Alla inlägg under november 2014

Av unika-jag - 30 november 2014 19:40

#förstaadvent# Hej Alla!


Trevlig första advent på er! Julpynt i form av ljusstakar, adventsstjärnor, tomtar och nallar sitter uppe. Julgardiner likaså.  Min nyinköpta gran är klädd. Jag har druckit glögg, ätit pepparkakor och kollat på julkalendern från -91 på DVD: Sunes jul. Om en timme ska jag kolla på deckare/thriller av Maria Lang på kanal 7.


Kram till er alla!

ANNONS
Av unika-jag - 29 november 2014 22:59

Vänner är några som kommer och knackar på dörren när jag inte svarar i telefonen.

Vänner är några som stryker mig över håret och håller mig i handen när jag är ledsen.

Vänner är några som säger: Vi vill inte bli av med dig! Du behövs!


Allt det jag skrivit ovan hände mig en dag när jag behövde det som allra mest!   

ANNONS
Av unika-jag - 29 november 2014 22:50

Kärleken


Jag vill släppa in Dig

Men jag vågar inte.

Vågar inte för att jag inte vet vad som händer då.


Det kan bli underbart. Det kan bli kaos.

Mina rutiner lär bli helt uppochnedvända.

Kommer det att hålla?

Det är sådant man inte vet innan man provat.


Samtidigt skulle det vara så skönt att ha Dig hos mig.

Du kan balansera upp mig när jag är stressad och ledsen.

Gå ut med soporna när jag själv inte orkar.

Ge mig en kram när jag som bäst behöver det.


För att vinna så måste jag våga och för att våga krävs det mod.

Mod att hoppa ut i det okända och se vad som händer.

För att kunna älska måste jag våga ta risken att bli sårad.

Blir jag sårad måste jag resa mig igen.

Annars blir jag ensam för resten av livet.

Det vore ännu värre

Än att aldrig fått uppleva kärleken.


© unika-jag

skriven 4/11-12



Av unika-jag - 29 november 2014 22:32

Trösta mig!

  

Du är inte död.

Din kropp må vara begravd

men din själ,

den har bara bytt planhalva

till himlen.


En planhalva som jag inte

har tillgång till än.

Det är för tidigt.

Det är inte min tur.

Jag ska förhoppningsvis

leva ett långt och

lyckligt liv först.


Det var alldeles för tidigt för dig!

Fyra månader efter att jag fick

besked om ditt allvarliga tillstånd

så bytte du planhalva.


Kvar finns jag, dina nära och kära.

Jag försöker bearbeta, försöker förstå.

Acceptera.

Jag kan inte sova.

Gråter mig till sömns

om nätterna.

Vill att du ska komma och trösta.

Som du gjorde förr.

Genom att stryka mig

över ryggen

och med din lugna ton fråga:

"Hur är det, vönnen?"

Men allt Du kan göra

är att vaka över mig

där uppifrån,

se min smärta,

skänka mig en tanke

mitt i sorgen.


Bara för att jag en dag kommer att acceptera,

så innebär det inte att jag glömmer.

Aldrig någonsin!

Du var nämligen alldeles för klok,

snäll och fin

för att glömmas bort.


Ha så kul med din farmor.

din kanin

och dina marsvin,

så ses vi!


© unika-jag

skriven 27/12-11

Av unika-jag - 29 november 2014 22:25

Avtryck


Du har gjort avtryck i fler människors liv än jag kunnat ana.


Jag har mina underbart fina barndomsminnen,promenader och diskussioner.


Din ena bror minns hur hans dotter hängde i dina byxben när du tapetserade om hos dem.


Hur hon blev svartsjuk när din andra brors dotter också kom och ville ha din uppmärksamhet.


En av mina kusiner upplevde dig som sin extramamma under sin uppväxt.


Min faster beskriver dig som en som alltid var glad.


Din närmsta väninna minns hur hon vek sig dubbel av skratt


då du låg i hennes hängmatta och berättade något roligt.


Hennes numera dementa mamma minns dig fortfarande.


Det är kanske delvis därför vi lever.


För att vi vill lämna avtryck,


vi vill att någon ska komma ihåg oss.


Vi vill dock inte att folk enbart ska komma ihåg oss för vad vi gör,


utan för hur vi är som människor.


Så är det med dig, mamma!


Alla som minns dig,


minns dig för din underbara


personlighets skull!


© unika-jag

skriven 14/9-11

Av unika-jag - 29 november 2014 22:15

Närmast mitt hjärta.


" Vem ska jag skriva som närmast anhörig?"

