Hej Allesammans!   #Gruppboende

Jag har stått i kö för att få ett gruppboende i 1 år och 3 månader. Igår fick jag erbjudande om ett boende. Boendet är för närvarande under byggnation, så jag kan tyvärr inte åka dit och titta på utrymmena eller prata med personalen som jag hade velat...

Informationen jag fick om boendet var följande:

* Boendet ska vara klart i april 2019.

* Man får flytta in när entreprenören godkänt det.

* Min lägenhetsyta kommer vara på 41,6 kvm.

* Hyran räknas ut vid inflyttning med hjälp av Hyresgästföreningen.

* De har team med sjuksköterskor, arbetsteraputer, sjukgymnaster och dietister.

* Om jag flyttar in så kommer jag att bli tilldelad två kontaktpersoner på boendet.

* Fr.om igår så har jag två veckor på mig att bestämma om jag ska flytta in eller ej.

Hej och God fortsättning på det nya året!

I julas var jag hem till familjen. Jag åkte tåg dit. Tåget skulle vara tillgänglighetsanpassat, men det var det inte enligt mig. Det hade världens minsta toa.  Assistenten fick säga hur jag skulle backa in rullstolen för att överhuvudtaget komma in dit. Om jag inte hade kunnat stödja på mina ben så hade jag inte kunnat åka det tåget. Handtagen jag skulle hålla i satt på en sidovägg. De bestod av två mycket korta rör. Jag vågade inte släppa taget om handtagen, så assistenten fick hjälpa mig av och på med byxor. Att ta sig till och från toastolen var också svårt eftersom tåget svängde, så assistenten fick hjälpa mig genom att säga: " Flytta dig inte nu när tåget svänger." Om jag hade flyttat mig under en sväng så hade jag ramlat på golvet.

När vi sedan anlände till destinationen så var hissen som skulle ta oss från perrongen till väntplatsen för taxi trasig, så jag och assistenten fick lov att gå över tågrälsen för att ta oss dit.

Jag minns när Du kom in i mitt liv. Det var den 5 juli 2003. Till en början behandlade jag Dig som en hund. Jag hade också fördomar om Dig. Jag tänkte: "Katter är självständiga djur. De är inte lika mysiga som en hund."  Snacka om att jag fick äta upp den fördomen med råge! Du älskade att sitta i knät och bli klappad! Dig kunde jag t.om krama! 

Vi fick en knackig start då jag pluggade på universitetet och samtidigt skulle ta hand om Dig. Jag var ofta trött, stressad och ledsen,vilket gick ut över Dig på olika sätt. X antal år senare fick jag veta att tröttheten, stressen och ledsenheten hade en orsak: Jag hade kognitiva nedsättningar som gjorde mig extra stresskänslig och mentalt trött, vilket visade sig som gråt. Efter den vetskapen blev vårt liv bättre. Jag blev inte längre irriterad när Du jamade bakom dörren, jag släppte istället in Dig i mitt rum och sa: " Hej! Vad vill du? "  Svaret kom ofta omedelbart: Det var mitt sällskap Du ville ha! Du var så nöjd över att få leka med dina aktiveringsleksaker inne hos mig och jag i min tur njöt av att betrakta Dig medan Du lekte! Minns första gången då jag kom hem med en aktiveringsboll: Du stirrade på leksaken som om du funderade: " Vad vill matte att jag ska göra med denna?" Jag visade Dig genom att sätta en torrfoderkula en bit under bollen för att få Dig att förstå att Du var tvungen att rulla bollen för att få mat. Inom 5-7 dagar från inköpsdatum hade Du klurat ur hur bollen fungerade och därefter var det endast aktiveringsleksaker som fungerade! Jag försökte komma hem med andra leksaker också, men det gick inte hem hos Dig. Du hade hittat din favorit! Dessutom chockerade vi veterinären då hon upptäckte att Du gått ner 2 kg tack vare bollen. Du behövde gå ner p.g.a övervikt, så det var bara bra.

Minns också när Du var kattunge: Du hade lagt Dig under min rullstol utan att jag märkt något. Jag körde iväg och hörde ett ljudligt "Mjau" från Dig. Sedan dess kollade jag alltid en extra gång under rullstolen innan jag körde iväg. Rullstolen blev sedermera en av dina favoritplatser att ligga i. Jag var också ute med Dig på koppelpromenader. När jag ville att Du skulle springa lite sjöng jag en ramsa: "Vem hinner först? Matte eller ****** (ditt namn)? Du har alltid,oavsett ålder, gillat papper. Kartonger, tidningar och räkningar. Ville jag ha något ifred fick jag lov att lägga det på ett säkert ställe dit Du inte nådde. Du gillade även att putta ner saker från bord och fönsterbrädor. Satt någon och skrev något och hade suddgummit bredvid sig så puttade Du ner det. Minns också en gång då vi var hos Din mormor och morfar och Du puttade ner en ljusstake från fönsterbrädan så det nästan började brinna...

