Hej alla läsare!

Nu var det länge sedan jag skrev, så jag tänkte ge er ett livstecken.   Denna vecka är lite annorlunda än andra veckor. En av assistenterna är på en veckas semester utomlands och en annan är hemma för vård av barn ( detta sistnämnda var såklart något som bara dök upp, det går ju inte styra över) så jag har mycket vikarier här just nu. Jag känner dock alla, vilket känns tryggt.

En av de två assistenter som snart jobbat hos mig i 9 år är åter på jobbet för arbetsträning efter en längre tids sjukskrivning. Känns kul! Vi ska även skola in en ny vikarie som ska jobba i sommar.

Jag har ju för ett bra tag sedan skrivit ett inlägg om att jag vill börja cykla igen.  Det har tydligen blivit någon sorts omorganisation vad gäller arbetsterapeuternas arbetsuppgifter/ansvarsområden. När en av assistenterna ringer arbetsterapeuten med frågan om hur jag kan ta mig upp på min cykel på bästa sätt så säger arbetsterapeuten att det ansvaret faller på min kommun. Hon ska ta reda på vem som har ansvaret (vilken person alltså) och sedan återkomma till oss igen.

Sist men inte minst har jag haft ett samtal med min kurator på vuxenhabiliteringen kring bl.a hur det känns när min husgrupp inte fungerar. Vi pratade om just den saken i 20 min. Efter 10 min. så grät jag. Hennes kommentar var:

-          Bra! Ut med det bara! Känslorna måste få komma ut! Sedan hämtade hon papper till mig att torka tårarna med. Kändes dock som att jag inte hann gråta färdigt innan mötet var slut, men vi ska fortsätta prata om saken nästa gång.

Tack till er alla som läser bloggen! 

God natt på er!

Hej alla läsare!

Jag var i bowlinghallen igår med ett par kompisar. Jag bowlade inte p.g.a jag kände inte för det, men om jag hade velat bowla så  hade det blivit problem. Mellan golvet där sofforna stod samt. bowlingbanan var det en mindre avsats (nivåskillnad). Det "lustiga" med saken är att det finns rännor man kan sätta bowlingklotet i om man inte kan hålla klotet själv.  Dessa rännor går även att styra åt vänster resp. höger så att vinkeln på kulan blir rätt, men jag undrar bara: Vad är poängen med att ha rännor för bowlingkloten när jag inte ens kan komma upp till banan  för att få ett klot eller spela?  Hur tänkte den som byggde stället?

Återkommer nog med ytterligare ett inlägg senare ikväll, fast då om något helt annat.

Hej alla läsare!

Jag försökte skriva detta inlägg redan i förra veckan, men det gick inte p.g.a att jag var så ledsen. Orsaken till ledsenheten är följande: Jag har sedan hushållssysslorna togs bort fyllt på mina energidepåer (långtidsenergin) så nu har jag mer mental ork till att göra saker, men då börjar aktiviteterna krångla istället. Det har inte varit någon husgrupp på 5 månader p.g.a att vår husgrupp saknar ledare. Har hört mig för om jag kan få ingå i en annan kyrkas husgrupp i alla fall tills min egen har ordnat upp sig. Väntar på svar därifrån. Simningen har inte heller varit regelbunden på 6 veckor av praktiska orsaker. Har frågat mina vänner ifall de vill fika med mig. Många svarade ja, men de bor i  andra städer så det är ju lite svårt att genomföra då. Jag är skitless på att bara se hemmets fyra väggar!  Behöver umgås med vänner i min egen ålder. Mina assistenter är inte, och ska inte heller vara, mina vänner. De ska bara avlasta mig både fysiskt och mentalt. De ska vara mina förlängda armar samt. min hjärna vad gäller struktur och planering, inget annat. Assistenter kan/ska aldrig ersätta vänner, vilket mina inte heller gör. 

