Hej Allesammans!

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Har haft o har fortfarande en jobbig tid. Det började m. assistenten spm fick sluta i förtid. Vår chef försökte få tag på hennes ersättare under 2-3 veckor. Under dessa veckor stod schemaraden tom o jag visste inte vem som skulle jobba från vecka till vecka. Han fick så småningom tag på honom o han kom på intervju o gick inskolning, för att senare avsäga sig allt jobb. Vår chef stod nu på ruta ett med att leta ny personal. Till slut hittade han en.

Nu återstod intervju av behovsvikarier, d.v.s personal som kan jobba när sommarvikarierna är sjuka. Det är där jag står nu. Förra veckan hade jag intervju med en kvinna som avsade sig jobbet 2 timmar efter intervjun. Hade även intervju m. en kille som ska inskolas imorgon.

På midsommardagen blev min katt sjuk. Sprang på lådan var 5:e minut, utan att något kom. Veterinären tog röntgenbilder samt. gick in med kateter för att kolla hur det var fatt med blåsan. De hittade inget fysiskt fel, men skrev ändå ut Metacam ( smärtstillande o antiinflammatorisk medicin) för säkerhets skull, d.v.s om han skulle ha någon liten infektion som inte syntes på bilderna. Det andra syftet med medicinen var att se om han svarade på den, d.v.s om hans oroliga springande på lådan skulle ersättas med lugn. Veterinären sa även att hans beteende kunde bero på stress. Ringde veterinären igen en vecka senare då han denna gång hade små bloddroppar i urinen. Veterinären upplyste mig om att katters urin kan färgas röd av stress. Först hade jag svårt att tro henne, men efter några dagars medicinering så har jag fått tillbaka min katt! Han går ut, äter, leker, sover o vill gärna vara i samma rum som jag, vilket inte var fallet innan. Han går fortfarande på medicin, vilket han ska fortsätta med tills på söndag. Sedan hoppas jag att allt ska vara lugnt.

Ovanpå allt detta fick jag reda på att en av mina assistenter, som jobbat hos mig i 11 år, fått bröstcancer. Jag hoppas innerligt att hon ska klara det med allt vad det innebär!

Jag fortsätter jobba på med min stresshantering. Träffade sjukgymnasten idag o vi gick runt en sjö. Det tog oss två timmar o jag märkte inte ens hur tiden gick. Hon sa till mig att vi kommer fortsätta jobba med detta till hösten, vilket gjorde mig väldigt glad!

Träffade även en kompis idag o vi satt o pratade en stund.

#Assistans #stress #sjukkatt #veterinär #sjukassistent #bröstcancer #fortsattstresshanteringmedsjukgymnast #träffatenkompis

Tjenamoss alla läsare!

Var på promenad igår o på vägen mötte jag en av mina personliga assistenter som jag hade för över 10 år sedan. Senast jag såg henne ( som jag minns det) var för 5 år sedan, så det tog ett tag innan jag kände igen henne. Hon var på promenad med sin lilla hund som tyckte det var tråkigt att stå stilla medan vi pratade, så hunden tog kopplet i munnen o försökte gå iväg själv, vidare så hoppade o studsade den samt. ville bära på kottar. Riktigt söt o rolig var hon, den lilla vovven! Min fd. assistent ville bjuda mig hem till sig senare i vår. Kul!

Idag efter simningen såg jag en glad o pigg Irländsk Setter som viftade på svansen o så gärna ville hälsa på mig, men jag hann inte för jag skulle med taxin.

Nej, nu ska jag gå o lägga mig. Är slut som en artist efter dagens simtur.

Med önskan om en god nattsömn till er alla!

Tjenamoss alla läsare, nya som gamla!

