Inlägg publicerade under kategorin Fritidsaktiviteter

Av unika-jag - 23 augusti 2015 20:52

#cykla #rädsla #mentalork

 

Hej Allihopa!


Idag har jag cyklat för första gången sedan inskolningen med sjukgymnasten. Känner mig som en nybörjare igen. Jag nämnde i något tidigare inlägg att jag var rädd för att ramla. Jag har nu kommit fram till att det inte enbart handlar om det, utan det handlar lika mycket om att jag måste lära mig bemästra cykeln igen efter 13-års uppehåll. Lära "känna min cykel igen." Alltifrån att sitta rätt i sadeln till hur det känns att svänga, vilken fart jag ska ha när jag svänger o.s.v.  Att jag kände mig säker och nästintill kaxig  under inskolningen hade att göra med att inskolaren var just sjukgymnast. Jag litar på sjukgymnaster just för att jag tänker att de vet vad de gör. Nu när jag cyklar med assistenterna är allt annorlunda. Tänker, som jag skrev ovan på allt som kan gå fel. Jag har dessutom mage att jämföra mitt vuxna jag med mitt barn-jag, vilket inte blir rättvist för fem öre! Mitt vuxna jag tänker att jag borde orka sitta på cykeln lika länge som när jag var barn, att jag borde orka cykla lika långt som då samt. ta i lika mycket som då. Jag har inte samma kropp idag (väger mer, vilket ju är meningen eftersom jag vuxit på längden), jag tänkte inte på risker och hade inga rädslor p.g.a att min barnhjärna fungerade annorlunda än min vuxna hjärna. Vidare så har min kropp glömt hur det känns när jag cyklar på ojämnheter.

 

Jag tänker också att för att cyklingen ska räknas som motion så borde jag ta i för kung och fosterland, men det är ju inte det som är grejen. Huvudsaken är ju att jag rör på mig!

 

Självklart så ska även hänsyn tas till min mentala ork, men jag har märkt att jag tänker på den alldeles för mycket. Nästan så jag låter den styra, vilket medför att cyklingen aldrig blir av.

 

Kan säkert komma i närheten av min gamla status igen, men då krävs regelbunden övning!

 

Har bett assistenterna stötta/pusha mig i att komma över denna mentala spärr!

 


Jag VILL ju cykla innerst inne!


 

Godnatt på er!

Av unika-jag - 25 juli 2015 20:28

Hej Allihopa!


Idag har jag gjort må bra- saker. Varit på promenad samt. suttit på balkongen i 2 timmar eftersom vi haft 20 grader och sol.   På promenaden blåste det, men på balkongen var det vindstilla. Jag var klädd i t-shirt, haremsbyxor samt. var barfota i sandalerna. Det var första gången för i år. Jag försökte läsa en bok där jag satt, men orkade inte ens börja p.g.a jag och min hjärna var så trötta. Satt istället och njöt av värmen och hinkade i mig en halv liter vatten inom en timme.


Ha en trevlig lördagkväll, allihopa!

Av unika-jag - 19 juli 2015 20:54

 #förflyttning #glidbräda #permobil #cykel


Hej på kvällskvisten, allihopa!


Nu ska jag beskriva hur jag förflyttar mig från permobil (elrullstol) till cykel med hjälp av en glidbräda.


1. Assistenten  sätter på vårdbältet och drar åt (mer om vad ett vårdbälte är kan ni läsa i inlägget "Mina hjälpmedel" under kategorin hjälpmedel).


2.  Jag ställer  permon i 45-75 graders vinkel i förhållande till cykeln.


3. Höjer permon upp till maxläget. Lyfter armstödet uppåt/bakåt så det inte är ivägen.


4. Jag lyfter på baken medan assistenten skjuter in en glidbräda under den samt. en bit under låret.


5. Jag flyttar höger fot till cykelns ram medan den andra foten ligger kvar på fotplattan.


6. Jag tar tag i cykelstyret med vänster hand och bromsar cykelns framhjul. Med den högra tar jag tag i andra handtaget och drar mig över till cykeln. Assistent bromsar bakhjulet och styr mig till rätt sittposition med hjälp av bältet.


7. Assistenten placerar mina fötter på fotplattan och spänner fast dem (även detta kan ni läsa om i inlägget jag nämnde här ovan).


8. Jag reser mig upp så assistenten kan ta bort glidbrädan.


9. Nu kan jag börja cykla! Jag använder alltid cykelhjälm!



Förflyttning tillbaka till permon:


1. Jag reser mig så assistenten kan skjuta in glidbrädan under baken och låret.


2. Assistenten sänker stolen så den blir något lägre än cykeln. Detta för att jag ska få lite nerförsbacke när jag flyttar över sedan.


