Senaste inläggen

Av unika-jag - 4 februari 2019 14:32

Hej igen!


Imorgon skulle jag ha :


* Simmat

* Tränat ( gjort stretchövningar hemma)


Ingen av dessa aktiviteter blir av p.g.a assistenterna är för sjuka för att hjälpa mig. Vikarierna är också sjuka.


Moment 22 alltså...

Av unika-jag - 4 februari 2019 11:28

Hej och God fortsättning på det nya året!


I julas var jag hem till familjen. Jag åkte tåg dit. Tåget skulle vara tillgänglighetsanpassat, men det var det inte enligt mig. Det hade världens minsta toa.  Assistenten fick säga hur jag skulle backa in rullstolen för att överhuvudtaget komma in dit. Om jag inte hade kunnat stödja på mina ben så hade jag inte kunnat åka det tåget. Handtagen jag skulle hålla i satt på en sidovägg. De bestod av två mycket korta rör. Jag vågade inte släppa taget om handtagen, så assistenten fick hjälpa mig av och på med byxor. Att ta sig till och från toastolen var också svårt eftersom tåget svängde, så assistenten fick hjälpa mig genom att säga: " Flytta dig inte nu när tåget svänger." Om jag hade flyttat mig under en sväng så hade jag ramlat på golvet.


När vi sedan anlände till destinationen så var hissen som skulle ta oss från perrongen till väntplatsen för taxi trasig, så jag och assistenten fick lov att gå över tågrälsen för att ta oss dit.

Av unika-jag - 3 december 2018 13:21

Jag minns när Du kom in i mitt liv. Det var den 5 juli 2003. Till en början behandlade jag Dig som en hund. Jag hade också fördomar om Dig. Jag tänkte: "Katter är självständiga djur. De är inte lika mysiga som en hund."  Snacka om att jag fick äta upp den fördomen med råge! Du älskade att sitta i knät och bli klappad! Dig kunde jag t.om krama! 


Vi fick en knackig start då jag pluggade på universitetet och samtidigt skulle ta hand om Dig. Jag var ofta trött, stressad och ledsen,vilket gick ut över Dig på olika sätt. X antal år senare fick jag veta att tröttheten, stressen och ledsenheten hade en orsak: Jag hade kognitiva nedsättningar som gjorde mig extra stresskänslig och mentalt trött, vilket visade sig som gråt. Efter den vetskapen blev vårt liv bättre. Jag blev inte längre irriterad när Du jamade bakom dörren, jag släppte istället in Dig i mitt rum och sa: " Hej! Vad vill du? "  Svaret kom ofta omedelbart: Det var mitt sällskap Du ville ha! Du var så nöjd över att få leka med dina aktiveringsleksaker inne hos mig och jag i min tur njöt av att betrakta Dig medan Du lekte! Minns första gången då jag kom hem med en aktiveringsboll: Du stirrade på leksaken som om du funderade: " Vad vill matte att jag ska göra med denna?" Jag visade Dig genom att sätta en torrfoderkula en bit under bollen för att få Dig att förstå att Du var tvungen att rulla bollen för att få mat. Inom 5-7 dagar från inköpsdatum hade Du klurat ur hur bollen fungerade och därefter var det endast aktiveringsleksaker som fungerade! Jag försökte komma hem med andra leksaker också, men det gick inte hem hos Dig. Du hade hittat din favorit! Dessutom chockerade vi veterinären då hon upptäckte att Du gått ner 2 kg tack vare bollen. Du behövde gå ner p.g.a övervikt, så det var bara bra.


Minns också när Du var kattunge: Du hade lagt Dig under min rullstol utan att jag märkt något. Jag körde iväg och hörde ett ljudligt "Mjau" från Dig. Sedan dess kollade jag alltid en extra gång under rullstolen innan jag körde iväg. Rullstolen blev sedermera en av dina favoritplatser att ligga i. Jag var också ute med Dig på koppelpromenader. När jag ville att Du skulle springa lite sjöng jag en ramsa: "Vem hinner först? Matte eller ****** (ditt namn)? Du har alltid,oavsett ålder, gillat papper. Kartonger, tidningar och räkningar. Ville jag ha något ifred fick jag lov att lägga det på ett säkert ställe dit Du inte nådde. Du gillade även att putta ner saker från bord och fönsterbrädor. Satt någon och skrev något och hade suddgummit bredvid sig så puttade Du ner det. Minns också en gång då vi var hos Din mormor och morfar och Du puttade ner en ljusstake från fönsterbrädan så det nästan började brinna...