Ni kanske minns tavlorna jag skrev om tidigare: Den med motivet av släta stenar och den som jag tolkade som en solig vinterdag. Har dem båda nu. Tavlan med stenmotiv hänger i vardagsrummet ovanför soffan och tavlan med den soliga vinterdagen hänger ovanför sängen i sovrummet. Sedan visade det sig att tavlan med en solig vinterdag inte alls föreställde en solig vinterdag, utan en sandstrand med solnedgång. Mig spelar det ingen roll, tycker lika mycket om tavlan för det! Är supernöjd med dem båda! Är så lycklig över hur fint det blev!

Med önskan om en fortsatt trevlig kväll och en god nattsömn!

#inredning #tavlor #lycka

Hej Allihopa!  #känslor #kontakt #stress #ledsen

Ja, som rubriken lyder: Efterlyser främst kontakt med andra känslor än stress, trötthet och ilska. Gråt, kanske. Känt mig gråtfärdig i minst en vecka, men inga tårar kommer ut. Känner mig lite som en robot i det avseendet. Gissar att jag inte är tillräckligt lugn inombords för att kunna släppa fram gråten. Gråten har för övrigt med stressen att göra, det är stressen som orsakat allt.

Pratade med en assistent idag om att eventuellt gå på bio och se filmen: "Min lilla syster."

- Ska du verkligen se den? Du har ju varit nere så länge nu. Du kanske skulle behöva se något mer upplyftande? Vet att hon menar på ett omtänksamt sätt, men jag sa:

- Jag tänker inte låta mina erfarenheter av min bästis ätstörningar styra mitt val av film. Dessutom har jag sett trailern till filmen, och största fokuset verkar inte ligga på personen med ätstörningar, utan snarare på personens anhöriga och vänner. Vidare har jag sett något inslag på Nyhetsmorgon eller Nyheterna om detta och de som gjort filmen har gjort den i syfte att man ska känna sig fri när man går därifrån. Dessutom är verkliga ätstörningar alltid värre än filmen.

- Ok, det var bara en tanke. Det verkar som om du tänkt igenom ditt val.

Själv är jag sådan att jag klarar inte av upplyftande/klämkäcka filmer när jag känner mig stressad och ledsen. Varför? Jo, för att det känns som ett hyckleri mot mina känslor, typ: "Hej och hå,  nu ska jag vara glad och stoppa undan alla jobbiga känslor i garderoben!" Jag är, medvetet eller omedvetet, tillräckligt duktig på att stoppa undan känslor som det är, så då har jag inget behov av en upplyftande film som förstärker det hela! Jag behöver snarare filmer som hjälper mig att släppa fram det där ledsna som finns i mig emellanåt. Man kan kanske tro att jag då gråter floder åt en bra dramafilm á la "Min lilla syster", men nej. Är jag tillräckligt stressad så är jag inte i kontakt med min ledsna sida heller. Resultat: Alla övriga biobesökare kanske sitter och gråter, medan jag känner mig helt  oberörd av filmen...

Hej Allihopa!

#kognitivanedsättningar #stress #trötthet #shopping #cykling #besök

Jag har så svårt att varva ner. Har varit på stan och köpt kläder två veckor i rad plus att jag har en ny sommarvikarie hos mig. Jag vet varför min hjärna blir trött. På stan blir den trött av alla synintryck den måste ta in och hemma blir den trött av att jag har en ny person hos mig. Dessutom har den inte landat från all stress som varit under våren. När min hjärna är övertrött reagerar jag på två sätt: Antingen försöker jag göra bort så mycket som möjligt eller så gör jag ingenting. När jag varit i förstnämnda stadiet för länge så börjar jag förr eller senare att gråta p.g.a hjärnan är överbelastad, vilket hände mig förra helgen.Jag blir dock fortfarande förvånad över hur mycket vila min hjärna behöver efter stress. Jag tänker: " Men jag har ju vilat så många gånger den senaste tiden, måste jag vila nu igen?" Vid stress har jag även svårt att gå och lägga mig på kvällarna  och fastnar istället framför datorn. Längtar därför efter en Ipad så jag kan ligga i sängen och titta. Idag har jag vilat absolut hela dagen. Glidit ut och in ur sömn medan tv:n varit på. Nu får jag dock inte sova något mer om jag ska kunna sova för natten sedan.