Du har också hjälpt mig igenom förluster av olika slag samt. nu senast min depression. Jag lovar Dig att jag ska ta hand om mig själv nu!

Tack för 15 fantastiska år ihop!   

/ Din matte

Hej Allesammans!                       #Ofrivilligtbesökpågolvet

För en tid sedan blev det ett ofrivilligt besök på golvet. Orsak: Skulle från sängen till rullstolen för att sedan kunna ta mig på toa. Vid överflyttningen från säng till rullstol missbedömde jag avståndet och hamnade på golvet istället. Försökte ta mig upp, men det gjorde rejält ont i både knän och tår. Det gjorde ont i knäna för att de inte var vana vid belastningen samt. i tårna för att de böjde sig under mig och fick hela vikt. Blev tvungen att ta pauser emellan försöken p.g.a detta samt. att jag under dessa pauser försökte fundera ut hur jag skulle göra för att ta mig upp. Insåg efter ett tag att jag inte skulle ta mig upp utan skor, så jag kröp ut i hallen och hämtade dem. Att få på sig skorna (ett par sandaler) var inte det lättaste eftersom foten ville ur dem hela tiden. Lyckades efter många om och men äntligen få på mig dem. Uppbådade alla krafter jag hade, kröp så nära min träningsbrits jag kunde, tryckte upp mig med armarna samtidigt som jag gick framåt med fötterna. Till sist satt jag uppe på britsen. " Pust! Vad skönt!" tänkte jag. Den glädjen blev dock kortvarig. När jag tittade mig omkring så såg jag att rullstolen stod på tok för långt ifrån britsen, så det var bara att krypa ner på golvet igen, flytta rullstolen och ta sig upp på britsen igen. Allt detta tog mig 2 timmar. Dagen efter hade jag ordentliga blåmärken på knäna.

Hej Allesammans!                 #Tapparnuet #Felfokus #Gud

Jag tappar nuet. Tappar nuet för att jag fokuserar mer på det jag inte gör istället för att se det jag gör. Undrar när jag ska få leva mitt liv istället för att vara tvungen att ha en massa intervjuer. Min omgivning säger att jag är bättre i min depression nu. Håller med dem till viss del, men anser att jag inte är 100% mig själv förrän även Gudstjänsten är tillbaka som aktivitet. På tal om Gudstjänst så bröt just Gud in i mitt skrivande. Lyssnade på gamla låtar av Jennifer Brown och ramlade över ett par låtar som jag aldrig hört förut som alla handlade om Gud. De heter: Always There, In the midst of the storm, Come Quickly,  You hold everything, I live for you, Adonai och Choose Life.

Jaja, åter till skrivandet: Det som funkar är: Simning, cykling, husgrupp,  promenader och sjukgympa. Har även en assistent som började i februari och ska få jobba ända till augusti. Istället för att vara glad åt detta så börjar jag fundera på vad som ska hända när denna assistent slutar jobba och börjar plugga istället.

Samtidigt känner jag ju att jag mår bättre: Jag kräver att få behålla det som är mitt, det jag mår bra o får energi av, såsom:  promenader, simning, cykling etc.

Hej Allesammans! #11årutanmamma #älskadochsaknad

Idag har jag varit utan min mamma i 11 år. Cancern tog hennes liv. Min mamma lärde mig massor m. kloka saker. Vissa jag pratat md anser att min mamma hade hög moral. Själv skulle jag kalla det vanligt folkvett o min önskan är att varje barn ska få lära sig detta av en vuxen:

 Ta ansvar för sina läxor, särskilt om man varit borta från skolan p.g.a sjukdom. När jag var 14 sa mamma till mig att ringa min tyskalärare o fråga vad de gått igenom medan jag var sjuk

Inse att det jag säger eller gör påverkar personer i min omgivning. Hon bad mig t.ex att hålla tyst om att min brors kompis hade problem m. sängvätning eftersom killen kunde bli retad/ mobbad om det kom ut. Samma sak sa hon när en av mina klasskamraters pappa kom hem till oss o var full.

 När jag i gymnasiet hade hållit fast en killes rullstol trots att han sagt åt mig att sluta så tog mamma fram sin bestämda stämma o sa att jag skulle gå o be min kompis om förlåtelse omedelbart! Hon tillade även ett: ? Minns du hur du kände dig när dina mobbare höll på mdin rullstol.

Alla är lika mycket värda.

Man får älska vem man vill.

Tack för maten var det min faster som lärde mig. Vi var ditbjudna på middag o när vi var på väg hem sa hon till mig:
- Du glömde en sak.
Vad, undrade jag.
- Du glömde säga tack för maten.

Sedan den dagen säger jag alltid tack när jag fortfarande sitter vid bordet, för att inte glömma bort.