Du har också hjälpt mig igenom förluster av olika slag samt. nu senast min depression. Jag lovar Dig att jag ska ta hand om mig själv nu!


Tack för 15 fantastiska år ihop!   


/ Din matte

Av unika-jag - 22 november 2018 14:29

Hej Allesammans!                       #Ofrivilligtbesökpågolvet


För en tid sedan blev det ett ofrivilligt besök på golvet. Orsak: Skulle från sängen till rullstolen för att sedan kunna ta mig på toa. Vid överflyttningen från säng till rullstol missbedömde jag avståndet och hamnade på golvet istället. Försökte ta mig upp, men det gjorde rejält ont i både knän och tår. Det gjorde ont i knäna för att de inte var vana vid belastningen samt. i tårna för att de böjde sig under mig och fick hela vikt. Blev tvungen att ta pauser emellan försöken p.g.a detta samt. att jag under dessa pauser försökte fundera ut hur jag skulle göra för att ta mig upp. Insåg efter ett tag att jag inte skulle ta mig upp utan skor, så jag kröp ut i hallen och hämtade dem. Att få på sig skorna (ett par sandaler) var inte det lättaste eftersom foten ville ur dem hela tiden. Lyckades efter många om och men äntligen få på mig dem. Uppbådade alla krafter jag hade, kröp så nära min träningsbrits jag kunde, tryckte upp mig med armarna samtidigt som jag gick framåt med fötterna. Till sist satt jag uppe på britsen. " Pust! Vad skönt!" tänkte jag. Den glädjen blev dock kortvarig. När jag tittade mig omkring så såg jag att rullstolen stod på tok för långt ifrån britsen, så det var bara att krypa ner på golvet igen, flytta rullstolen och ta sig upp på britsen igen. Allt detta tog mig 2 timmar. Dagen efter hade jag ordentliga blåmärken på knäna.

Av unika-jag - 5 november 2018 14:41

Hej Allesammans! #Nypersonal #Inskolning #Simning #Sjukgympa

Nu var det länge sedan jag skrev. Har varit fullt upp m. intervjuer och inskolningar av ny personal. Förra veckan inskolades all personal på min simning och min sjukgympa. På simningsinskolningen fick jag simma rygg- och bröstsim, hoppa jämnfota, boxas, sparka med benen samt. slappna av.. Jag blev något förvånad när min sjukgymnast, som höll i inskolningen, lade mig i plant magläge och bad mig simma bröstsim. Jag tänkte: " Vad tusan håller hon på med? Hon vet att hon inte kan lägga mig i plant magläge för då protesterar mitt svankparti och huvudet åker ner under vattenytan." Hon bad mig simma bröstsim och huvudet åkte mycket riktigt ner. Hon plockade upp mig och bad om samma sak igen. Jag gjorde som hon sa, men mitt huvud åkte ner igen. Först då förstod jag att detta var en del av inskolningen, hon ville visa assistenterna att inget farligt händer om jag hamnar under ytan. Det enda som hände var att jag fick hosta. När det var dags för avslappning så fick jag slappna av på två olika sätt: 1) Jag hade huvudet på min sjukgymnasts axel samtidigt som hon lade en hand på min rygg. Den andra handen använde hon för att trycka höftpartiet åt sidan, så att mina ben pendlade som en pendelklocka. Denna rörelse minskar spasmerna. 2) Jag fick även slappna av genom att ligga på "ormar" eller  "korvar"  Dessa  "ormar"  kan man sätta runt sig själv och det gör att man kan flyta avslappnat i ryggläge. Jag hade tre st. En vid bålen, nästa vid svanken och en tredje vid benen. En av de sista övningarna jag gjorde var att ligga på rygg, ta tag i ledstången underifrån och sparka med benen. Eftersom jag inte simmat på 2 mån. p.g.a personalbrist så fick jag grym träningsvärk i armar, lår, underben etc. Fem dagar satt träningsvärken i. Hade grymt svårt att böja benen för att det sträckte så mycket på framsida lår.