Jag vill hemskt gärna cykla, men jag har blivit så feg med åren. Rädd att jag ska ramla o.s.v Samtidigt så är cykling det bästa jag vet och jag tror att jag skulle behöva den om jag ska kunna gå ner i stressnivå. Tänker cykla imorgon om min mentala energinivå samt. vädret tillåter.

En av mina långtidssjukskrivna assistenter kom till jobbet för att hälsa på för en tid sedan. Hade inte sett henne på 4 månader så det var jättekul! Vi fikade och pratade en stund.

Trevlig helg på er alla!

#drömmar #intimitet #kärlek

I morse när jag låg och vilade efter frukosten

så somnade jag och drömde

att jag var på ett läger.

Vid packningen kunde assistenten inte hitta en del kläder.

Jag hittade dem i en tvättkorg och sa att de skulle med hem.

Taxin hem åkte ifrån oss.

Jag frågade  assistenten hur länge den stått och väntat på oss.

Hon kunde inte ge mig ett svar.

Körningen blev bommad och jag fick betala.

Det regnade ute och permons instrumentpanel blev blöt.

Den visade konstiga figurer i olika färger.

Helt plötsligt satt jag i en blå soffa.

Soffan såg ut som soffor i vänthallar/ centralhallar brukar se ut.

Det är två soffor som sitter ihop med baksidorna  mot varandra.

Jag lade upp benen i soffan och lutade ryggen mot ena armstödet.

En kille satte sig i soffan bredvid.

Han var min.

En kille med svart hår och bruna ögon.

Han ville inte riktigt titta mig i ögonen

för han tycker ögonkontakt är jobbigt.

Jag respekterade det och sa:

"Javisst ja, jag ska inte titta dig i ögonen

för du tycker det är jobbigt"

Han lade armen om min rygg.

Jag lade armen om hans rygg.

Han lutade huvudet mot min axel.

Jag lutade huvudet mot hans axel.

Assistenten kom och avbröt mig.

Vi var tvungna att åka hem.

Jag blev i mitt stilla sinne sur på henne,

men förstod samtidigt varför hon avbröt.

Jag blev sur för att jag hade velat stanna där.

I det intima.

I lugnet.

I tryggheten.

Med Honom.

 #cerebralpares #kurs #kognitivanedsättningar #vänskap

Hej alla läsare!

Kursen jag gått har gett mig många nya vänner. En av dem var förbi på fika hos mig i onsdags. Vi hade jättetrevligt! Hon sa:

- Jag vill att du ska veta att det är bara att ringa om det är något eller om du bara vill prata. Det gäller även om något skulle uppstå mitt i natten."

- Mitt i natten kan jag väl inte ringa?  sa jag. Du behöver ju sova eftersom du ska upp och jobba.

- Jo, det kan du. Jag säger bara till min chef att jag fick ett samtal på natten och behöver därmed sovmorgon. Jag styr över mina egna arbetstider.

- Ok.

- Jag vill att mina vänner ska må bra.

- Glöm inte bort att tänka på dig själv också.

När hon gått grät jag av lättnad! Tänkte: " Äntligen har jag någon att anförtro mig åt som inte är assistent eller kurator, utan en vän.  Det har jag inte haft på 5 år! Äntligen någon som förstår KÄNSLAN av det kaos som råder i mitt huvud emellanåt!"

#barndomsbus #trehjuling #elrullstol #permobil

Hej alla läsare!

Jag har i flera dagar funderat på bus som jag gjorde som barn och kommit fram till att de flesta av mina bus gjorde jag sittande på min cykel.

