Alla inlägg under juli 2013

Av unika-jag - 28 juli 2013 23:27

God kväll, alla läsare!


Denna dikt skrev jag när jag mådde pyton över Fk uppföljningar samt. såg ett nyhetsinslag om en kvinna som blåst Fk på 20 miljoner kronor.


Parasit!

Jag är så arg på Dig trots att jag inte känner Dig.
Arg för att Du förstör för mig och för alla andra som behöver hjälp.
Jag rannsakar mig själv till tusen.
Blev det rätt eller fel?
Behöver jag verkligen den här hjälpen?
Det är jag som ligger sömnlös om nätterna.
Oroar mig,
Gråter
Hur ska mitt liv bli?
Medan Du lever ditt liv som om inget hänt.
"Vadå, jag har inte gjort något fel."
Att Du har mage!
Du anser det vara fullkomligt rätt
att blåsa en myndighet på 20 miljoner kronor bara så där!
Du borde skämmas!
Nej visst ja, förlåt, jag glömde.
Sådana som Du har ju inget samvete,
så det kan jag inte kräva av dig.
Jag har god lust att knyckla ihop Dig till en boll
och kasta Dig i papperskorgen!
Din lilla ynkliga människa!
Parasit!


© unika-jag

skriven 3/11-12


ANNONS
Av unika-jag - 20 juli 2013 19:10

Hej alla läsare!


Var är sommaren? Hos mig är det regn, rusk och kallt!


Sist jag skrev klagade jag ju på att början av juli skulle bli stressig. Tror ni inte att det tillkom ytterligare saker att stressa över samma vecka?


Veterinärbesök med katten måndagen den 8 juli (Visste att det skulle komma förr eller senare, bara typiskt att allt skulle hända samtidigt).  Besök hos ortopedtekniska samma dag  p.g.a. spännet till ena skenan  hade vridit sig. Upptäckte det på fredag eftermiddag veckan innan och sa till assistenten: "Men h-vete, inte nu igen! (Ursäkta språket!)Det var ju bara två veckor sedan jag var där sist. Jag tror jag sprungit där minst 5 gånger bara i år!"


  På onsdagen den 10 juli fick jag en tid hos sjukgymnasten då jag hade  snett bäckenben igen.( Visste även att detta skulle hända då jag hade haft symptom sedan slutet av maj). Jag hade ont vid sittknölarna (strålande smärta om man tryckte där), låst höft, jag både satt respektive låg snett etc. Sjukgymnasten tryckte vid sittknölarna (försökte massera där) Hon (det var en sommarvikarie) sa att jag hade ont där p.g.a att musklerna hade krampat ihop. Hon försökte även mjuka upp höften på mig genom att lägga mig på sidan och dra benet så långt bakåt som möjligt. Sist så lade hon mig på rygg, böjde mina ben, satte dem mot min mage och hängde samtidigt med sin över mig med sin överkropp och rullade mina höfter i en åtta. Då hörde jag hur det klickade till i bäckenet. Jag är inte helt rak, men mycket rakare. Jag ska boka en extra tid hos min sjukgymnast senare, så han får knäcka, töja, bäckenet ytterligare.


Ville bara gråta åt hur fullt det var överallt...Önskade att någon kunde ge mig en kram och säga att allt ordnar sig (fast det där sista "allt ordnar sig" brukar jag ju avsky, just för att jag inte alls känner så när jag är stressad, min hjärna skriker bara KAOS!) Tårarna rann! En kram ville jag heller inte ha av vem som helst. För att en kram ska lugna ner mig (om än bara tillfälligt) krävs något, nämligen tillit, och tillit har jag inte till så många...En av assistenterna såg  mig balansera på gränsen till ledsen och hon visste  också att jag avskydde situationen, eftersom jag bokstavligen sa: " Jag tror jag kräks på det där schemat snart." Det räckte med att hon lade en hand på axeln så kände jag hur tårarna ville bubbla upp. Jag visade inget, men tror hon såg  ändå. En röst som spricker är svår att dölja...Vi var nämligen på promenad en dag och jag sa följande: " Jag måste få göra något annat innan jag blir galen!" När jag sagt sista ordet sprack rösten... Jag börjar vänja mig vid henne, men  med en annan assistent var det värre. Jag var snäsig mot henne varje dag mer eller mindre. Hon  försökte med att säga "Ja, lugn,", men det hjälpte föga...Struktur var allt jag ville ha av henne.