Två dagar efter simningsinskolningen var det dags för inskolning på sjukgympan. Jag insåg vid inskolningen att jag missuppfattat många av mina övningar. Många av dem som jag trott hade med ben och lår att göra, visade sig sedan ha med höften att göra. Jag fick även klartecken att göra sjukgympan utan skor om jag ville.

Ha en fortsatt bra dag!

Av unika-jag - 9 augusti 2018 21:47

Hej Allesammans!

Vikariebristen står mig upp i halsen! Jag får aldrig känna lugnet eller vara ifred! Jag får alltid vara auktoritär - aldrig privatperson! Jag saknar att vara det senare. Känns som att jag måste förstå mig på hela världen, medan ingen behöver förstå sig på mig! Jag föll i gråt i armarna på en assistent idag. Hade kunnat krama honom mycket längre om det inte var för att telefonen ringde.

Snälla kommun, skaffa fler assistentvikarier så jag slipper bli stressad och gråta dagarna i ända!

Av unika-jag - 1 augusti 2018 11:14

Hej Allesammans!


Nu har det nästan gått en månad sedan jag skrev något. Börjar med en liten fortsättning på förra inlägget, ni vet assistenten som inte dök upp när han skulle. Det visade sig att han var sjuk då och trodde att det endast räckte med att kontakta Stödfunktionen. Sedan så hade han heller inte koll på att han var tvungen att förlänga sin sjukskrivning om han är fortsatt sjuk. Informerade honom om att han är skyldig att kontakta både chefen, Stödfunktionen och arbetsplatsen!  Nog om det. Karln jobbar inte kvar då vår personkemi inte gick ihop.


När jag nu är igång och skriver om Stödfunktionen så kan jag skriva att jag allvarligt överväger att döpa om dem till Stjälpfunktionen istället! Fredagen den 27 juli så har jag en ordinarie assistent som ringer och sjukanmäler sig inför sitt arbetspass den 28 juli. Det sista jag hör från assistenten som jobbar fredag förmiddag är att Stödfunktionen ska beordra ut en vikarie för lördag förmiddag. När jag sedan pratar med denna vikarie på fredagkväll så visar det sig att hon inte alls blivit utbeordrad, utan Stödfunktionen har skrivit att den ordinarie personalen som jobbade denna morgon även ska arbeta hela lördagen. Jag påtalar för henne att detta inte stämmer då jag uttryckligen hört denna person säga att han endast kan jobba 16-21 på lördagen. Normalt brukar jag inte ens dela upp pass på helgerna, men det blev så nu eftersom det var så svårt att hitta någon som kunde jobba. Hon som jobbade fredagkväll lovade kontakta Bemanningscentrum på lördag morgon  så jag skulle ha någon assistent hos mig kl. 10.00 Bemanningscentrum tar över Stödfunktionens uppgifter under helgerna och de har endast öppet mellan 7.00- 10.00


Vaknar 10.00 på lördag morgon och har ingen assistent hos mig och kan därmed varken äta mina måltider eller duscha. Kl. 13.00 är jag så hungrig att jag blir tvungen att ringa mina vänner som bor  10 min. bort och be dem komma och hjälpa mig. Innan jag ringde mina vänner så försökte min god man hjälpa mig med följande:


* Ringa Larmpatrullen: De sa att de har 300 personer som de hjälper dagligen vid akuta larm. De kunde därmed inte hjälpa mig att tillaga mat etc.


* Ringa vår chef: som vi visste var på semester, men vi var tvungna att försöka nå henne på arbetsmobilen ändå.


* Beredskapsenheten: som i sin tur hänvisar tillbaka till enhetschefen. Efter att min god man pratat med mig kring detta ber jag henne att åter ringa Beredskapsenheten, ge dem namnet på vår chef samt. påtala att vi inte har någon ersättare för henne, utan vi är endast hänvisade till Stödfunktionen. Stödfunktionen har inte  öppet under helgen och Bemanningscentrum har endast öppet mellan 07.00 och 10.00 Beredskapsenheten försöker då slå upp vår chefs namn i sina register för att se om hon har någon ersättare, men de hittar inte namnet på vår chef överhuvudtaget...

Fick vid kl. 18.30 ett sms från personalen som jobbade fredagkväll att hon försökt kontakta Bemanningscentrum den morgonen, men att de inte svarat.


