Hej Allesammans!

Nu är jag ARG! Jag försökte ringa och lämna ett meddelande till vad jag trodde var min kurators telefonsvarare.  I hennes telefonsvarare svarar då en vikarierande kurator. Tror först att jag råkat slå fel nummer, men går sedan in på landstingets hemsida och ser att kuratorn  är föräldraledig. Har hon blivit mamma igen? Eller tagit ut föräldradagar? Hur länge blir hon borta?  Varför har inte jag fått veta något?  På ren svenska: Ska det vara så j- a svårt att lyfta luren och ringa och säga: " Hej! Jag heter X. Din kurator är föräldraledig, så det är mig du ska vända dig till medan hon är borta."

Vet att jag och ordinarie kuratorn bestämde att vi inte skulle ses så länge jag och sjukgymnasten  gör det (vi har inte setts på 7 månader), men just nu sitter jag i ett läge där jag kommer behöva kunna ha telefonkontakt med en kurator vid behov, d.v.s mellan mina och sjukgymnastens träffar. För att jag ska kunna be om hjälp så behöver jag ju VETA vem/ vilka jag kan vända mig till! Hur ska jag nu kunna öppna mig för en kurator jag knappt vet vem det är, och som knappt vet vem jag är, eller mitt hjälpbehov?


Och nej, jag lämnade inget meddelande till den vikarierande kuratorn. Blev så överrumplad över att höra en annan röst i svararen att jag lade på luren i rena chocken. Sedan kom frustrationsgråten över att inte ha fått veta något...

Med önskan om en god nattsömn till er alla!

#Habiliteringen #Strul #Dåligkommunikation

Hej Allesammans!

I tisdags fick jag reda på att en assistent som jobbat hos mig i 3 år ska sluta. Känslorna hoppar upp och ner.  Ena stunden är jag mitt vanliga, glada jag och nästa så gråter jag. Särskilt på kvällarna efter att ha stängt av datorn och tv:n så det blir helt tyst.  Förutom att hon är en bra och förstående assistent som förstår mig och mitt hjälpbehov fullt ut, så är hon även en positiv person. Vi kan diskutera allt möjligt, smått som stort. Sedan brukar hon även ta med sig sin hund till jobbet lite nu och då för att hon vet att jag är uppvuxen med djur och att jag  mår bra av dem.

Sjukgymnasten och jag fortsätter att jobba med stresshantering. Vi pratade bl.a om att assistenten som ska sluta. Jag sa som det var: att samtidigt som jag vill ha kvar assistenten hos mig så tycker jag det är jobbigt att träffa henne, för jag blir påmind om att hon ska sluta och det gör för ont.  Känns också som om jag ibland försöker fly från mina egna känslor genom att försöka hålla mig sysselsatt hela tiden. Hon  sa att hon förstod mina känslor, men att det inte kommer att  vara mindre sorgligt den dagen assistenten slutar bara för att jag försöker distansera mig nu (ibland känns det som om jag måste distansera mig för att kunna ha fokus på sådant som ska göras under dagen). Hennes råd var istället att jag skulle försöka ta vara på nuet. Det var jobbigt men nödvändigt att vi pratade om det. Jobbigt därför att det kändes som att jag behövde gråta, men inget kom ut.  Vi gick ner till vattnet och där hälsade vi på en hund som fullkomligt ÄLSKADE människor! Den skällde glädjeskall och hade säkert hoppat upp i knät på mig om den hade fått!

Det som till slut fick mig att börja gråta var en helt annan grej vi pratade om. Jag gav henne en kram. Hon nämnde då att hon läst någon artikel där det stod att man skulle kramas i minst 7 sekunder för att endorfinerna skulle frigöras i kroppen och att det var därför hon hållit om mig extra länge sist vi sågs. För min del får hon krama mig hur länge hon vill. Nu är det minst två veckor tills vi ses nästa gång.

Assistenten som ska sluta jobbar denna helg, så vi passar på att umgås när vi kan. Hon jobbar tre pass nästa vecka också, men vi får se hur det blir med dem eftersom jag idag fick reda på att hon tyvärr fått väldigt ont i ryggen och ska besöka läkare på måndag.

#Relationer #Assistentsomslutar #DetgörONT!

Vi gör slut.

Vill ha dig här.

Ta vara på den tid vi har.

Vet samtidigt inte hur jag ska stå ut

innan dagarna tar slut.

Visar mig ledsen, men inte fullt ut.

Då skulle jag inte få något gjort.

Måste distansera mig för att stå ut.