Jag fick min struktur av henne till slut. Lagom när jag kände att jag hade henne där jag ville så gick hon  på en månads semester, vilket innebär att jag får börja om och påtala vikten av struktur och påminnelser för killen som delvis ska jobba för henne under semestern...Denne kille har redan nu betett sig en aning märkligt...Ringer inte om han blir försenad, vilket leder till att jag får säga: " Du, jag skulle uppskatta om du ringde nästa gång du blir sen." Han glömmer bort när han ska gå hem, så jag får säga: " Du, hallå, du har slutat för 10 minuter sedan."

Han: - Jag ska bara gå ut med soporna.

- Du måste faktiskt strukturera utgången med soporna också, och jag vill faktiskt att mina assistenter både ska komma och gå på utsatta tider!


I fredags hade han glömt att ta fram lunchen ur frysen, han var på väg att sätta en frusen kasslerbit i stekpannan. Jag fick säga till honom att använda upptiningsfunktionen på mikron, han glömde fixa grönsaker och när jag sa till honom att jag ville ha frysta grönsaker som han värmer på spisen så sa han:

- Men då måste jag ju värma dem i kastrull!

- Värm vattnet i vattenkokaren istället!

Han frågade mig om han skulle dammsuga under eller efter lunchen och jag sa att han fick ta det efter, för jag vill inte ha några ljud under lunchen. ( Han skulle ha kollat whyteboarden, för där stod det att städningen var flyttad, men det glömde han. Hade han gjort det så hade problemet aldrig uppstått).

När jag ätit klart ifrågasätter jag om han verkligen tror sig hinna göra det han ska (efterlyser struktur) så säger han:

- Jo, om jag snabbar mig.

Jag ser klockan rusa iväg och säger:

-Har du tänkt på att du ska hinna diska också? Och lägga fram frukt, larm och telefon innan du går? (är ensam två timmar på fredagar).

Det hela slutar med att han måste lämna disken för att han inte hinner med den och sedan undrar assistenten som kommer efteråt varför det inte är diskat. Eftersom detta är en personalsak så råder jag henne att prata direkt med honom.

Han säger även saker som:

- Jag ska bara ringa ett samtal, det går jättefort!

- Det hinner du inte, för jag kommer ut från toaletten nu och ska gåträna direkt!

När vi var på väg hem från gymmet häromdagen så frågade han:

- Behöver du handla något?

-Nej, jag veckohandlar.

- Vi kanske kan gå in här så får jag handla lite mat?

- Hur hade du tänkt att du skulle hinna det? Jag ska både äta middag, duscha och träna (stod också på whyteboarden, men han glömde kolla).

- Då struntar jag i det.


Jag har även upplyst honom om att det är ok att avbryta mig mitt i en diskussion för att jag ska få tillbaka rätt fokus igen (så jag inte står och diskuterar i en timme och därmed blir försenad med mina göromål).


Jag tror det var allt för ikväll...


Tack alla ni som läser!



ANNONS
Av unika-jag - 3 juli 2013 08:00

Hej Alla!


Igår pratade jag med  en av de nya assistenterna kring min stress. Jag hann säga: "Den 12 juli slutar den vikarie som jag är tryggast med." Sedan rann tårarna ( såg framför mig hur allt skulle bli än mer ostrukturerat då).
- Jag önskar att jag kunde göra något, sa hon.
- Det finns inget du kan göra, sa jag. Jag tänkte att ingen kan ju förändra den situation som uppstått i och med assistenten som hoppade av. Senare slog det mig att det finns visst något hon, och resten av assistenterna kan göra: Ge mig struktur i vardagen samt. föreslå göromål som gör att jag kommer ut hemifrån, då det känns som att stressen sitter i väggarna här hemma. Hon  är så ny fortfarande så hon har inte riktigt grepp om  hur mycket påminnelser jag behöver gällande starta, fortsätta och avsluta saker (får nästan inga sådana av henne), hur hon ska föra dialog med mig etc.
 
