varit ledsen. När jag var nykomling på boendet och det hänt sa hon: - Du är ALLTID, ALLTID, ALLTID välkommen ut i allrummet och prata med oss om du vill och behöver!


I dagsläget går jag ut i allrummet och hämtar en personal jag är trygg med och så pratar vi om saken inne i min lägenhet. Det finns tre stycken till jag är trygg med förutom min f.d kontaktperson. En av dem är vikarien jag skrev om i förra inlägget. Han fick ta mina tårar i måndags igen. Jag satt i soffan och grät  . Han satt bredvid och strök mig över ryggen. Efter ett tag lyfte han på ena armen och erbjöd mig att sitta under den, vilket jag gjorde. Sedan lutade jag huvudet mot hans axel. Han gav mig en jättekram. Jag vet att man inte bör kramas så här i Coronatider, men det är himla svårt att stå emot när jag erbjuds en. Jag har istället begränsat mitt kramande till en person just nu och det är till honom. Vi kramas bara när jag verkligen, verkligen behöver det! Dock har jag fått erfara att det inte är någon hit att kramas när jag sitter i soffan. Jag hamnade snett när vi kramades, vilket innebär att jag sträckt någon muskel. Igår när jag satt och åt frukost kunde jag inte sträcka ena armen bakåt utan att det högg till bakom skuldran, ej heller dra djupa andetag, ta på mig byxor, fälla undan fotplattan på rullstolen, ta mig upp i sängen, luta mig framåt eller nysa. Hoppas det ger sig snart! 


I förrgår pyntade jag mitt pepparkakshus samt. fick en fin julgåva av två st från min Församling!  

Av unika-jag - 3 december 2020 23:20

Hej Allesammans!


Nu var det länge sedan jag skrev. Vill skriva, men har sällan tid.


Min kontaktperson ska sluta. Hon är 21 år. Jag är 38. Till en början tänkte jag: -"Hur ska hon kunna vara min kontaktperson? Hon är ju så mycket yngre. Tänk om vi inte är på samma våglängd rent mentalt?" Ni har väl hört uttrycket: " Åldern är bara en siffra?" För oss är det verkligen så! Hon må vara 21 år, men hon är väldigt mogen för sin ålder. Jag uppfattar henne som lättanpassad till sin omgivning, lugn, att hon förstår mig och mitt hjälpbehov och att hon kan läsa av mig.


En annan ur personalen påpekade häromdagen att denna vecka är min kontaktpersons sista vecka. Jag sa till honom att jag tycker det är tråkigt att hon ska sluta.

Han: - Du är ju förberedd på det nu. Dessutom har du ju kvar (rabblar upp namn på kvarvarande personal).

- Två av dem du nämner har jag ingen relation till överhuvudtaget (mer än arbetsmässig).

- Det är en del av livet att folk slutar.

- Det spelar ingen roll vad du säger. Jag kommer att bli ledsen i alla fall. Jag fungerar så.

- Då ska jag inte prata något mer om det.

Jag anser att han får prata om min kontaktperson hur mycket han vill så länge det är i positiva ordalag. Det jag däremot reagerar på är att om han tror att jag ska reagera på något annat sätt än med gråt på att min kontaktperson ska sluta så tror han fel. 


Idag så har vi haft en vikarie som jobbat. Han frågade hur det känns att min kontaktperson ska sluta.

Jag: - Det känns inget bra, om jag ska vara ärlig. Sedan går jag på promenad och när jag kommer hem igen börjar jag gråta.    Vikarien kommer in och ska börja laga min middag, jag går på toaletten och när jag kommer ut därifrån gråter jag fortfarande.   

- Hur är det? frågar vikarien lugnt och ger mig en stor, varm kram.

- Jag tänker på min kontaktperson.

- Varför känns det jobbigt att hon slutar?

- Hon var med från början när jag var nykomling här på boendet, hon var bland de första som fick se mig ledsen (plus de sakerna som jag skrev i första stycket i detta inlägg).

- Jag tycker också det är tråkigt att hon slutar. Hon är fin.


Presentation

Hej! Jag är en 38-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 37 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se