Det känns som om vi gör slut.

Enda skillnaden är

att vi aldrig varit kär.

© unika-jag 19/5 - 16.

Hej!

Tänker på personen som berättade för mig att han är transperson. Hur han kanske känt det innan han bestämde sig för könskorrigering: Tänker på alla gånger man faktiskt ser sig själv naken: När man sitter på toa, står i duschen, står framför spegeln i badrummet, är i offentliga duschar och omklädningsrum. När då könsidentiteten inte stämmer överens med den inre bild man har av sig själv så måste det kännas fruktansvärt! Gråter när jag tänker på det!

Jag hoppas att personen har en stöttande familj, stöttande vänner och stöttande arbetskamrater som ger honom allt stöd han behöver! Om inte, så hoppas jag att han väljer bort dem som inte är det! Det här samhället är tillräckligt hårt som det är och han har nog tillräckligt mycket att kämpa mot ändå, med tanke på att folk reagerar så fort man bryter normen på något sätt!

Denna person är betydelsefull för mig oavsett hur han ser ut! Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har han hjälpt mig att hitta mig själv och stå upp för vem jag är!

Godnatt på er!

#transperson #känslor #fördomar

Hej!

Idag fick jag reda på att en person jag känner numera kallar sig vid ett nytt namn samt. kommer genomgå en könskorrigering. Har känt personen i 4 år och varit van att kalla honom för ett visst namn och förknippa honom med ett visst kön. Kommer nog ta ett tag innan jag vant mig. Jag tycker att personen är modig som vågar berätta för mig och jag är glad att han äntligen får ihop sin bild av sig själv med hela sig! Det är han värd! Personlighetsmässigt är ju han samma empatiska, varmhjärtade, ödmjuka och humoristiska person som han alltid varit! Han är en mycket viktig person i mitt liv som hjälpt mig hitta mig själv o stå upp för vem jag är!


#Attståuppfördenmanär #mod #transperson #könskorrigering

Hej Allesammans!

Två veckors stress tog ut sin rätt igår och istället för skratt kom gråt. Jag gick omedelbart till sängen för att återhämta mig, jag grät även då.  Visst har det varit skönt att jag fått känna mig lugn ett tag, men när gråten väl kommer så blir jag ändå överrumplad, för den tid jag är lugn tänker jag: "Vad skönt att jag inte gråter åt stressen längre, jag kommer nog aldrig mer gråta åt stressade situationer." Naivt, jag vet, men det är så det känns när jag mår bra. Orkade inget igår eftermiddag. Ingen sjukgympa eller gåträning. Somnade t.om framför " Lyxfällan" som jag hade tänkt se

Det som hänt de två senaste veckorna är att en av mina assistenter blivit pappa. Visste inte ens att de väntade tillökning förrän i mars (fick ej veta det av honom personligen) eller att han skulle ta 10 dagars pappaledighet. Det fick jag veta för 2 veckor sedan då jag råkade höra honom prata med en kollega om saken, han själv har inte sagt ett dugg till mig. Antagligen av hänsyn till mig, men jag hade faktiskt uppskattat att få veta att han skulle vara ledig med tanke på mitt behov av struktur. Jag hade alltså ingen aning om att jag skulle ha vikarier i 10 dagar. Sedan fick jag dessutom veta att en sommarvikarie  frånsagt sig allt jobb i sommar p.g.a sjukdom i familjen ( har full förståelse för det), men konsekvensen blev ju att jag fick börja om från början: det blev en akut intervju och inskolning av en ny. Vi har haft andra inskolningsdagen idag, annars hade jag inte haft någon som jobbar nu på söndag. ( Sommarvikarien jobbar vid behov fram till sommaren, och under sommaren kommer hon gå på schemarad.

Nästa vecka är det möten för hela slanten (dubbla möten på onsdag).

Med förhoppning om en trevlig helg till er alla!

#Plötsligaförändringar #Assistans #Stress

Hej Allesammans!

Jag trodde jag skulle bli stressad men...Istället har jag haft två komiska dagar! Det började i onsdags med att jag skulle till fotvårdaren: Jag och assistenten  hade tillsammans gått igenom dagens upplägg och kommit överens om att jag skulle äta lunch 12.30 Blev  lite fundersam då hon inte påmint mig om lunch vid 12.40, men tänkte att det bara blivit någon fördröjning. När hon fortfarande inte sagt något vid 12.50 gick jag och frågade om det inte var mat snart. Hon tittade förvånat på mig och sa:

- Du brukar ju inte äta förrän kl. 13.

