Hej Allesammans!

Minns ni assistenten jag skrev om tidigare, som hade ryggproblem? Vår ordinarie chef var åter på plats efter semestern, så vi ringde honom o undrade hur augusti skulle se ut eftersom hon bara kunde jobba denna vecka. Han blev mycket förvånad o sa att hans plan hade varit att hon skulle ha jobbat till slutet på augusti. Han sa också till mig att han varit tydlig med henne ang. vad jag behöver för hjälp, sjukgympan inkluderad. Tyvärr har hon inte vågat vara ärlig med honom ang. sina ryggproblem. Dessutom sjukskrev hon sig resten av denna vecka p.g.a ryggen. Han ringde upp henne o de kom överens om att hon inte skulle jobba något mer hos mig. Synd, för om hon inte haft ryggproblemen hade hon passat mig när hon släppt sin osäkerhet lite. Denna situation gör att jag måste börja om med intervjuer o inskolningar då jag behöver någon som kan jobba i augusti samt. ev. stanna som behovsvikarie sedan. Intervjun o inskolningarna måste ske denna vecka. Avskyr situationen, men jag har inget val i det här läget. T.om chefen har rannsakat sig själv för att se ifall han har gjort något " fel", d.v.s missat något vid intervjun av de vikarier som har hoppat av senaste tiden, men han kan inte komma fram till något annat än vi haft en himla otur eftersom personerna som sökt jobben inte varit tydliga i sin information till honom. De har haft personliga problem av olika slag som skulle komma att påverka deras insatser på jobbet, men det har kommit fram först när jag har haft intervju med dem.

#Sjukskrivning #Avhopp #Samtalmedchefen

Hej!

Dagen har bestått av både cykling, sjukgympa o dusch. Hade inskolning på cyklingen med en av mina sommarvikarier idag. Mitt intryck av honom hittills är att han är en person som ser möjligheter. En person som vågar komma med nya id'eer o lösningar. Utstrålar självsäkerhet i det han gör, men är samtidigt ödmjuk. Skämtsam o rolig är han också! Höll på att brista ut i gråt när han gav mig en klapp på axeln o sa " Bra jobbat!" efter sjukgympan. Kändes bara så skönt o värdefullt att få lite beröm, så trött o slut som jag är nu!

Den nyinskolade tjejen jobbar sitt andra pass idag. Uppfattar det som att hon är osäkrare än vad hon behöver vara. Igår sprang hon skytteltrafik mellan pärmar, planeringar o personalfåtöljen o både igår o idag har hon bett om förlåtelse för saker jag anser att hon inte behöver be om förlåtelse för. Förklarade för henne att ju fler gånger hon ber om förlåtelse, desto osäkrare blir jag på var jag har henne. Fick till svar: " Det behöver du inte vara. Jag vet vad jag gör egentligen." Förstår då att hon ber om förlåtelse av ren artighet.

Bad henne tagga ner några hekto då hon efter en kvart frågade om jag hade ätit klart middagen. Förklarade för henne att jag brukar sitta o äta i en halvtimme.

Upplever henne som att hon har svårt för att sitta stilla o att hon mer än gärna kallpratar. Svarar inte alltid på det hon säger, för jag orkar inte.

#Assistans #Denyasommarvikarierna

Nära inpå

Tittar dig djupt i ögonen.
Lägger armarna om din hals.
Drar dig tätt intill mig
Omfamnar dig i en lång o varm kram.

Låter min ena hand sakta vandra från din nacke längs med ryggen
o tillbaka upp igen.
Placerar handen på din axel för att sedan låta fingrarna vandra vidare längs din arm.
En fjäderlätt beröring som kittlas.
Mina fingrar har nu nått din hand.
Drar ett finger mellan dina fingrar så det kittlas igen.
Våra fingrar flätas nu samman.

Låter min hand vandra tillbaka upp längs din arm
för att sedan ta sig vidare ner mot din bröstkorg.
Låter handen stanna där.
Känner dina hjärtslag.

Det finns dock inget vi
för det här är bara en fantasi.
En fantasi om närhet jag så gärna vill ha
men inte kan få,
så länge jag inte vågar släppa
någon nära inpå.

unika-jag 18/7- 16.

