Tjenamoss alla läsare, nya som gamla!

Ni kanske minns tavlorna jag skrev om tidigare: Den med motivet av släta stenar och den som jag tolkade som en solig vinterdag. Har dem båda nu. Tavlan med stenmotiv hänger i vardagsrummet ovanför soffan och tavlan med den soliga vinterdagen hänger ovanför sängen i sovrummet. Sedan visade det sig att tavlan med en solig vinterdag inte alls föreställde en solig vinterdag, utan en sandstrand med solnedgång. Mig spelar det ingen roll, tycker lika mycket om tavlan för det! Är supernöjd med dem båda! Är så lycklig över hur fint det blev!

Med önskan om en fortsatt trevlig kväll och en god nattsömn!

#inredning #tavlor #lycka

Fri! Tack för att det är Jag och Du.

Det bästa som hänt mig i år är Du!

Du kom in i mitt liv när jag behövde det som bäst.

Din varma hand, Din lyhördhet och Din empati

är det som sätter mig fri!

Glada skratt och bus varvat med gråt.

Gråten känns som att jag sitter i en gungande båt.

Då finns Du där bredvid,

säger:

"Just nu är det det här som händer."

Du sätter dig och väntar tills det vänder.

Känner mig aldrig pressad av dig.

Bara fri!

Fri och glad att det är vi!

Ibland blir jag rädd att allt bara ska ta slut

för jag vet inte hur din plan ser ut.

Det är då jag glömmer bort

att leva här och nu.

Då är det bra att jag har Dig

som kan påminna mig.

Tack för att jag har Dig!

Du lyfter mig!

Lyfter mig till oanade höjder

och visar att jag kan mer

än jag trodde var möjligt!

Tack för här och nu!

Tack för att det är jag och Du!

© unika-jag 25/3 - 16

Tjenamoss alla läsare, nya som gamla!

#Perceptionsstörning #Återhämtningförhjärnan #Flytt #Inredning #Husgrupp

För snart 2 månader sedan flyttade jag till ny lägenhet. När jag sedan skulle kolla på inredning till nya lägenheten kom jag, som i vanliga fall brukar påpeka saker (mönster)  som stör mig p.g.a min perceptionsstörning, på mig själv med att säga: - Titta vilken fin...Kolla vilken söt...Samma sak sker när jag är hos vänner: - Titta vilken fin tapet! Kolla vilken fin duk etc. Antar att detta är ett av många resultat av vad som händer när hjärnan får återhämta sig! Var dessutom mycket lättare att komma på idéer när lägenheten var helt tom (förutom mina möbler). Fanns liksom inget jag behövde få inredningen att passa ihop med,  förutom just möblerna. Jag blev lika överraskad som assistenterna över min reaktion. Har dessutom upptäckt att inredningen spelar roll för mitt mentala mående. Har jag inredning i lugna, trivsamma färger hemma så lugnar huvudet ner sig!

När jag kollade på en tavla med stenmotiv på så kom jag på mig själv med att tänka: " Undra hur de där stenarna känns att hålla i ? Säkert jättesläta!", så nog har sjukgymnasten  lyckats med sitt jobb!  Vi håller fortfarande på och kommer fortsätta så tills hon anser mig vara såpass klar att jag kan klara mig själv. Hon har medvetet valt att inte säga något datum, då det kan stressa. Lär väl få veta tids nog.

Husgruppen ligger på gångavstånd från mig nu, jätteskönt att slippa boka taxi jämt! Dessutom ökar det ju förutsättningarna för att jag ska gå dit oavsett hur jag mår. Dessutom kan jag ju välja att gå hem tidigare om det skulle vara så att energin tar tvärslut mitt i allt.

Godnatt på er!

Som rubriken lyder. Här kommer min version:

Vi drar till fjällen
Trött hela kvällen
Ute och glider
med ski cart och skidor
Vi drar till fjällen
Trött hela kvällen
Se upp i backen
för finska attacken.

Nu kanske ni undrar vad textraden finska attacken har med saken att göra? Jag är född i Sverige, talar svenska och finska. Hade en finsk mamma och morfar samt har en finsk mormor och farmor.

Med önskan om en bra kväll!

Tjenamoss, alla läsare, nya som gamla!