Assistenten jag intervjuade igår verkar vara en lugn och bra tjej. Hon har jobbat som assistent i 8 år. Jag tror hon blev chockad när jag sa hur mycket planerings-och struktureringshjälp jag behöver. Jag tryckte nämligen på att jag kan följa en planering, men jag kan varken lägga upp eller ändra om en plan själv, det måste hon göra åt mig. "Det var därför jag var så övertydlig när jag pratade med dig i telefonen", sa jag. 
Hon sa: "Jag tyckte det lät märkligt häromdagen när jag ringde för att boka den här intervjun och du sa att jag fick återkomma senare p.g.a att du behövde assistenthjälp för att boka in den."

Själv är jag så otroligt trött så jag tror jag stupar snart! Har varit så rätt länge nu.  Somnar både liggande och sittande i soffan, sittande i rullstolen vid skrivbordet o.s.v Assistenterna får  knacka på sovrumsdörren på morgnarna trots att jag ställt väckarklockan. Jag ligger i en kvart  och lyssnar på skrället från väckarklockan tills de knackar på, för jag orkar inget annat...
 
Ha en bra dag!

Av unika-jag - 3 juli 2013 01:48

Hej Alla!


Intervjuer och inskolningar är bokade. Så här ser det ut:


Tisdagen den 2/7  (idag alltså) har  jag haft  intervju med en tjej(som är en av de tjejer chefen föreslog som ska gå på  den rad som  den avhoppade assistenten skulle gått på. Det blir två stycken som måste gå på den raden).

Torsdag samma vecka ska jag ha inskolning på eftermiddagen med henne. Detta p.g.a hon behöver vara med på ett pass med sjukgymnastik. Samma eftermiddag har jag träff med sjukgymnasten på habiliteringen ang. styrketräning under sommaren. (Den nya tjejen följer med dit).

Nästa vecka på måndag 8/7 ska jag ha inskolning av samma kille som i fredags, fast på kvällen. Tisdagen samma vecka har jag inskolning av en av de nya tjejerna på dagen och en tid hos en fotvårdare på eftermiddagen.

Detta innebär att ingenting kan vara enligt rutin under dessa två veckor. Allt måste flyttas på. Detta p.g.a att läget är akut. Båda vikarierna börjar jobba i mitten av juli. Sedan måste vi inskola den andra nya tjejen också någon dag (Hon är för tillfället utomlands) .
 
Den assistent  som jag är tryggast med av mina vikarier, har sagt upp sig som assistent i min kommun då hon fått annat jobb och jobbar sin sista dag hos mig den 12/7. Hon frågar om det känns bättre med stressen nu när vi åtminstone har ett datum för inskolningarna. Jag svarar henne att det gör det i och för sig, men helt bra kommer det inte att kännas förrän de är bortgjorda...Sedan beror det på vem som inskolar också. En av mina nya vikarier (jobbat hos mig i 8 månader) inskolade en annan vikarie på ett dagpass i fredags och när vi gjorde sjukgymnastiken så var hon i och för sig lugn i tonen, men jag tyckte inskolningen gick lite väl snabbt. Själv undrade jag om han som inskolades ens hann reflektera över när, var och hur vi gick vidare från övning till övning. Sedan gick han och snöt sig (måste han ju få göra)plus svarade i mobilen när det ringde. Hon som inskolade  gick också iväg då hon först trodde att det var personalmobilen. Jag undrar om jag kommer få tusen frågor av den nye assistenten sedan när han ska fixa sjukgymnastiken på egen hand...

Min cykel måste hämtas från cykelverkstaden där den varit på reparation, få se när det blir... 

Jag undrar för mig själv när jag ska få sommarlov?  När jag ska få göra det där jag vill göra? Vad vill jag? Vet bara att jag vill göra något annat än det här. Ladda batterierna. Känns som om hela juli kommer att gå åt till endast inskolningar...Jag har uttryckt till assistenterna att jag vill göra något annat. En assistent undrar då vad det skulle kunna vara. Jag säger att jag inte vet och hon föreslår teater och museibesök, vilket jag sedan säger nej till då jag inte alls är intresserad av detta...Har pratat med en assistent om ev. biobesök som aktivitet.
 
 
 

Presentation

Hej! Jag är en 37-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 37 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Blogkeen
Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Bloglovin'

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se