Hej Allesammans!

Jag har varit på shoppingtur med en personal idag. Shoppade shampoo, balsam, tandkräm, duscholja, duschtvål och en stickad tröja. Shoppingturen gick bra, men det gick sämre med lunch och bussfärd. Personalen som följde mig har ADHD och det märks SÅ TYDLIGT i vissa situationer. Medan jag äter lunch säger han först att jag ska ta det lugnt, men 5-10 minuter senare frågar han om jag är nöjd och vill gå iväg. Svarar honom att jag vill dricka upp mitt te först.

Efter lunchen går vi in i en galleria för att få tag på en Konsum- butik och köpa frukt där. När vi ska ut trycker personalen på dörröppnaren. Dörren vill inte öppnas. Personalen blir lite irriterad och säger: -

- Vad fan! Jag fattar ingenting. ( Dörröppnaren fungerade när vi gick in). Jag behåller lugnet, men tänker för mig själv: ? Antingen är dörröppnaren trasig eller så höll Du inte in knappen tillräckligt länge? ( Ovanför knappen stod det nämligen att man skulle hålla in den i 2 sekunder innan dörren öppnas, men det tror jag inte att han noterade).

När vi sedan ska hem så är personalen helt säker på att vår buss går 13.10 Han tycker att vi har så pass bråttom att vi måste springa.
- Ok, säger jag och litar på honom. När vi kommer fram till bussen så visar det sig att det inte är den vi ska åka med. Jag tänker: ? Jaha, då har vi fått springa i onödan. ? Personalen frågar mig. - Vilken sida går bussen ifrån? Jag svarar honom att jag inte vet, att jag trodde han hade koll. När bussen sedan kommer så är det en annan person i rullstol som kliver på före mig. Säger till honom att vi får ta nästa. Han frågar chauffören som säger nej eftersom man bara får ta en rullstol i taget på bussen. Medan vi väntar på nästa frågar han mig:
- Ska vi gå till parken? Jag svarar nej med motiveringen att vi bara får springa framoch tillbaka. När bussen kommer och han ska fälla ut rampen säger han: - Jävlar vad den sitter! Jag tänker: ? Rampen kommer inte ner fortare för att Du svär.? Jag vet att han har ADHD, att han lätt blir irriterad/ stressad över det som för mig är småsaker. Jag tänker bara: ? Du kan inte påverka att dörröppnaren ej fungerar eller att rampen till bussen är trög, så varför stressar/ svär Du? ? Sedan har vi den lilla detaljen att även jag är lättstressad, men jag stressar åt helt andra saker än vad han gör. Däremot plockar jag upp hans stress och blir stressad jag med. Jag blir stressad av hans höga tempo. Pust! Vi har känt varandra i 5 år. Jag gillar honom. ?

Hej Allesammans!

För några veckor sedan var Hjälpmedelscentralen och hämtade min rullstol för att de  behövde fixa ett länkhjul (de små hjulen längst fram). Jag tänkte först att jag kunde använda permon som ersättning, men när jag skulle gå på toaletten så kom jag på att jag kan ju inte gå baklänges efter att ha ställt mig framför toaletten (Jag hittar inte rätt muskler), så jag fick ta permon (elrullstolen) istället. Jag gick sedan ut på promenad med den. När jag var hemma igen blinkade batteriet. Permon behövde laddas omedelbart. Jag fick sitta i soffan resten av tiden tills rullstolen kom, vilket blev två timmar.

Idag ska arbetsterapeuten komma förbi och prata med mig angående permon. Tydligen finns det en regel som säger att man måste använda permon året om, annars blir man fråntagen sin permo. Jag föredrar att använda min vanliga rullstol så långt det är möjligt då jag får bäst motion av att rulla omkring i den, samt. att min hjärna blir lugn av att jag rör på mig. Dock så är det klart att om vanliga rullstolen är trasig, om det  sommar och är för varmt att rulla med vanlig rullstol, om jag ska handla eller om det är vinter så behöver jag min permo.

Hej Allesammans!

Nu var det länge sedan jag skrev. Mycket har hänt i december och januari: Jag har fått en ny säng som är höj- och sänkbar, en ny duschstol och en ny rullstol. (Eller rättare sagt ett provexemplar av nya rullstolen som jag får prova i en vecka innan jag får min egna). Det positiva med den nya rullstolen är att jag sitter mycket rakare. Det negativa är att jag får skavsår, att fotplattorna tar mycket plats och fastnar i saker då jag numera måste vika ut dem åt sidan då jag inte når att vika upp dem samt. att jag inte kan ställa rullstolen på sidan om något när jag ska förflytta mig, utan alla förflyttningar måste ske rakt framifrån.

Sjukgymnasten på Hjälpmedelscentralen där jag provade ut min nya rullstol sa att jag har något som kallas för rörlig skolios. Det betyder att mina muskler har dragit ryggen snett. Musklerna går att träna upp så snedheten blir mindre.

Hej Allesammans!

I helgen har min kille varit och hälsat på. Han är jättetrevlig, rolig, omtänksam och mer därtill. När han såg mig förflytta mig från soffa till rullstol sa han ? Ramla inte?. När vi sov så vaknade han till ibland och lyfte huvudet för att kolla att jag inte ramlat ur sängen ??

Vi började med att äta middag. Jag var lite smått nervös så jag blev lite fnittrig. Efter middagen kollade vi på foton från min barndom. När vi kollat klart ville han hålla min hand, vilket han fick. Sedan satte vi oss i soffan och han tittade på mig med trånande blick. Jag gav honom en kyss.