Fyndigt formulerad rubrik av mig va? Jag har börjat tänka på saker jag gillar att göra och åka slalom är en av dem. Idag upptäckte jag till min glädje att man kan hyra en ski- vart vIa kommunen och sedan kan jag åka slalom i en backe som ligger alldeles i närheten av mitt hem! När man åker ski- cart så får man inte åka den utan instruktör, såvida man inte har licens. Jag ska ringa och höra om backen har instruktörer ( som jag helst vill) , alternativt höra om man kan ta sin licens hos dem eller om de har någon kurs där mina assistenter kan utbilda sig så att jag inte behöver en instruktör.

För er som undrar vad en ski-cart är så kan jag berätta att det är en kraftigt tillbakalutad stol med stor grop för baken att sitta i. Stolen har dessutom två styrspakar att styra med samt. fyra miniskidor under sig. När jag en gång har provat slalom och fått känsla för det så känns det som en glädjekick att åka. Provade första gången när jag var 12 och senaste gången när jag var 18. Senaste gången höll det på att sluta olyckligt då jag svängde fel av misstag och p. g.a det var jag på väg att åka utför ett stup. Känner mig inte rädd för att åka igen. Vill åka för att jag tycker det är roligt och för att jag vill byta ut den där stup-bilden mot en mer positiv bild att ha på näthinnan.

Med önskan om en trevlig kväll till er alla!

Tjenamoss, alla!

#Stresshantering #härochnu #busa #testa #minnen

Mycket har hänt sedan sist jag skrev. I december började jag träffa en sjukgymnast som skulle hjälpa mig med stresshantering. Hennes första steg var att få mig med på promenad en gång i veckan (övriga dagar i veckan  skulle jag gå med assistenterna). Till en början såg jag promenaderna som ett oöverstigligt hinder: Jag hade ingen som helst vana att vara ute på promenad såpass ofta och dessutom undrade jag hur jag skulle orka rent mentalt, skulle min energi räcka? Dessutom upplevde jag sjukgymnasten som lite jobbig som t.om reagerade om jag sa att hon sjöng "fel" sångtext. Jag fick förklara att mitt uttalande inte handlade om att jag blev stressad över att hon sjöng en annan sångtext, utan snarare ett konstaterande att det finns ett original som går på ett annat sätt.

Till en början var hon också duktig på att ( i allra högsta välmening) påpeka så fort jag pratade negativt under våra promenader.  Minns i nuläget inte exakt vad hon sa, men till sist kände jag att jag började vara på min vakt kring vad jag sa, av rädsla för att få en påpekning. Skrev ett mail till henne där jag förklarade att jag hade börjat tänka som Martin Beck i Beck-filmerna, nämligen "Allt jag säger kan användas emot mig." Upplevde henne som kritisk när hon påpekade sakerna. Skrev också att jag upplevde det stressande att själv välja vilket håll vi skulle gå åt varje gång. Hon tog till sig det jag skrev och slutade påpeka samt. började välja vilket håll vi skulle gå åt. Hon gör det inte jämt, utan bara om jag är för stressad för att själv kunna välja.

Det vi gör under våra promenader är:

* Är här och nu: Vad ser vi, känner vi, hör vi och doftar vi?

* Busar: Kastar snöbollar på varandra, kör slalombana (en inre skapad sådan, det finns inga koner), leker tagen (hon ger mig 15 sekunders försprång för att det ska vara rättvist, hon går ju snabbare än vad jag kör). Leker hund.

* Hon testar mig: Hon gör saker för att lära sig 1)Vad stressar mig och 2) Triggar det hon gör igång något minne och /eller känsla? Om så är fallet ska jag delge henne minnet, oavsett om minnet är positivt eller negativt. Exempel: En dag hoppade hon som en groda och sa:  - Nu hoppar jag som en groda! Uttrycket är ett uttryck jag fick höra väldigt ofta som barn när jag inte kröp på " rätt" sätt. Dessutom så triggade det en uppsjö minnen av personer som uppfört sig kritiskt och dömande mot mig under min barndom. Personer som jag antingen har eller har haft en nära relation till, t.ex en förälder eller en elevassistent.

Trivs med min sjukgymnast och allt det vi gör ihop, men allra roligast har jag när vi leker hund! Hon gör det med sådan inlevelse så jag kan inte hålla mig för skratt! Viker mig dubbel! Första gången vi gjorde det sa hon:

- Nu ska du få kasta pinne!