3. Assistenten lossar mina fötter.


4. Jag flyttar vänster fot till fotplattan och den högra till cykelns ram.


5. Jag tar tag i permons vänstra armstöd med vänster hand och drar mig över. Assistenten styr via bältet så jag hamnar i rätt sittposition.


Denna förflyttningsinskolning hade vi i slutet av juni tillsammans med sjukgymnast från särskilt stöd och habilitering i värsta tänkbara regn- och ruskväder, men roligt var det! Det var rätt åt assistenterna att det gick trögt, för då har de ingen föreställning om att det ska gå lätt som en plätt!  (ironisk).  Även jag fick ta i mer än jag brukar, men kände det knappt eftersom jag är så lätt i kroppen numera! Orsaken till att det gick trögt var helt sonika vädret. Det gled inte lika bra på glidbrädan (lackad bräda av trä) plus att regnkläderna sög fast i den. All förflyttning är fotad respektive filmad för att varken jag eller assistenterna ska glömma hur förflyttningarna går till, så nu är det bara att cykla!  


Godnatt på er!

Av unika-jag - 4 juli 2015 23:28

#Vänskap #Födelsedag                 God kväll, alla läsare!


För en vecka sedan var jag bjuden till min nya vän på födelsedagsfirande. Min vän har mycket humor. När det var dags att fika skämtade hon med sin man om att hon ville att hennes tårtbit skulle stå upp istället för att ligga på sidan, för om den låg ner så skulle hon bli tvungen att skilja sig och det ville hon inte. Jag råkade spilla ut lite te på köksbordet eftersom jag hade glömt att säga till att jag inte ville ha min mugg helt full. När min vän fick höra detta sa hon skämtsamt till sin man:


- Det borde du veta, du är ju gift med mig.


 Mitt under fikat sa hon:


-Typiskt, jag måste gå på toaletten!


- Det är lugnt, jag väntar, sa jag. Jag är nämligen precis likadan i det fallet. Jag glömmer väldigt ofta att gå på toaletten innan en middag ( även mina egna vardagliga middagar här hemma) eller en fika.  Behöver påminnas om saken för att slippa att gå ifrån mitt i något roligt. Det har med mina kognitiva nedsättningar att göra.


Min vän har en pratglad, skrikig liten fågel (Nymfparakit) hemma hos sig. Dess skrik är oerhört gällt, såpass gällt att jag hoppade rakt upp (överdrivna reflexer p.g.a spasticiteten) varje gång. Jag som har svårt för att hålla koncentrationen uppe i vanliga fall, fick det ännu svårare med det gälla ljudet i bakgrunden.  Samtidigt förstår jag absolut varför min vän har ett husdjur: Det är alltid trevligt med sällskap.


När jag skulle åka hem sa hennes man till mig att hon uppskattade att jag kom förbi. Jag förstår varför han sa det, för jag antar att även han uppskattar att hon hittar vänner som hon vill umgås med, men jag tänkte för mig själv: "Det hade du inte behövt säga, för jag märkte att hon blev glad."


Godnatt på er alla!

Av unika-jag - 2 juni 2015 10:25

 #cerebralpares #kurs #kognitivanedsättningar #vänskap


Hej alla läsare!


Kursen jag gått har gett mig många nya vänner. En av dem var förbi på fika hos mig i onsdags. Vi hade jättetrevligt! Hon sa:


- Jag vill att du ska veta att det är bara att ringa om det är något eller om du bara vill prata. Det gäller även om något skulle uppstå mitt i natten."

- Mitt i natten kan jag väl inte ringa?  sa jag. Du behöver ju sova eftersom du ska upp och jobba.

- Jo, det kan du. Jag säger bara till min chef att jag fick ett samtal på natten och behöver därmed sovmorgon. Jag styr över mina egna arbetstider.

- Ok.

- Jag vill att mina vänner ska må bra.

- Glöm inte bort att tänka på dig själv också.

När hon gått grät jag av lättnad! Tänkte: " Äntligen har jag någon att anförtro mig åt som inte är assistent eller kurator, utan en vän.  Det har jag inte haft på 5 år! Äntligen någon som förstår KÄNSLAN av det kaos som råder i mitt huvud emellanåt!"

Av unika-jag - 18 maj 2015 14:21

#barndomsbus #trehjuling #elrullstol #permobil


Hej alla läsare!