Förutom att min mamma lärde mig viktiga saker så var hon en händig, lekfull mamma.

Hon byggde en kälke till mig för att jag skulle ha något att gå med på vintern. Hon tog även loss barnvagnskorgen från vagnen o lade den på kälken så jag kunde vara ute o gå m. min lillebror.

Hon byggde även en trähäst åt mig av en gammal sågbock.

Hon byggde en gris som jag kunde sitta på, även den i trä.

Det var hon som fixade alla punkteringar på min cykel.

Hon sydde Alfons, Milla o Alfons pappa - dockor till mig.

Hon byggde snögrottor o hade snöbollskrig.

Hon tapetserade alla rum hemma.

Hon tog med mig ut på fisketur i roddbåt. Som lunch till oss själva hade vi köttbullar o fil. Ett täcke låg på bottnen av båten.

När vinter blev till vår tog hon m. mig för att grilla korv o dricka varm choklad.

Hej Allesammans! #Nyanställdassistent #skitsnack #dåligkommunikation

Assistent hakar upp sig på att ingen varit o kompletteringshandlat grönsaker till mig. Hon sa att hon tyckte det var fult gjort av de andra att inte göra det. Jag sa att om hon har åsikter om något så litet så får hon antingen ta upp det m. chefen eller på APT eller byta arbetsplats. Hon pladdrade vidare om att hon anser att alla assistenter borde ta sitt ansvar o gå kompletteringshandla o se till att jag har det bra. Jag säger till henne att sluta klanka. Hon i sin tur undrar om hon inte får prata med mig. Jag sa att hon får prata med mig om sådant som gäller mig o inte klanka. Hon i sin tur sa att hon klankar inte på mig.
- Nej, men du klankar på resten av arbetsgruppen.
När jag sa det där med att byta arbetsplats så sa hon:
- Jag har inte gjort något fel. Det är väl den som har gjort fel som ska byta i så fall. Vidare började hon prata om att hon sett liknande saker hända på andra ställen där hon jobbat, fast då gällde det städning.

Diskussioner av den här typen drar onödig energi från mig, oavsett vem jag har den med.

Det bästa är att som assistent konstatera att det behöver kompletteringshandlas o det är inget mer med det. Inte börja dividera om vem som gjort fel eller ej.

Det var främst assistentens attityd jag störde mig på. Självklart får hon ha synpunkter på saker. Däremot undrar jag hur hon kan ha synpunkter så här pass tidigt in i arbetet. Jag menar...Hon har jobbat i en vecka o är inte ens färdiginskolad själv. Att hon dessutom framför sina synpunkter på ett sådant sätt att hon hackar på övrig personal är inte ok! Jag som brukare ska heller inte behöva höra saker som hon upplevt som negativt på tidigare eller nuvarande arbetsplatser. Det ska hon ta med chefen för de arbetsplatserna.

Förklarade för henne att här finns det inget krav att hushållssysslor från fm prompt ska vara klara när EM- personalen kommer, utan allt anpassas efter 1) Min energinivå och 2) Övriga sysslor under dagen. Hon pratar vidare om att det är mitt hem, men hennes arbetsplats o att hon vill att hennes arbetsplats o mitt hem ska vara trivsamt för alla parter, både för mig o för personalen. Jag säger att eftersom det är mitt hem så är hon skyldig att anpassa sig efter mig. Hon frågar då om jag inte tycker det är trivsamt om det är rent o fint. Svarar henne att vi har nog olika uppfattningar om vad trivsamt är. Hon undrar då om hon inte får göra någonting. Svarade henne aldrig på den frågan. Jag kan dock skriva att visst får hon det, bara hon kommunicerar med mig först. Det finns dock saker jag värdesätter högre än ett skinande rent hem: Nämligen en välstädad mun som inte klagar eller snackar skit det första den gör! Detta gäller alla här inne, mig själv inkluderad! Vill man att jag ska må bra bör man:

? Prata MED varandra hellre än OM varandra!
? Sätta sig in i hur arbetet hos mig fungerar. Jobba en månad eller två.
? Ge mig en bra dialog o struktur.
? När ovanstående fungerar kan man diskutera förbättringar.
? Mina göromål går ALLTID före hushållssysslor!
? Man får prata m. mig om annat än jobbet, men samtalet ska då inte inkludera andra än assistenten själv.

Hej Alla!

Bestämde m. chefen att strulpellen inte ska jobba på schemarad. Strulpellen har bättrat sig efter personalmötet: Numera vågar han påminna mig om saker utan att det känns dumt för honom.

Intervjun av ny vikarie som jag hade förra veckan blev det ingen anställning av då hon inte verkade förstå mitt hjälpbehov.

Ny intervju m. en annan vikarie kommer att ske antingen på onsdag eller fredag denna vecka.