Han: Hur läste Du av det där?
Jag: Det syntes i ögonen på Dig. Efter kyssen försvann all min nervositet. Jag låg med huvudet på hans bröstkorg och hörde hans hjärtslag medan vi pratade om allt och inget. Tv: n var på, men jag kan inte påstå att vi tittade på något, för vi var så upptagna av varandra. När jag gett honom första kyssen sa han: - Jag tror Du har lurats lite med mig.
- Gällande vad?
- Du har sagt att Du inte kan kyssas, men det kan Du visst det!
- Jag menar att jag bara pussats förr och det är 25 år sedan jag gjorde det sist. Du är den första jag kysst så jag visste inte att jag kunde kyssas förrän nu när Du sa det.
- Jag har hela tiden vetat att Du har det där med att kyssas i Dig.

När vi skulle sova så frågade jag honom om han ville sova på en madrass i köket eller ha madrassen nedanför min säng i mitt sovrum. Han valde det senare alternativet. Jag påpekade för honom att då måste jag ju väcka honom om jag behöver på toa mitt i natten då madrassen var i vägen och rullstolen på toan.
Han: - Äsch, det gör inget. Väck mig i så fall. Jag sov dåligt första natten då jag inte är van att ha någon som sover i samma rum, men andra natten sov jag som en stock.

På lördagen såg vi på en film från min barndom.

På söndagen var det dags för honom att åka. Han åkte vid kl. 14 och vid kl. 19 satt jag i soffan och grät för att jag saknade honom så. ?? Samma sak var det på måndagen. Denna helg var första gången jag träffade honom och vi har inte varit tillsammans mer än 2 månader, men känslan var att jag skulle ha känt honom i flera år. Kände mig så bekväm och avslappnad med honom. Vi planerar redan nu in en andra träff. Vi tänker att vi ska fira Nyår och min födelsedag ihop.

Hej Allesammans!

Inatt har jag sovit jättedåligt. Gårdagen var jobbig på många sätt. Jag hade en personal som villr ta upp en sak med mig vid 20.30 på kvällen. Jag kunde inte somna förrän vid 3.30 Tidigare under dagen hade jag fått be en annan personal om förlåtelse för en sak jag sagt till henne. Känns som om allt jag gör blir fel just nu. Ovanpå allt detta så har vi stöket som varit med den arga brukaren. Först grät jag för att jag var stressad, nu gråter jag för att stressen släpper. Dessutom gjorde jag slut med min pojkvän i förrgår. Gjorde slut med honom för att: 1. Jag är inte kär i honom längre. 2. Jag hade börjat ljuga för honom. Med ljuga menas att jag hade börjat hitta på ursäkter för att slippa prata med honom i telefonen. 3. Vår relation kom aldrig ner på djupet. Om jag berättade något som för mig var känslomässigt jobbigt så bytte han antingen ämne eller blev tyst. Det kändes rätt att göra slut. Ändå kommer tankarna: "Hur ska han klara sig utan mig? Han har inte så många att vända sig till." Fast det var jag som valde att lämna mitt förhållande så känns det som en tagg i hjärtat på mig när jag ser lycklig kärlek runt omkring mig eller på tv. Det påminner mig om det jag och min pojkvän aldrig fick.

Hej Allesammans!

Testade att sitta i Allrummet och spela Yatzy med en annan brukare då den arga brukaren också satt i Allrummet och var lugn. En stund senare var den arga brukaren arg igen. Denna gång sa hon att personalen inte varit in till hennes lägenhet särskilt många gånger sedan hon flyttade in, ifrågasatte hur någon kunde trivas här då hon själv ser boendet som ett fängelse, kallade boendet för ? Jävla psykboende ? samt. bad dem sluta ringa eftersom hon mår sämre av det. Själv sitter jag här och gråter?

Hej Allesammans!

Jag är rädd på mitt boende. Orsaken är att den arga brukaren är så aggressiv. Jag har varit rädd sedan januari/ februari då den arga brukaren hotade den dåvarande personalen med att hon skulle skära halsen av henne. Sedan dess har den arga brukarens  beteende enligt mig bara eskalerat. Nu skriver den arga brukaren på väggar och välter saker. Jag uppolever den arga brukaren som väldigt oberäknerlig. Jag är rädd att hon kommer slå till mig en dag. Jag förstår att den arga brukaren agerar så här för att hon inte mår bra, men jag anser att det har gått för långt när jag känner mig osäker och rädd i mitt egna hem. Jag har via Enhetschefen för vårt boende fått reda på att den arga brukaren ska flytta, men vi har inte fått något datum för flytten än. När jag fick veta det kände jag en viss lättnad, vilket lett till att all oro som jag burit på kring detta har börjat komma ut. Den kommer ut i lite olika former, t.ex: I samtal med personal, som gråt eller som ångest.

Hej Allesammans!

Jag har bokat tid hos sjukgymnasten då jag känner mig sned i bäckenet. Länge sedan jag hade denna känsla sist: 8 år sedan. Miina symptom är följande: 1. Höger skinka domnar bort när jag sitter i soffan och har fötterna på en fotpall. 2. Jag känner att tyngden ligger mer på höger skinka när jag ligger på träningsmattan på golvet. 3. Det blir ett ordentligt mellanrum mellan ländryggen och soffans ryggstöd när jag sitter i soffan. 4. Min högra fot är mer utåtroterad än tidigare. Orsaken till att jag får bäckenproblem är att  min höftböjarmuskel är för kort och min kropp kompenserar detta med att tilta bäckenet snett.