Jag har i flera dagar funderat på bus som jag gjorde som barn och kommit fram till att de flesta av mina bus gjorde jag sittande på min cykel.


En dag sa en av min brors kompisar: " Min cykel går mycket snabbare än din." Jag  skulle bevisa att så inte var fallet, så jag trampade på allt vad jag orkade och ramlade sedan. Kompisens moster kom då ut och frågade:


" Vad sysslar ni med?"


Själv hade jag just då inte en tanke på att min cykel välter lättare eftersom det är en trehjuling. Blir det obalans på ett däck så välter hela cykeln.


Mamma sa en dag:  "Jag är hos grannen och dricker kaffe. Du får inte gå till lekparken själv!"


Jag trotsade henne, cyklade till lekparken med en annan grannflicka och tog mig t.om ner från cykeln själv (det var rätt högt) men visste inte hur jag skulle ta mig upp igen...


Om mamma eller pappa sa:  "Cykla inte ner mot småbåtshamnen eller på strandpromenaden, för du kan fastna" så skulle jag givetvis cykla där bara för att bevisa motsatsen. Gång 1-4 kanske allt gick bra, men gång 5 så fastnade jag. Vägen var både grusig och lerig på samma gång. Minns särskilt en gång då jag fastnat i en liten grop och skulle försöka ta mig därifrån. Svängde till höger allt vad jag orkade och hamnade till slut på en gräsplätt. " Puh, jag klarade mig ur gropen", tänkte jag. Sedan upptäckte jag att nedanför gräsplätten fanns sjön med öppet vatten. Gräsplätten/slänten lutade kraftigt neråt och cykelns handbroms satt på min vänstra sida, min svagaste sida. Försökte hålla in handbromsen allt vad jag orkade. Jag hann tänka tankarna: " Tänk om jag inte orkar hålla i handbromsen och rullar med cykeln ner i sjön och ingen hittar mig" och " Tänk om jag får stå här och ingen hittar mig."  Mamma började till slut ana oråd, gick för att leta och hittade mig:


" Förlåt mamma, jag ska aldrig göra så mer", grät jag.


" Jaja, ta en glass och glöm bort det, sa mamma som såg att jag skämdes så mycket redan att det inte var någon idé för henne att ge mig en utskällning."


En dag skulle jag och hälsa på min farmor och farfar och gratulera farfar på födelsedagen. Mamma erbjöd sig att följa med eftersom det ganska nyligen hade börjat tina upp på vägarna och fanns risk för att jag skulle fastna. Som den tonåring jag var så vägrade jag och tyckte att mamma var pinsam som ens erbjöd sig. Jag cyklade iväg själv. Färden dit gick bra, men problem uppstod då jag skulle svänga in på deras lilla grusväg. Jag fastnade i en grop och kunde inte ta mig ur. Jag tutade med min cykeltuta i hopp om att någon skulle höra mig där inifrån. Tutade flera gånger, men när ingen hörde hörde mig så började jag misströsta och blev ledsen istället. Till sist kom mamma och pappa med bil för att se vad som hänt. Jag och mina föräldrar  hade avtalat det som en stående rutin att cyklade jag någonstans själv så skulle jag ringa när jag kommit fram ( så att de skulle veta att jag inte ramlat på vägen), vilket jag inte kunde eftersom jag satt utomhus. Pappas kommentar var:
 

" Så går det när man inte vill ha mamma med sig." (han syftade på att både han och mamma varnat mig för att jag kunde fastna).


En dag tog jag även permobilen (elrullstolen) till strandpromenaden. Jag fastnade med ena däcket i en grop och vågade inte backa av rädsla för att hamna ännu längre ner. Jag tog mig ur permobilen, kröp i diket hela vägen hem (för att inte vara ivägen för bilarna) uppför rampen hemma och sa till mina föräldrar:


" Jag åkte till strandpromenaden, fastnade med permobilen och vågade inte backa". Jag var ju tvungen att förklara för mina föräldrar varför jag kom hem krypande, för de undrade ju...


Ha en fortsatt bra dag!


Kram på er!



Av unika-jag - 4 mars 2015 01:35

Hej Alla läsare!


Fick i måndags den 2 mars  meddelande om hon som är sjukskriven för stress kommer att vara det i 6 veckor till. Personligen tror jag inte att hon kommer att komma tillbaka till jobbet något mer i år. Han som tidigare gått på hennes rad  kommer inte att fortsätta gå på den längre eftersom det finns en övertalig (en person som ej är utplacerad hos någon) och enligt lag så går de före i kön. Min vecka ser ut som följer:


Tisdag 3 mars: Intervju m. den nya.
Onsdag 4 mars: Inskolning på dagpasset
Torsdag 5 mars: Inskolning på kvällspasset.

