Alla inlägg under december 2019

Av unika-jag - 17 december 2019 13:10

Hej Allesammans!
 
Som jag skrev i förra inlägget så har jag haft en jobbig november. Min farfar gick bort den 8/11 i en ålder av 90 år. Klar i knoppen, men kroppen var inte med. Han har suttit i rullstol sedan i somras p.g.a han snubblade och ramlade ofta när han skulle gå. Han fick nyligen plats på ett särskilt boende, men hann bara bo där en vecka innan han gick bort. Personalen hade skickat honom till sjukhus då han plötsligt fick svårt att andas. Läkarna sa att det fanns inget de kunde göra då de konstaterat att hans njurar slutat funka. Han fick även hjärtstopp vid flera tillfällen på sjukhuset.

Minns att min farfar alltid sjöng: ” Kan du vissla Johanna?” för mig när jag var liten. Jag tyckte det var kul!
 
Minns också att han sa: - Nu ska jag inte tvätta mig på länge! varje gång vi kramats och jag pussat honom på kinden. Han ville spara min puss så länge det gick!  

Minns också att han alltid sa: - Kom i min stora verafamn ( Vedfamn)mvarje gång han skulle hjälpa mig ner från cykeln.

Nu en rolig ramsa om snusdosor: ” Denna dosa skatter hyser, ta en snus när näsan fryser!”

Minns när jag var 6 år och mamma var på BB för att föda min bror. Pappa hade ordnat barnvakt medan jag låg och sov. Jag vaknade mitt i natten, kände på ” pappas” skägg och sa högt: - Vilken konstig pappa! och mina ögon var stora som tefat. Efter ett tag insåg jag att det inte var pappa jag låg bredvid, utan farfar. Då började jag gapskratta istället!   

Farmor till farfar i julas: -  Det blir inget roligt för ditt barnbarn om du bara sitter och sover.
 
Jag: - Det gör inget. Jag har ju en hjärna som blir extra trött.
Farfar till farmor: - Där hör du! Vårt barnbarn är mycket klokare än dig!  


När farfar gick bort sa en boendepersonal, vi kan kalla honom Jim,  följande:  - Bortgångar är alltid jobbiga. Jag tror  Gud har gett oss gåvan att kunna sörja. Jag förstår att det kanske inte är nån tröst just nu, men jag brukar försöka tänka att man ska vara tacksam för det man haft. Detta sa han i samband med att jag storgrät över att farfar är borta. Kloka tankar, tycker jag även fast jag i det läget inte sa så mycket tillbaka.   

Frågade faktiskt Jim  för ett tag sedan om han också hade Gud med sig i livet och ja, det har han. Han skyndade sig dock att tillägga att han inte är en sådan som går i kyrkan varje söndag.
 
Jag: -  Om det kristna livet enbart hängde på att gå i kyrkan så skulle jag vara illa ute vid det här laget. Vår chef stoppade nämligen mig från att åka taxi som avsåg vanlig personbil då personal påtalat att de fick ont i ryggarna av att hjälpa mig i och ur taxin. Bilarna är nämligen så höga så personalen måste lyfta mig upp en bit och lyftet är ett lyft som snedbelastar deras ryggar. Eftersom jag inte fick åka taxi så blev jag utestängd från Gudstjänsterna i X antal veckor. Nu har jag  äntligen fått  beslut om specialfordon, så nu kan jag åka till Gudstjänsterna igen.   

En dag när Jim  skulle fixa mellanmål till mig frågade han:
 
- Vad vill du ha för te? Happiness, kanske?   
 
- Ja, om det fanns något sådant.
- Men du, om du ändå känner dig sådär, är det inte lika bra vi plockar fram en ( tittar in i mitt kylskåp) citron!   
 
 Jag ler lite försiktigt.
 
- Fast citron blir fel. Jag är ju inte sur.
 
- Jag skojar med dig.
 
- Jag vet. ❤️

Jim  har sett till att jag fått ett ödmjukt, omtänksamt och roligt halvår på boendet genom följande:

14 maj: En kollega säger till Jim: - Du har gylfen öppen.
 
 
Jim: - Åh, herregud!

En annan dag säger Jim  till en av mina assistenter:
 
- Du kände ju på mig, visst var jag het? Jag och resterande personal höll på skratta ihjäl oss!  