Har suttit och funderat lite kring vad jag som barn sysselsatte mig med på fritiden och kommit fram till följande: Cykling, ridning. Assistenterna hjälper mig med att kontakta arbetsterapeuten för råd kring hur jag ska ta mig upp på cykeln igen. Kuratorn  ska kolla om det finns anpassade ridskolor för vuxna. Jag gillar ju djur och dessutom skulle ridningen vara perfekt träning för min dåliga bålstabilitet. Minns hur jag som yngre gjorde gymnastiska övningar sittande på hästen för att öva upp just detta: Flyga flygplan ( hålla händerna rakt ut åt sidan) ha händerna på knäna, ha händerna på huvudet etc. Jag satt utan sadel och hade bara en voltigegjord (stavning?) att hålla mig i. Jag kände hästens rörelser mycket bättre utan sadel  och läs och häpna: Jag sitter bättre på hästryggen än på en vanlig stol! Orsak: Hästen rör sig så jag blir ständigt tvungen att hitta balansen. Musklerna jobbar ständigt, för det finns inte utrymme för något annat. Det bästa av allt är att jag inte tänker på att de jobbar, just för att jag gör något jag tycker är roligt och förenar nytta med nöje! Nu till saken: Nu har jag inte ridit sedan jag var 17, så jag har nog blivit lite höjdrädd (går nog att övervinna ifall jag börjar försiktigt) samt. att utrustning kostar en hel del. Jag kan faktiskt ramla av hästen ( har gjort det 5 ggr i mitt liv, men aldrig gjort illa mig). Sist men inte minst så är majoriteten av mina assistenter inte hästvana.

Jag funderar även på att gå en finskakurs av något slag (min mamma lärde mig finska när jag var 2-3 år, men hon gick bort för 7 år sedan, så jag har inte använt min talade sedan dess, bara skrivit facebookmeddelanden till mina finska kusiner).

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Hej Alla!

Labradortiken jag skrev om tidigare har nu fått träffa min katt. Det var några veckor sedan.  Det var lite spott och fräs från kattens sida då han tyckte att hunden var lite väl uppspelt. Han smällde hunden på nosen med tassen, gick lågt och hade svansen tjock som en borste. Det man får tänka på är ju att hunden var ju på ett nytt ställe (hemma hos mig) så det var ju klart att hon måste få nosa in det. Efter två timmar inomhus gick vi ut på promenad så hon skulle få göra sina behov och katten skulle få vara lite för sig själv. När vi kom in igen var det dags för mat för dem båda. Katten kände igen ljudet av en hund som knaprar torrfoder då vi haft hund hemma hos min familj som han umgåtts med. När både katt och hund ätit klart så gick katten förbi rätt nära rakt framför hunden och det var ingen fara. Han hade vant sig. Resten av kvällen tillbringade vi människor i soffan framför tv:n, hunden låg under vardagsrummet och katten i min arbetsstol. Alla fyra i samma rum. När hunden skulle gå hem för kvällen började katten att springa allt vad han orkade. Inte för att han var rädd, utan för att han ville leka. Han sprang en runda mellan köket, hallen och vardagsrummet. Stirrade på hunden som för att fråga: " Ska vi leka?" och sprang och gömde sig bakom klösträdet. När hunden inte brydde sig ett dugg kikade katten fram bakom klöspelaren som för att säga: "Kom och hämta/hitta mig då!" Festligt att se! Vad vore livet utan djur?

Underbara kisse och vovve: Ni förgyller min vardag!         

Hej Alla!

Idag har det varit   -igt och varmt i min stad. Jag och min assistent har varit ute på promenad och mitt under promenaden frågade hon:

- Är du sugen på att träffa min hund?

- JAAA! utbrast jag då vi pratat om detta flera gånger tidigare, men det har aldrig blivit av. Jag fick träffa en jättefin 10-årig labrador. Hon började med att nosa igenom hela hela mig. Sedan promenerade vi i två timmar. Då och då vred hon på huvudet för att kolla så jag hängde med. Efter ett tag så blev jag lite hungrig och beslöt mig för att ta mitt mellanmål, som bestod av en banan. Vi stannade till så jag fick äta den och hon tittade på mig med sina bruna bedjande hundögon. Jag sa:

- Nej, du får ingen banan.

Här tog assistenten till orda:

- Min brukare är uppvuxen med hund och kan dina tricks. Du får ingen banan.

Sedan gick vi hem till assistenten för att lämna henne. Innan hon gick in så satte hon sig så självklart bredvid min elrullstol och ville bli klappad och kliad. Skönt med en hund som inte är rädd för rullstolar, trots att hon aldrig träffat mig tidigare. Känner mig nästan lite vovvesjuk nu. Saknar vår hund (min familjs) vi hade tidigare. Det har varit en riktigt bra dag idag    Nu dags för mys med katten.  

Trevlig helg!

Hej!

En taxichaufför frågar mig vart jag ska någonstans. Jag svarar honom att jag ska på ett läger med ett par vänner.

Han undrar då om de andra också har sina ledsagare med sig.

- Nej, vad då då, undrar jag. Det är bara jag som har ett funktionshinder.

- Om ni hade varit handikappade allihopa så hade man ju kunnat göra dessa aktiviteter, säger han och försöker ge mig tips på aktiviteter.