Detta för att jag ska få en lugn helg sedan.

Jag blev givetvis ledsen i måndags igen. Vet inte hur jag ska orka för det går så snabbt och intensivt så jag hinner inte hämta energi mellan varje besked.

Enda fördelen är väl att nu får jag en fast person på den sjukskrivnas rad och denna person har jobbat m. folk med kognitiva nedsättningar förr.

Gällande simningen så kommer en av de vikarier som ej är inskolad på simningen  att gå ner i tid då hon känner att det blir mycket med både studier och jobb, så hon kommer inte att jobba tisdagar längre. Vem som ska ta hennes tisdagar vet jag inte.

Kramar!



Av unika-jag - 27 februari 2015 23:44

Hej Alla!


Idag har det varit en riktig skitdag! Lunchen tog en timme att äta p.g.a jag grät mig igenom hela den. Gråter för att jag är så jäkla trött i huvudet, stressad och arg. Jag orkar inte ens bete mig " normalt" mot de assistenter som finns här. Varierat med gråten kommer snäsigheten och ilskan. Jag klagar på dem för att de glömmer att skriva in inskolningspassen på min tavla och glömmer kolla tvättkorgen. De tvättar på tvättdagen, men glömmer att kolla tvättkorgen däremellan, så jag har i flera veckor sagt till dem när jag upptäckt att mina mjukisbyxor tagit slut.  Mjukisbyxor är nämligen de enda byxor jag kan utöva sjukgympa i, andra byxor har för hårt och icke elastiskt tyg. Äger endast 4 st då jag fortfarande håller på och går ner i vikt. I tisdags blev jag så less på att säga till dem, så jag skrev en stor lapp och satte på tavlan. Lappen löd: " Till mina assistenter! Glöm ej att tvätta halva maskiner ibland! Gör det utan att jag ska behöva säga till er!" Orsaken till att det glömts att tvätta halva maskiner har att göra med att vikarier jobbat och de har inte samma rutin på detta. Den ordinarie som funnits har i sin tur förlitat sig på den andra ordinarie personalen, den som nu är sjukskriven (d.v.s. sysslan har redan gjorts bort då den andra ordinarie personalen kommit till jobbet)  då hon varit bland dem som varit duktigast på att komma ihåg dessa halva maskiner.  Ytterligare en orsak till att det glöms tror jag beror på att de är minst lika stressade som jag. Det är dock inget de visar för mig, som tur är.

Vidare klagar jag på att kroppen gör ont, verkar som om stressen satt sig där nu.

Idag fick vi reda på att den som nu varit sjukskriven i 3 veckor blir sjukskriven ytterligare en vecka. Detta innebär att på tisdag den 3/3 blir det heller ingen simning! Orsak: Den nyinskolade vikarien jobbar hennes pass eftersom hon är den enda som finns tillgänglig och det finns ingen chans att vi hinner inskola henne på simningen innan dess! Jag skrev ju  tidigare att jag sedan tidigare har två assistenter som ej är inskolade på simningen. Båda tycker att det är jättetråkigt att simningen går bort för mig, men ingen av dem GÖR något för att förändra den situationen! Det enda som behövs är att de pratar m. ordinarie personal och bokar en inskolning! Hur svårt kan det vara?!? Har sagt till chefen två gånger kring detta och hon har lovat att ta tag i det. För tillfället har det dock blivit svårt med inskolning av simningen  eftersom det bara finns EN ordinarie personal på plats. De andra två (den nuvarande sjukskrivna inräknad här) är långtidssjukskrivna. Varför jag är så angelägen om denna simning är för att det är en av de få aktiviteter där jag kopplar bort stressen.

Denna vecka har varit jobbig:

Måndag: Intervju m. ny vikarie

Tisdag: Inskolning kvällspass av densamma.

Fredag (imorgon): Inskolning dagpass.

Avskyr att ha inskolningarna så här tätt, men p.g.a vikariebristen har jag inte direkt något val. Är inte på något sätt delaktig i inskolningen (mer än att jag måste vara den personens försökskanin under introduktionen av sjukgymnastiken) men jag tycker det är jobbigt att ha en ny person hos mig.


Orkar inte med mig själv och mina känslor just nu.   Vill krypa upp i någons famn och bara vara...


Godnatt och trevlig helg!


Kramar!

Presentation

Hej! Jag är en 40- årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 40 yrar old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skapa flashcards