Jag tänkte: "Vem ska jag kasta till? Det finns ingen hund här." Döm om min förvåning då hon ställde på alla fyra, tog upp en pinne med munnen (urk!) precis som hundar gör, och ville att jag skulle kasta. Tappade jag fokus så krafsade hon mig på benet med "tassen" och tyckte jag skulle kasta, eller bökade runt i marken med "tassarna". Jag hade fortfarande inte fokus så då började hon prata med mig istället:

- Du måste säga vad jag ska göra. Du förstår, jag är en sådan väldigt lydig hund.   Jag fick  ge henne kommandon, precis som om jag hade haft en fysisk, riktig hund där:

- Varsågod! Hämta pinnen då! Duktig vovve! Sitt! Ligg! Vacker tass! Nej! Fy! Nu räcker det!    Samtidigt tänkte jag:

"Måtte det inte komma någon förbipasserande nu, för jag vet inte hur jag ska lyckas förklara vad vi håller på med"   . Om så hade varit fallet hade jag ändå varit tvungen att fortsätta med det, för det var/är ju en del av stresshanteringen. Det komiska och dråpliga i situationen vann  och som jag nämnde tidigare så skrattade jag så mycket att jag vek mig dubbel!

Numera klarar jag max tre hela dagar inomhus om jag måste, sedan kokar min hjärna av stress och jag bara måste ut för att lugna ner den!

Trevlig helg och Godnatt på  er!

#Utvärdering #Stresshanteringskursen #Kärtåterseende

Hej Allihopa!

Igår var sista tillfället på stresshanteringskursen och därmed utvärdering. Förklarade för kursledarna hur jag upplevt kursen och särskilt en av dem kunde inte ta till sig mina synpunkter. Denne sa:

" Som kursledare är det inte lätt att veta hur en kursdeltagare tolkar saker" efter att jag påpekat att jag misstolkar ju saker om man vid ena kurstillfället säger så här: "Visst känner ni er duktiga/stolta när ni fixar saker på en viss tid med hjälp av ett hjälpmedel" (vilket jag tolkar som att personen menar att jag ska fixa saker på samma tid som alla andra) för att sedan vid kurstillfälle tre säga: "Ställ gärna in hjälpmedlet på lite extratid, så det passar er!" Jag försökte förklara att om denne sagt detta redan vid första tillfället som denne pratade om hjälpmedlet, så hade jag ju sluppit misstolka och bli upprörd.

* När jag försöker förklara för dem att jag saknat att prata om vad man kan göra för att hantera inombords stress så säger samma person: "Det stod ingenstans i planeringen att vi skulle prata om den mentala stressen." Det gjorde det visserligen inte, men denne borde förstå att ordet "vardag" betyder olika för olika personer.

Jag är så arg över att allt bara kastas tillbaka på mig hela tiden! Verkar som att kursledaren tror att jag ska kunna tolka allt på samma sätt som gemene man, denne verkar totalt ha glömt att jag har  mina kognitiva nedsättningar som försvårar detta!  Problemet är att min verbala förmåga ( det talade språket) och skriftspråket är väldigt bra, så det döljer/ skymmer mina nedsättningar.

Sedan hävdar kursledaren också att det inte går att utforma en gruppverksamhet där man samtalar om inombords stress, då syftet med grupper är att prata om allmänna saker.

Vaddå går inte?! Jag vill hävda att det går visst , om man har kursledare med den kompetensen, men det kanske inte finns på Stöd och habilitering?

Kursledaren lade en hand på min axel och sa åt mig att ha det så bra. Jag var för arg för att kunna ta emot hennes omsorger. Jag kände bara: " Ta bort handen!"     

Det positiva med gårdagen var att jag träffade min psykolog i korridoren. Vi sa hej och tjenamoss till varandra. Har ingen kontakt med honom nu, men jag vet att han förstår mig och mina nedsättningar till fullo, vilket skapar ett lugn hos mig. Det var otroligt kul att träffa honom igen!  

Godnatt på er!

#Kurs #Stresshantering      

Hej Allihopa!

Kursen har gett mig absolut noll i stresshanteringssyfte!  De två första hemuppgifterna var ok (veckoschemat + att vi skulle se över huruvida vi gjorde för mycket eller för lite) men de två sista har varit helt lönlösa. Så lönlösa så jag har valt att inte göra dem:

* Uppskatta tiden på en aktivitet och mät sedan den faktiska tiden.

