Som rubtiken lyder...Insåg att två av veckans tre promenader går till COOP, vilket jag inte är nöjd med.Nu syftar jag inte på en enstaka vecka, utan flera veckor eller kanske t.om månader. tSedan gör jag massa saker på egen hand: tar ut lunch och middagsmat ur frysen,värmer maten när det är dags för diverse måltid, dukar av / torkar köksbordet, ställer tallriken på diskbänken,  fixar mellanmål själv, följer en handlingslista och klickar i varukorgen för onlinebeställning på Ica Maxi. Dessutom har jag en dag i veckan då jag ska hjälpa till med att göra sallad till maten. Brukar vara torsdagar. Jag glömmer ofta bort det trots att jag har en lapp om det på min whiteboard. De gånger jag kommer ihåg att lappen sitter där får jag istället påminna min personal om att jag ska hjälpa till vid middagen. Andra gånger har jag flyttat lappen för att jag inte orkat hjälpa till just en torsdag. Då är det ingen ur personalen som sett att jag flyttat lappen o.s.v.  Talade om allt  detta för min ena kontaktperson. Jag lät som jag brukar när jag är stressad: pratade fort, mycket och lät bitsk. Minns inte exakt vad hon svarade, men det var något i stil med: - Ist'llet för att koka över kanske du ska fundera på vad lösningen är>.

Jag: - Jag kan inte göra något åt det, mina kognitiva nedsättningar funkar så. Jag kan inte komma på lösningar själv.

- Jo, det förstår jag, men jag kan ju inte hjälpa dig om du inte signalerar att en viss sak är ett problem för dig.

- För mig kan vissa saker fungera i veckor eller månader innan jag ens UPPLEVER det som ett problem. Det är först när jag börjar STÖRA MIG på det upprepade gånger som jag FÖRSTÅR att jag har ett problem. Den sistnämnda meningen glömde jag säga till henne, får ta det nästa gång hon jobbar. Slutsatsen av vårt samtal blev i alla fall: Hjälpa till med middagen på torsdagar är borttagen och handla på COOP ändrades till en dag i veckan. Sedan så är det ju, som jag skrivit tidigare, inte endast dessa saker som får mig att gråta just nu.