#Kurs #Stresshantering      

Hej Allihopa!

Kursen har gett mig absolut noll i stresshanteringssyfte!  De två första hemuppgifterna var ok (veckoschemat + att vi skulle se över huruvida vi gjorde för mycket eller för lite) men de två sista har varit helt lönlösa. Så lönlösa så jag har valt att inte göra dem:

* Uppskatta tiden på en aktivitet och mät sedan den faktiska tiden.

* Välj ut en situation som du tycker är jobbig och diskutera sedan lösningar på situationen i grupp: De situationer som finns att välja mellan är:

* Handla

* Laga mat

* Sköta ekonomin

*  Passa tider

*  Organisera hemma (skapa reda i viktiga papper, organisera i bokhyllor mm).

Jag har haft problem med alla dessa situationer tidigare, men har det inte längre tack vare att min utredning gjorde så jag fick rätt hjälp av assistenterna. Min lösning på alla situationer utom ekonomin är alltså assistans!

Känns som att denna kurs fungerar tvärtom mot allt vad jag lärde mig när jag och min psykolog  jobbade ihop: Min psykolog  och jag jobbade mycket med "Jag är delaktig fastän jag inte fysiskt gör något, för jag uttrycker ändå hur jag vill ha det genom att säga "Ja, nej, vill, vill inte, orkar inte o.s.v." Sitter med och diskuterar veckans inköp och matlista etc. På denna kurs låter de mig veta att jag endast är delaktig om jag fysiskt gör något. Frågade dem nämligen inför veckoschema-uppgiften hur jag skulle tänka eftersom alla mina hushållssysslor är borttagna. Får då frågan tillbaka: " Är du delaktig i någonting?"
" Inte mer än att jag säger ja/nej"
"Då ska du inte skriva ner det", vilket för mig betyder att dialog mellan brukare och assistent inte räknas som delaktighet i kursledarnas ögon. 

Personligen kommer jag aldrig i livet att gå tillbaka till att göra alla hushållssysslor själv igen! Mådde så fruktansvärt dåligt då! Meningen är ju att det framöver ska plockas på lite mer saker i hushållssyssleväg (är inte där än på långa vägar, och det vet alla assistenter om) och då kommer det i sådana fall vara så att jag får göra vissa sysslor när jag känner för det, det kommer absolut inte vara ett krav att jag ska göra dem varje vecka!

Sedan kan jag ju undra vem det är som behöver hjälp egentligen när ena kursledaren uttrycker sig så här till en kursdeltagare efter att denne sagt att denne har problem med att hejda sina impulser och därför bestämt att denne när den köper ett klädesplagg också måste slänga ett gammalt, för annars får kläderna inte plats i garderoben: " Jag är en riktig shoppaholic, du får följa med mig och shoppa. Jag får lära mig av dig! Då framstår det ju som att det är kursledaren som behöver hjälp av kursdeltagaren istället för tvärtom. Jag tolkade det som allvar, men kanske var det ett skämt? Var det ett skämt så var det i sådana fall ett väldigt smaklöst sådant! Dessutom så anser jag inte att kursledarnas privata  problem såsom shoppingberoende (eller något annat heller, för den delen) bör hänga med till jobbet! Lämna det hemma, tack!

Senaste kurstillfället var det en kursdeltagare som sa att hon tyckte det var jobbigt när hennes assistenter lade hennes kläder på fel hyllor eller i fel garderob, eftersom hon då tappade strukturen på var kläderna ligger någonstans. En av kursledarnas lösning var då att deltagaren skulle markera upp hyllorna i sina garderober med inplastade etiketter. På varje hylla i garderoberna skulle det alltså stå: Tröjor, byxor, underkläder etc. Hennes kommentar till lösningen var: "Men då känns det ju som om jag bor på ett ålderdomshem." Istället för att respektera hennes känsla svarar kursledaren: "Det handlar om din inställning!" Om jag inte minns helt fel så tror jag t.om att hon tillade: "Väljer du att inte ha lappar så får du ta att det blir som det blir",  vilket jag tolkar som att kursledaren menar att ratar kursdeltagaren hennes förslag så får hon skylla sig själv!  Jag tycker snarare det är kursledaren som har svårigheter här:  Hon kunde inte hantera att hennes förslag ratades!  Om jag hade varit kursledaren hade jag istället sagt: "Tala om för dina assistenter att det är oreda i dina garderober och be dem att organisera om så det blir lättare för dig att hitta."

Det som tröstar mig är att jag har fått nya vänner och jag hoppas att jag kanske lyckats hjälpa någon av dem på vägen!

Är det något som kursen fått mig att inse så är det hur bra jag har det nu (trots alla känslostormar). Jag skulle inte vilja ha det annorlunda (förutom att jag vill kunna hantera min egen stress bättre).