* Välj ut en situation som du tycker är jobbig och diskutera sedan lösningar på situationen i grupp: De situationer som finns att välja mellan är:

* Handla

* Laga mat

* Sköta ekonomin

*  Passa tider

*  Organisera hemma (skapa reda i viktiga papper, organisera i bokhyllor mm).

Jag har haft problem med alla dessa situationer tidigare, men har det inte längre tack vare att min utredning gjorde så jag fick rätt hjälp av assistenterna. Min lösning på alla situationer utom ekonomin är alltså assistans!

Känns som att denna kurs fungerar tvärtom mot allt vad jag lärde mig när jag och min psykolog  jobbade ihop: Min psykolog  och jag jobbade mycket med "Jag är delaktig fastän jag inte fysiskt gör något, för jag uttrycker ändå hur jag vill ha det genom att säga "Ja, nej, vill, vill inte, orkar inte o.s.v." Sitter med och diskuterar veckans inköp och matlista etc. På denna kurs låter de mig veta att jag endast är delaktig om jag fysiskt gör något. Frågade dem nämligen inför veckoschema-uppgiften hur jag skulle tänka eftersom alla mina hushållssysslor är borttagna. Får då frågan tillbaka: " Är du delaktig i någonting?"
" Inte mer än att jag säger ja/nej"
"Då ska du inte skriva ner det", vilket för mig betyder att dialog mellan brukare och assistent inte räknas som delaktighet i kursledarnas ögon. 

Personligen kommer jag aldrig i livet att gå tillbaka till att göra alla hushållssysslor själv igen! Mådde så fruktansvärt dåligt då! Meningen är ju att det framöver ska plockas på lite mer saker i hushållssyssleväg (är inte där än på långa vägar, och det vet alla assistenter om) och då kommer det i sådana fall vara så att jag får göra vissa sysslor när jag känner för det, det kommer absolut inte vara ett krav att jag ska göra dem varje vecka!

Sedan kan jag ju undra vem det är som behöver hjälp egentligen när ena kursledaren uttrycker sig så här till en kursdeltagare efter att denne sagt att denne har problem med att hejda sina impulser och därför bestämt att denne när den köper ett klädesplagg också måste slänga ett gammalt, för annars får kläderna inte plats i garderoben: " Jag är en riktig shoppaholic, du får följa med mig och shoppa. Jag får lära mig av dig! Då framstår det ju som att det är kursledaren som behöver hjälp av kursdeltagaren istället för tvärtom. Jag tolkade det som allvar, men kanske var det ett skämt? Var det ett skämt så var det i sådana fall ett väldigt smaklöst sådant! Dessutom så anser jag inte att kursledarnas privata  problem såsom shoppingberoende (eller något annat heller, för den delen) bör hänga med till jobbet! Lämna det hemma, tack!

Senaste kurstillfället var det en kursdeltagare som sa att hon tyckte det var jobbigt när hennes assistenter lade hennes kläder på fel hyllor eller i fel garderob, eftersom hon då tappade strukturen på var kläderna ligger någonstans. En av kursledarnas lösning var då att deltagaren skulle markera upp hyllorna i sina garderober med inplastade etiketter. På varje hylla i garderoberna skulle det alltså stå: Tröjor, byxor, underkläder etc. Hennes kommentar till lösningen var: "Men då känns det ju som om jag bor på ett ålderdomshem." Istället för att respektera hennes känsla svarar kursledaren: "Det handlar om din inställning!" Om jag inte minns helt fel så tror jag t.om att hon tillade: "Väljer du att inte ha lappar så får du ta att det blir som det blir",  vilket jag tolkar som att kursledaren menar att ratar kursdeltagaren hennes förslag så får hon skylla sig själv!  Jag tycker snarare det är kursledaren som har svårigheter här:  Hon kunde inte hantera att hennes förslag ratades!  Om jag hade varit kursledaren hade jag istället sagt: "Tala om för dina assistenter att det är oreda i dina garderober och be dem att organisera om så det blir lättare för dig att hitta."

Det som tröstar mig är att jag har fått nya vänner och jag hoppas att jag kanske lyckats hjälpa någon av dem på vägen!

Är det något som kursen fått mig att inse så är det hur bra jag har det nu (trots alla känslostormar). Jag skulle inte vilja ha det annorlunda (förutom att jag vill kunna hantera min egen stress bättre).