Jag säger inget mer, men undrar i mitt stilla sinne varför karln tar för givet att jag ska på ett läger med bara funktionshindrade,  bara för att jag själv har ett funktionshinder?! Snacka om placera in folk i fack! Sedan använde han uttrycket " vara handikappad" i varannan mening. Jag tänkte: " Men jösses! Jag är inte handikappad, men jag har ett handikapp! Menar att hela personen är ju inte funktionshindrad bara för att man har ett funktionshinder...

Sist, men inte minst,  vill jag rikta ett tack till alla mina vänner för att ni finns och för att ni hjälpte mig när jag behövde hjälp med alltifrån att bära min väska, dra mig uppför backar, hjälpa mig över grusplaner mm. Ingenting är omöjligt om man hjälps åt!   

Hej!

Försov mig ordentligt idag. Assistenten försökte väcka mig, men jag var tydligen helt okontaktbar. Först 3 timmar senare lyckas hon få liv i mig. Väckarklockan hade jag också glömt att ställa.

Jag och assistenterna har kommit fram till att vi ska fixa till min trehjuliga cykel så jag kan cykla på den.Vi håller just nu på och funderar hur vi ska få den till en verkstad. Den behöver nya slangar plus ev. nya däck då det är punktering eller sprickor i dem. Jag behöver också nya, längre packremmar att sätta fast fötterna med. Vidare  behövs även en ny sadel då den gamla skaver samt. är för hög.  Att den skaver beror bl.a på att jag gått upp i vikt.  Är rädd att jag kanske inte kommer kunna cykla på den om det fortsätter skava som tidigare, trots ny sadel. Det har skavt så pass mycket att skulle man inte veta att skavet beror på sadeln så skulle man tro att jag fått en urinvägsinfektion. Det svider nämligen när jag går på toaletten och detta inträffar alltid efter cykelturer! Skulle så gärna vilja cykla och jag skulle bli så besviken och ledsen om det inte går! Det skulle kännas som att jag förlorar en förmåga jag en gång haft, jag vet ju vad jag förlorar liksom...Så länge jag själv bara går runt och tänker att jag kanske inte kommer att kunna cykla är det en sak, men om det skulle visa sig vara ett faktum så skulle jag bli så ledsen och besviken...Jag vill inte verka pessimistisk, men...Snälla alla därute som läser detta: Peppa mig!

God kväll, alla!

I tisdags när jag simmade så var jag rätt så mjuk i kroppen redan från början. Lyckades överträffa mig själv och simmade 12 längder istället för åtta som jag normalt brukar göra.

- Vad har du för superdag idag? Dina rörelser är så mjuka, sa assistenten.

- Jag vet inte, sa jag (när jag tänker efter så vet jag visst, stressen kring assistansen släpper bir för bit). Vattnet var härligt varmt, det var mysbrlysning i bassängrummet och det spelades lugn men motiverande musik: Ratatas "Så länge vi har varann"  ( retar mig på att artisten valt att ha ett felstavat ord i titeln) har en motiverande textrad: "...Jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan!... och vad kan passa bättre än Peter Lundblads: Ta mej till havet (ännu en som valt att ha ett felstavat ord) när man är och simmar?

När jag kom hem var det dags för stretching. Jag är medveten om att värme gör så att kroppen blir mjukare och mer följsam i och med att spasticiteten minskar, men detta var något utöver det vanliga. I och med att jag simmade 12 längder så hade kroppen blivit så jätteföljsam att jag nu kunde känna att alla muskler töjdes på rätt sätt, spasticiteten låg inte ovanpå och bråkade, utan jag kände verkligen av själva muskeln!

- Det töjer något fruktansvärt! sa jag till assistenten

- Va! Du brukar ju säga att du aldrig känner något på just den här övningen (det var en särskild övning vi gjorde som det kändes mest på). Vidare så fick vi "problem" på övriga övningar också. Benen ville nämligen inte ligga i den position som assistenten lade dem, de ville för ovanlighetens skull räta på sig!

I torsdags var jag på styrketräning. Har sovit dåligt denna vecka, så min kroppshållning var inte den bästa. Hittade positionerna men tappade dem lite oftare än vad jag brukar (ännu sämre rygg-och bålstabilitet än vanligt när jag är trött). När jag kom hem och skulle göra stretchingen så blev jag väldigt påmind om min simning dagarna innan.  Jag hade nämligen träningsvärk i låren och rumpan, något jag aldrig haft förut! Träningsvärk är nyttig värk!