En dag sa en av min brors kompisar: " Min cykel går mycket snabbare än din." Jag  skulle bevisa att så inte var fallet, så jag trampade på allt vad jag orkade och ramlade sedan. Kompisens moster kom då ut och frågade:

" Vad sysslar ni med?"

Själv hade jag just då inte en tanke på att min cykel välter lättare eftersom det är en trehjuling. Blir det obalans på ett däck så välter hela cykeln.

Mamma sa en dag:  "Jag är hos grannen och dricker kaffe. Du får inte gå till lekparken själv!"

Jag trotsade henne, cyklade till lekparken med en annan grannflicka och tog mig t.om ner från cykeln själv (det var rätt högt) men visste inte hur jag skulle ta mig upp igen...

Om mamma eller pappa sa:  "Cykla inte ner mot småbåtshamnen eller på strandpromenaden, för du kan fastna" så skulle jag givetvis cykla där bara för att bevisa motsatsen. Gång 1-4 kanske allt gick bra, men gång 5 så fastnade jag. Vägen var både grusig och lerig på samma gång. Minns särskilt en gång då jag fastnat i en liten grop och skulle försöka ta mig därifrån. Svängde till höger allt vad jag orkade och hamnade till slut på en gräsplätt. " Puh, jag klarade mig ur gropen", tänkte jag. Sedan upptäckte jag att nedanför gräsplätten fanns sjön med öppet vatten. Gräsplätten/slänten lutade kraftigt neråt och cykelns handbroms satt på min vänstra sida, min svagaste sida. Försökte hålla in handbromsen allt vad jag orkade. Jag hann tänka tankarna: " Tänk om jag inte orkar hålla i handbromsen och rullar med cykeln ner i sjön och ingen hittar mig" och " Tänk om jag får stå här och ingen hittar mig."  Mamma började till slut ana oråd, gick för att leta och hittade mig:

" Förlåt mamma, jag ska aldrig göra så mer", grät jag.

" Jaja, ta en glass och glöm bort det, sa mamma som såg att jag skämdes så mycket redan att det inte var någon idé för henne att ge mig en utskällning."

En dag skulle jag och hälsa på min farmor och farfar och gratulera farfar på födelsedagen. Mamma erbjöd sig att följa med eftersom det ganska nyligen hade börjat tina upp på vägarna och fanns risk för att jag skulle fastna. Som den tonåring jag var så vägrade jag och tyckte att mamma var pinsam som ens erbjöd sig. Jag cyklade iväg själv. Färden dit gick bra, men problem uppstod då jag skulle svänga in på deras lilla grusväg. Jag fastnade i en grop och kunde inte ta mig ur. Jag tutade med min cykeltuta i hopp om att någon skulle höra mig där inifrån. Tutade flera gånger, men när ingen hörde hörde mig så började jag misströsta och blev ledsen istället. Till sist kom mamma och pappa med bil för att se vad som hänt. Jag och mina föräldrar  hade avtalat det som en stående rutin att cyklade jag någonstans själv så skulle jag ringa när jag kommit fram ( så att de skulle veta att jag inte ramlat på vägen), vilket jag inte kunde eftersom jag satt utomhus. Pappas kommentar var:
 

" Så går det när man inte vill ha mamma med sig." (han syftade på att både han och mamma varnat mig för att jag kunde fastna).

En dag tog jag även permobilen (elrullstolen) till strandpromenaden. Jag fastnade med ena däcket i en grop och vågade inte backa av rädsla för att hamna ännu längre ner. Jag tog mig ur permobilen, kröp i diket hela vägen hem (för att inte vara ivägen för bilarna) uppför rampen hemma och sa till mina föräldrar:

" Jag åkte till strandpromenaden, fastnade med permobilen och vågade inte backa". Jag var ju tvungen att förklara för mina föräldrar varför jag kom hem krypande, för de undrade ju...

Ha en fortsatt bra dag!

Kram på er!