* Kl.09.00 på måndag morgon ringer jag Stödfunktionen för att upplysa dem om att jag var ensam mellan 10-16 på lördagen och att jag därmed inte fick  i mig någon mat eller kunde gå i duschen ( Visst, mina vänner hjälpte mig, men de är ju mina vänner, så rent tekniskt hade jag ingen assistans mellan  10-16). De säger då att i deras anteckningar står det att en ordinarie personal jobbat 10-16. Jag påtalar att det inte stämmer, varpå hon jag pratar med lovar att de ska ta upp denna situation på ett av sina möten. När min god man sedan ringer och påtalar att jag  vill ha återkoppling efter deras möte så är det en annan person som svarar i telefonen och denna person säger sig inte känna till några detaljer kring lördagen, men han säger att den ordinarie personalen som jobbade på fredagen godkänt att jag kunde vara ensam mellan 10-16 på lördagen. Detta är rent skitsnack då jag själv satt i samma rum som den ordinarie personalen när han pratade med Stödfunktionen på fredag morgon! Det enda han sa till dem var: - Jag kan jobba 10-16 på lördag."  Jag kommer ringa Stödfunktionens chef på måndag och klaga!      



Idag onsdag 1/8 så är hon som skulle jobbat 8-16 sjuk, så han som kom och jobbade istället för henne var egentligen han som skulle ha jobbat 16-22 idag. Min assistent har ägnat hela dagen åt att samtala med Stödfunktionen kring vem som ska jobba istället för honom och strax före kl. 14 blev det klart. Nu ska jag ta och vila hjärnan lite innan det är dags för sjukgympa...

Av unika-jag - 4 juli 2018 14:14

Hej Allesammans!


Nu är min hjärna stressad till max! Detta hände i fredags 29/6 2018: Ordinarie personal dök ej upp. Både jag och och en vikarie blev fundersamma och stressade. Jag blev stressad av två anledningar: 1) Schemat på kylskåpet sa att ordinarie personal skulle jobba. Den ordinarie personalen hörde inte heller av sig och sa att han var sen, så jag blev även orolig över att det kanske hänt honom något. Vi försökte också ringa honom på hans mobil vid ett flertal tillfällen, men fick inget svar. Vi hamnade bara hos hans mobilsvar. Jag blev även orolig för hur resten av helgen skulle fortlöpa eftersom det var hans helg. 2) Jag skulle bjuda en kompis på middag o blev stressad över hur det skulle bli med den med tanke på strulet...Det blev det.Den andra ordinarie personalen  jobbade dubbelpass, d.v.s 8-22. Medan han kontaktade vikarier för att lösa resten av helgen så upptäcker han av en slump en gammal sms- konversation mellan den ordinarie personalen och en vikarie där det framgår att vikarien ska jobba lördag o söndag, d.v.s 30/6 samt. 1/7. Då klickar det till i mitt huvud att den ordinarie personalen  nämnt något om att lördag och söndag var lösta  med vikarier, men att Stödfunktionen skulle hjälpa till med fredagen.

 

På lördagen den 30/6 får jag ett mejl  från den ordinarie personalen ( som han skickat på fredagen den 29/6 kl. 16 .02, men jag fick det inte förrän 09.30 på lördagen. Det måste ha blivit någon fördröjning i skicka- processen). Där framgår det att han sjukanmält sig till Stödfunktionen redan på torsdagen och att han trodde de skulle ha löst det redan. Jag i min tur svarade på hans mejl och förklarade vilka konsekvenser detta fick för mig.

 

Rinde stödfunktionen i måndags 1/7 för att upplysa vad som hände under fredagen.

 

Idag onsdag 4/7 2018 händer det igen. Samma ordinarie personal som i fredags dyker inte upp kl. 8.00 som han ska.  Kl. 8.30 ringer jag Stödfunktionen och ber dem ta reda på vad som hänt. En kvart senare ringer de upp och säger att de inte fått tag på den som ska jobba, men att de fixat en annan ordinarie personal som kan jobba istället.  Den personalen kommer kl. 10.00 Jag får ta bort min promenad från dagliga schemat pga morgonens strul dragit mycket mental energi plus att jag har kognitiva nedsättningar som blir ännu värre om det är stressigt runtomkring. Idag har min hjärna varit så här:       Min reaktion på det som händer i hjärnan:      

 

 

Presentation

Hej! Jag är en 40- årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 40 yrar old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skapa flashcards