Hej!

Är trött på att ständigt intervjua nya assistenter. Känns som att det är det enda jag gjort senaste tiden. När får jag plats??? Vill ju göra sådant jag vill omår bra av. Just nu är jag så stressad o trött att jag gråter ideligen, Hinner ju knappt landa från en situation innan nästa dyker upp.

Intervjuade rätt nyligen en tjej som ska jobba juli ut. Vid intervjun framkommer att hon skadat ryggen o därmed inte kan hjälpa mig med sjukgymnastiken. Känner att jag får lov att gilla läget i det fallet eftersom jag inte orkar med intervju o inskolning av ytterligare en person eftersom vi behöver henne fr.om nästa vecka. Vad värre är så känner hon sig tvingad att ta jobbet p.g.a missförstånd mellan henne o Stödfunktionen. Har andra inskolningspasset med henne imorgon.

#Assistans #Sommarvikarier #Stress

Hej Allesammans!

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Har haft o har fortfarande en jobbig tid. Det började m. assistenten spm fick sluta i förtid. Vår chef försökte få tag på hennes ersättare under 2-3 veckor. Under dessa veckor stod schemaraden tom o jag visste inte vem som skulle jobba från vecka till vecka. Han fick så småningom tag på honom o han kom på intervju o gick inskolning, för att senare avsäga sig allt jobb. Vår chef stod nu på ruta ett med att leta ny personal. Till slut hittade han en.

Nu återstod intervju av behovsvikarier, d.v.s personal som kan jobba när sommarvikarierna är sjuka. Det är där jag står nu. Förra veckan hade jag intervju med en kvinna som avsade sig jobbet 2 timmar efter intervjun. Hade även intervju m. en kille som ska inskolas imorgon.

På midsommardagen blev min katt sjuk. Sprang på lådan var 5:e minut, utan att något kom. Veterinären tog röntgenbilder samt. gick in med kateter för att kolla hur det var fatt med blåsan. De hittade inget fysiskt fel, men skrev ändå ut Metacam ( smärtstillande o antiinflammatorisk medicin) för säkerhets skull, d.v.s om han skulle ha någon liten infektion som inte syntes på bilderna. Det andra syftet med medicinen var att se om han svarade på den, d.v.s om hans oroliga springande på lådan skulle ersättas med lugn. Veterinären sa även att hans beteende kunde bero på stress. Ringde veterinären igen en vecka senare då han denna gång hade små bloddroppar i urinen. Veterinären upplyste mig om att katters urin kan färgas röd av stress. Först hade jag svårt att tro henne, men efter några dagars medicinering så har jag fått tillbaka min katt! Han går ut, äter, leker, sover o vill gärna vara i samma rum som jag, vilket inte var fallet innan. Han går fortfarande på medicin, vilket han ska fortsätta med tills på söndag. Sedan hoppas jag att allt ska vara lugnt.

Ovanpå allt detta fick jag reda på att en av mina assistenter, som jobbat hos mig i 11 år, fått bröstcancer. Jag hoppas innerligt att hon ska klara det med allt vad det innebär!

Jag fortsätter jobba på med min stresshantering. Träffade sjukgymnasten idag o vi gick runt en sjö. Det tog oss två timmar o jag märkte inte ens hur tiden gick. Hon sa till mig att vi kommer fortsätta jobba med detta till hösten, vilket gjorde mig väldigt glad!

Träffade även en kompis idag o vi satt o pratade en stund.

#Assistans #stress #sjukkatt #veterinär #sjukassistent #bröstcancer #fortsattstresshanteringmedsjukgymnast #träffatenkompis

Mänsklig röst

E- post i all ära,
men ibland vill jag ha
en kontakt som är mera nära.
En mänsklig röst
som skänker tröst.
Vänlig ton
vänliga ord.
Det gav du mig
en dag när jag var stressad,
ledsen och osäker.
Sa att det finns ett vi.
Visade mig att jag inte är ensam.

unika-jag 27/5 - 16.

Hej Allesammans!

