God kväll, alla!

I tisdags när jag simmade så var jag rätt så mjuk i kroppen redan från början. Lyckades överträffa mig själv och simmade 12 längder istället för åtta som jag normalt brukar göra.

- Vad har du för superdag idag? Dina rörelser är så mjuka, sa assistenten.

- Jag vet inte, sa jag (när jag tänker efter så vet jag visst, stressen kring assistansen släpper bir för bit). Vattnet var härligt varmt, det var mysbrlysning i bassängrummet och det spelades lugn men motiverande musik: Ratatas "Så länge vi har varann"  ( retar mig på att artisten valt att ha ett felstavat ord i titeln) har en motiverande textrad: "...Jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan!... och vad kan passa bättre än Peter Lundblads: Ta mej till havet (ännu en som valt att ha ett felstavat ord) när man är och simmar?

När jag kom hem var det dags för stretching. Jag är medveten om att värme gör så att kroppen blir mjukare och mer följsam i och med att spasticiteten minskar, men detta var något utöver det vanliga. I och med att jag simmade 12 längder så hade kroppen blivit så jätteföljsam att jag nu kunde känna att alla muskler töjdes på rätt sätt, spasticiteten låg inte ovanpå och bråkade, utan jag kände verkligen av själva muskeln!

- Det töjer något fruktansvärt! sa jag till assistenten

- Va! Du brukar ju säga att du aldrig känner något på just den här övningen (det var en särskild övning vi gjorde som det kändes mest på). Vidare så fick vi "problem" på övriga övningar också. Benen ville nämligen inte ligga i den position som assistenten lade dem, de ville för ovanlighetens skull räta på sig!

I torsdags var jag på styrketräning. Har sovit dåligt denna vecka, så min kroppshållning var inte den bästa. Hittade positionerna men tappade dem lite oftare än vad jag brukar (ännu sämre rygg-och bålstabilitet än vanligt när jag är trött). När jag kom hem och skulle göra stretchingen så blev jag väldigt påmind om min simning dagarna innan.  Jag hade nämligen träningsvärk i låren och rumpan, något jag aldrig haft förut! Träningsvärk är nyttig värk!

#Frihet

God kväll, alla läsare!

I slutet på årskurs 1 i gymnasiet sa min sjukgymnast att hon skulle lära mig simma. Jag tänkte: " Jag kan väl inte simma!" Jag drog mig till minnes alla kommentarer jag fått kring simningen sedan jag var liten: "Gör nu som simfröken säger!" Jättelätt när jag var i kallt badhusvatten och fick  spasticitet. NOT! eller  när jag gick på mellanstadiet och vi var  i varmbadet/terapibadet och min assistent sa:  "Upp, ut och ihop med benen!" Jag förstod rent teoretiskt hur hon ville att jag skulle göra, men jag hade ingen kraft att vare sig sparka ut med benen eller dra ihop dem. En kombination av svaga muskler och svårigheter att koordinera (styra) benen.

Min sjukgymnast på gymnasiet vände på mina föreställningar och sa att grejen är inte hur man simmar, utan att man tar sig fram på något sätt. Hon visste att min hjärna har svårt att hålla reda på flera olika saker samtidigt, så hon delade upp allt i olika steg:

1. Hon lärde mig flyta. När jag behärskade det lade hon till

2. Armarna. Skulle vifta på dem lite. När jag behärskade det lade hon till

3. Benen

Det tog mig ungefär ett år att lära mig detta, men det var det värt! Till jul fick mamma och pappa en videokasett som visade hur jag simmade!

Jag simmar helt utan hjälpmedel! Det är en sådan frihet! Att ta sig fram för egen maskin och dessutom känna sig lätt som en fjäder! När jag simmar tränar jag muskler som jag aldrig skulle komma åt annars! Spasticiteten blir mindre av det varma vattnet! Detta innebär dock inte att jag inte behöver en assistent med mig. Assistenten är viktig i allra högsta grad! Denne måste nämligen ta upp mig om jag hamnar under vattnet. (Jag kan få skrattattacker om jag t.ex känner att jag inte orkar simma p.g.a att spasticiteten håller på att gå ur kroppen), påminna mig om att använda benen eftersom hjärnan med jämna mellanrum glömmer bort att de ska med. Detta sker flera gånger under ett simningspass. Vidare måste assistenten också påminna mig om att säga till när jag börjar simma så att denne hinner flytta sig och ge mig plats och att jag även då ska säga vilket simsätt jag vill använda.  (Simmar med vila vid kanten efter varje längd. Vilar för att återfå lite spasticitet. Jag simmar huvudsakligen inte på muskelstyrka utan på spasticiteten). Assistenten måste också hjälpa mig att hålla avståndet mellan mig och övriga simmare så jag inte simmar in i någon. Sist men inte minst behöver jag hjälp i och ur bassängen.

Idag har jag simmat och redan efter ett par timmar så hade jag träningsvärk i magen. Stretchar alltid efter simningen för att träningsvärken inte ska bli alltför märkbar. Stretchar jag inte så får jag världens träningsvärk och sjukgymnastiken går inte att utföra dagen efter.