19 maj: Jim  kallar mig för boendets busfrö. Orsak: Jag gömmer hans snusdosor.

23 maj: Jim  till mig: Du ser ut som en 69:a och så är du född 83.
Resultat: Jag jagar honom genom hela köket varpå han skriker - Jag ger mig, jag ger mig!

24 maj: Jim till mig när jag ligger i soffan:
 
- Hur är det idag, egentligen? Mår du dåligt eller är du bara trött?
Jag: - Jag är bara trött.

3 juni: Jim till mig:-  Hej Vännen alt. Hej min vän! Kul att se dig! Vad fin du är! Du passar i rosa! Vad är det som doftar så gott? Har du ny parfym? 

19 juli: Satt på balkongen och njöt av solen då Jim  plötsligt började sjunga på Tommy Nilssons låt ” En dag”. Kunde inte annat än haka på honom i sången!

20 juli : Spontandans med Jim  i min lägenhet igår. Märktes att jag inte dansat på länge, blev andfådd som tusan! Vi dansade till Mikael Rickfors låt ” Vingar.”  

24 augusti: Jim till mig: - Visst förstår du att jag tycker om dig? 
Jag: Mm, jag tycker om dig också.

12 oktober: Jim till mig: - Jag tycker om dig!
Jag: - Jag tycker om dig också!

14 oktober: Jim diskar, dansar, sjunger och vickar på häcken samtidigt. Kan inte låta bli att skratta! Kan heller inte låta bli att dansa och sjunga med.

21 oktober: Jim hjälper mig med stödstrumporna på morgonen och samtidigt sjunger han: ” Du vet väl om att du är värdefull?” Kan dagen starta bättre?   

30 oktober: Jim till mig:
 
- Ska jag släcka ljuset?
 
Jag- Nej, jag tycker det är mysigt.
 
- Det var därför jag tände på...
 
Jag börjar skratta.
 
- Nej, jag menar, det var därför jag tände ljuset!   
 
Jim ska sluta jobba här i januari. Ledsamt tycker jag. Han är den jag kommit närmast av boendepersonalen.     
 
 

Av unika-jag - 16 december 2019 18:57

Hej Allesammans!




Nu är det ett bra tag sedan jag skrev. På den tiden har det hunnit hända mycket: 1) Min farfar har gått bort. 2) Den boendepersonal som jag kommit närmast ska sluta och 3. En vän till mig, vi kan kalla honom Sebastian, har gått bort och begravts. Han gick bort efter tre års kamp mot cancer endast 44 år gammal. Jag och Sebastian gick i samma husgrupp ( kristna bönegrupp) mellan åren 2006 till 2011. Han var en av dem som stöttade mig när jag förlorade en kär familjemedlem år 2007. Från 2011-2016 bodde Sebastian i Tyskland. Jag blev glad när jag fick veta att han skulle komma hem till Sverige igen, men ledsen när jag förstod att orsaken till hemkomsten var sjukdom. Jag tyckte att frågan " Hur mår du?" kändes jobbig att ställa till honom, för jag visste ju att han var sjuk och när man är sjuk kanske man ibland vill prata om något annat än sin sjukdom. Jag har även något vagt minne av att han vid något tillfälle på någon Gudstjänst tog upp mikrofonen och sa att han tyckte det var jobbigt när personer kom fram och sa saker som: "Du ser pigg ut." Han besvarade det hela med: "Ja, cancern sitter inte i huvudet. Jag och han bytte ut vårt " Hur mår du" mot en kram och orden: " Tack för att du finns!" Det var han som kom på den idén. Nu känns det givetvis tomt. Ingen Sebastian- kram och inget "Tack för att du finns!"  


Minns också att han på en husgrupp grät och sa att han var trött på att leva som singel. Känns ledsamt att han inte hann träffa kvinnan i sitt liv  


Begravningen var i fredags, på luciadagen. Klarade av att se kista och blommor, men framför alla blommor stod ett foto på Sebastian. Då brast det för mig och jag började storgråta. Försökte sjunga med i psalmerna, men det gick bara inte. Något som jag absolut inte var beredd på var att vi alla skulle vara med vid gravsättningen, d.v.s när kistan sänktes ner i jorden. Jag slängde ner två rosor och sa: " Tack för att jag fick lära känna dig, Sebastian."   


 

Presentation

Hej! Jag är en 40- årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 40 yrar old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skapa flashcards