Nu är jag ARG! Jag försökte ringa och lämna ett meddelande till vad jag trodde var min kurators telefonsvarare.  I hennes telefonsvarare svarar då en vikarierande kurator. Tror först att jag råkat slå fel nummer, men går sedan in på landstingets hemsida och ser att kuratorn  är föräldraledig. Har hon blivit mamma igen? Eller tagit ut föräldradagar? Hur länge blir hon borta?  Varför har inte jag fått veta något?  På ren svenska: Ska det vara så j- a svårt att lyfta luren och ringa och säga: " Hej! Jag heter X. Din kurator är föräldraledig, så det är mig du ska vända dig till medan hon är borta."

Vet att jag och ordinarie kuratorn bestämde att vi inte skulle ses så länge jag och sjukgymnasten  gör det (vi har inte setts på 7 månader), men just nu sitter jag i ett läge där jag kommer behöva kunna ha telefonkontakt med en kurator vid behov, d.v.s mellan mina och sjukgymnastens träffar. För att jag ska kunna be om hjälp så behöver jag ju VETA vem/ vilka jag kan vända mig till! Hur ska jag nu kunna öppna mig för en kurator jag knappt vet vem det är, och som knappt vet vem jag är, eller mitt hjälpbehov?


Och nej, jag lämnade inget meddelande till den vikarierande kuratorn. Blev så överrumplad över att höra en annan röst i svararen att jag lade på luren i rena chocken. Sedan kom frustrationsgråten över att inte ha fått veta något...

Med önskan om en god nattsömn till er alla!

#Habiliteringen #Strul #Dåligkommunikation

Hej Allesammans!

I tisdags fick jag reda på att en assistent som jobbat hos mig i 3 år ska sluta. Känslorna hoppar upp och ner.  Ena stunden är jag mitt vanliga, glada jag och nästa så gråter jag. Särskilt på kvällarna efter att ha stängt av datorn och tv:n så det blir helt tyst.  Förutom att hon är en bra och förstående assistent som förstår mig och mitt hjälpbehov fullt ut, så är hon även en positiv person. Vi kan diskutera allt möjligt, smått som stort. Sedan brukar hon även ta med sig sin hund till jobbet lite nu och då för att hon vet att jag är uppvuxen med djur och att jag  mår bra av dem.

Sjukgymnasten och jag fortsätter att jobba med stresshantering. Vi pratade bl.a om att assistenten som ska sluta. Jag sa som det var: att samtidigt som jag vill ha kvar assistenten hos mig så tycker jag det är jobbigt att träffa henne, för jag blir påmind om att hon ska sluta och det gör för ont.  Känns också som om jag ibland försöker fly från mina egna känslor genom att försöka hålla mig sysselsatt hela tiden. Hon  sa att hon förstod mina känslor, men att det inte kommer att  vara mindre sorgligt den dagen assistenten slutar bara för att jag försöker distansera mig nu (ibland känns det som om jag måste distansera mig för att kunna ha fokus på sådant som ska göras under dagen). Hennes råd var istället att jag skulle försöka ta vara på nuet. Det var jobbigt men nödvändigt att vi pratade om det. Jobbigt därför att det kändes som att jag behövde gråta, men inget kom ut.  Vi gick ner till vattnet och där hälsade vi på en hund som fullkomligt ÄLSKADE människor! Den skällde glädjeskall och hade säkert hoppat upp i knät på mig om den hade fått!

Det som till slut fick mig att börja gråta var en helt annan grej vi pratade om. Jag gav henne en kram. Hon nämnde då att hon läst någon artikel där det stod att man skulle kramas i minst 7 sekunder för att endorfinerna skulle frigöras i kroppen och att det var därför hon hållit om mig extra länge sist vi sågs. För min del får hon krama mig hur länge hon vill. Nu är det minst två veckor tills vi ses nästa gång.

Assistenten som ska sluta jobbar denna helg, så vi passar på att umgås när vi kan. Hon jobbar tre pass nästa vecka också, men vi får se hur det blir med dem eftersom jag idag fick reda på att hon tyvärr fått väldigt ont i ryggen och ska besöka läkare på måndag.

#Relationer #Assistentsomslutar #DetgörONT!