- Ja, men jag ska ju iväg till fotvårdaren idag och taxin går 13.35 Hennes min när jag sagt det var klockren: Hon tog sig för huvudet och bara gapade.

- Förlåt, jag vet inte hur jag tänkte! Det är ju jag som planerat upp dagen med dig och jag har ju själv ringt och bokat taxi och allt! Min första tanke när du kom och frågade om maten var klar var att din klocka på datorn gick fel...

Trots att jag var stressad kunde jag inte annat än skratta!   

Åt lunchen i halvstressat tillstånd. Kollade på klockan var 5:e minut. Åkte till fotvårdaren och när jag kom hem hade jag huvudvärk. Gjorde sjukgympan, åt middag och satt sedan vid datorn resten av kvällen. Då såg jag ett mail från sjukgymnasten med texten: " Ses imorgon!" Blev tvärstressad! Tänkte för mig själv: " Det där stämmer inte. Jag har 21april inskriven i min almanacka." Frågade assistenten vad det stod i deras schema och där stod det också den 21. Svarade på mailet, men eftersom klockan var  efter 17 och hon hade gått hem för dagen så passade jag även på att prata in ett meddelande på telefonsvararen för säkerhets skull. Samtidigt så kom jag på mig själv med att agera på ett sätt jag aldrig gjort tidigare: Jag blev varken förbannad eller gråtfärdig trots stressen (vilket jag alltid blivit tidigare, innan vi aktivt börjat jobba med den), utan istället kom jag på mig själv med att fundera ut en lösning:

" Kommer sjukgymnasten imorgon så flyttar jag min dusch till fredag ", tänkte jag. Jag var dock lite orolig över att hon inte skulle hinna se mitt svar på mailet samt. lyssna av sin telefonsvarare. Kom i säng sent den kvällen  ( 01.00)  för jag stod och valde ut vilka kläder jag skulle ha den dagen  ifall vi skulle ses och gå ut (brukar normalt inte lägga fram kläder själv, men gjorde det för att det skulle gå snabbare på morgonen ifall det skulle ha behövts. (Skulle ha vikarie följande morgon nämligen).  Jag sprang fram - och tillbaka mellan garderob och toa och efter det mailade jag min Godman ( hade nog kunnat vänta med det, men jag får alltid sådana idéer just när jag ska stänga av datorn för natten). När jag väl kom i säng hade jag svårt att somna och vaknade tidigt följande morgon, 06.45 Kanske en kombination av stress och att jag behövde gå på toa.  Jag funderar lite på om ett scenario liknande hennes och mitt hade funkat med någon annan och mitt svar blir vet inte, för allt hänger på hur stressad jag är den dagen, vilken sorts tillit jag har till personen det gäller o.s.v Hon ringde upp mig samma morgon  kl. 08.30: - Hej...(lång paus) Det är (namn) (lång paus igen).  Kändes som om hon var beredd på antingen en utskällning eller att jag skulle vara jättestressad.( ...)Det var jag som bläddrade för långt fram i almanackan. Vi ska inte ses förrän den 21:a.

Återigen kunde jag inte göra annat än skratta åt situationen!    Känns så skönt att inte ha stressreaktion a´la skala 10 i kroppen längre! Har befunnit mig där rätt länge, så det känns skönt att jag börja reagera annorlunda efter snart 4 månaders jobb med detta!

 - Skönt att höra att du skrattar! var sjukgymnastens avslutande kommentar.

Med önskan om en fortsatt trevlig kväll och en god nattsömn!

Kram på er!   

#Stress #Komiskadagar

Tjenamoss alla läsare!

Var på promenad igår o på vägen mötte jag en av mina personliga assistenter som jag hade för över 10 år sedan. Senast jag såg henne ( som jag minns det) var för 5 år sedan, så det tog ett tag innan jag kände igen henne. Hon var på promenad med sin lilla hund som tyckte det var tråkigt att stå stilla medan vi pratade, så hunden tog kopplet i munnen o försökte gå iväg själv, vidare så hoppade o studsade den samt. ville bära på kottar. Riktigt söt o rolig var hon, den lilla vovven! Min fd. assistent ville bjuda mig hem till sig senare i vår. Kul!

Idag efter simningen såg jag en glad o pigg Irländsk Setter som viftade på svansen o så gärna ville hälsa på mig, men jag hann inte för jag skulle med taxin.

Nej, nu ska jag gå o lägga mig. Är slut som en artist efter dagens simtur.

Med önskan om en god nattsömn till er alla!