Frågan kommer från min assistent.

Jag tänker på ordet och dess betydelse.

Vad innebär det egentligen?

Det innebär att jag inte kan

skriva dit dig som närmast anhörig.


Jag har accepterat att Du är borta,

att du inte kommer tillbaka

till det här livet igen.

Men att inte se ditt namn

skrivet på ett papper

känns ändå underligt.

Det blir så

mycket mer

konkret då.


Men vet Du, det gör ingenting.

Du  finns alltid här ändå.

Närmast mig.

Närmast mitt hjärta.

  


© unika-jag

skriven 15/6-10

Av unika-jag - 29 november 2014 22:07

Sorg


Jag trodde jag visste vad det var,

men jag har insett att sorg kan ha

olika karaktär.


Sorg är inte bara att man är

ledsen i två veckor

och sedan är allt bra.


Först var jag i chock,

sedan kom reaktionen.

Starkare, mycket starkare

än vad jag var beredd på.


Jag grät.

Grät så jag skakade

Grät så jag hyperventilerade.

Grät så mycket att det kändes

som om hjärtat

slitits ut ur kroppen på mig.


Försökte styra sorgen.

Det får inte komma för mycket

på den eller den.

Fan, Jävlar! Nu händer det igen.

Martin Stenmarck sjunger:

"Mamma, jag älskar dig

men jag känner mig så trött.

Jag vill somna i din famn."

Gråter. Igen.

För vilken gång

i ordningen

vet jag inte.

Har tappat räkningen

för länge sedan.

Blir tokig på låten

som spelas

om och om igen.


Kvällen kommer.

Vill inte bli lämnad.

Vill ha någon där

som tröstar

om det skulle behövas.

Förstår att assistenterna

måste gå hem.

Gråter mig till sömns.


Morgonen kommer.

Upp ur sängen.

Äta frukost, handla, städa.

Måste jag det?

Katten beter sig

som Emil i Lönneberga:

" Se mig! Hör mig!"

Jag säger:

"Min kisse,

matte orkar

inte idag."


Senare, långt senare, kom solen.

Solen som lät mig känna allt jag kände

Sa:  " Det är okej

Jag finns här

tillsammans med dig.

Pratar med dig,

tröstar dig,

rider ut stormen."


Vissa dagar ville jag inte

gå dit, men tänkte:

" Vågar man inget

så är man bara

en liten skit."


Jag vågade, vann och fann:

Glädjen! Lyckan!


Tittar ut och säger:

Fint väder ute!

Ska vi gå ut?

Nynnar på sånger

om glädje,

för jag har

hittat ut.


Ut ur det

mörker som

en gång var.

Glada minnen

finns också kvar.


© unika-jag

skriven 11/6-10



Av unika-jag - 29 november 2014 19:44

Hej igen, alla!


Mina dikter kommer som vanligt att finnas under kategorin dikter. Här är en av mina riktigt personliga.


Flickan och monstret


Du hade två monster inom dig.

Ett monster som sa att du var dum,

värdelös och ful.

Ett annat som sa att du inte borde

äta mat och att du var dum som

inte kunde stå emot frestelser när

andan föll på.

Det ena monstret bär namnet

dålig självkänsla.

Det andra bär namnet ätstörning.

Jag kommer aldrig riktigt förstå

hur det är att bära det där

andra monstret inom sig,

för jag har aldrig haft problem

med  det själv.


Men Du min vän

Du var inget monster.

Du var en snäll och ödmjuk person.

En peraon som med lätthet satte andras

väl och ve före sitt eget.

En person som alltid fanns där

och pratade, busade, tröstade.

En person som med världens lugnaste

ton frågade: 

"Hur är det, Vännen?"

Sedan, när jag brast i gråt,

fanns Du där och strök mig

över ryggen

tills jag lugnat ner mig.


Är så oerhört glad

över att jag fått

ha Dig som vän.


Så glad över att jag hann

hälsa på Dig i somras,

prata gamla minnen,

titta på foton av min katt

med Dig.

Få sitta vid din säng

och äta middag med Dig,

titta på tv med Dig.

Att få somna och vakna

i samma hus som Du,

få säga godnatt och godmorgon.

Som "på den gamla, goda tiden."


Är så ledsen

över att det andra

monstret vann över Dig.

Men det finns en sak

som monstret aldrig

kan vinna över:

Våra minnen av varandra

är starkare!


Saknar dig så,

min älskade vän!   


© unika-jag

skriven 16/4-11

 

Presentation

Hej! Jag är en 37-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 37 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29 30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Blogkeen
Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Bloglovin'

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se