Hej!

Besökte vårdcentralen i somras för att kolla upp mina svullna ben. Stötte på massor med svårigheter, tur att assistenten var med.

1) Undersökningsbritsen var för hög och jag som är kort nådde inte upp. Assistenten fick hjälpa mig upp eftersom britsen inte gick att sänka.

2) När hon höll på  att hjälpa mig upptäckte hon att britsen inte är låst. Hon frågade  läkaren om britsen gick  att låsa. Fick  till svar att bromsarna på britsen är dåliga.

3) Jag upptäcte att jag fastnade med baken i britsen när jag skulle  ändra från sittande till ryggläge. Assistenten försökte dra lite i byxorna för att hjälpa. När detta inte gick  så försökte  jag själv hjälpa till genom att sätta handflatan mot väggen och trycka ifrån. När jag gjorde detta åkte britsen iväg från väggen (jag hade  glömt att den inte var låst). Kom dessutom åt en tavla med handen så den var på väg att rasa ner i huvudet på mig.

4) De har inga sittvågar.

5) De har handikappanpassade toaletter, men de är nästintill för små för mig som har en manuell rullstol. En person i elrullstol skulle aldrig kunna komma in på dessa toaletter.

Hej Alla!

Gud, så trött jag är. Så trött så jag knappt orkar skriva på bloggen även fast jag vill. Det är därför det varit så tyst om mig på sistone. Ni kanske minns att jag i somras skrev att jag hade haft möte m. habiliteringspsykologen där vi diskuterade min stress och hon kommit med förslaget att jag skulle vara utan hushållssysslor i ett halvår för att gå ner i stressnivå och "hämta tillbaka" förlorad energi? Den perioden började för tre veckor sedan och det enda jag känner är, som jag tidigare nämnde, trötthet, trötthet, trötthet. Det är i och försig inte så konstigt, men jag i mig själv kan lätt bli frustrerad och otålig och tänka: " Jag vill se resultat nu, "men då får jag ta flera steg tillbaka och tänka: " Det gick inte på ett kick att bli så trött, då lär det ju inte gå på ett kick att bli kvitt tröttheten heller. Jag menar här främst den mentala tröttheten, den trötthet som min hjärna har p.g.a dess nedsättningar. När den nu får vila så känner jag hur trött jag är, både mentalt och fysiskt. Jag kan inte lyssna på musik som har ett snabbare, gladare tempo, för då blir hjärnan stressad igen.

Mina göromål nu är saker som ger mig energi:

* Simning

* Styrketräning

* Promenader

* Umgås m. vänner

* Husgrupp (kristen bönegrupp)

* Gudstjänst

I veckan har jag dock inte gjort något av detta eftersom jag varit på läger helgen innan.  Ingen ork kvar. Det var ett läger som gav massor: trevlig social samvaro, roliga aktiviteter mm, men också tog.  Det som tar är att jag var trött redan innan lägret, på läger har man dessutom ett annat tempo än vad man har annars samt. det faktum att helgen började tidigare än vad den normalt brukar göra för mig. Det andra är min oförmåga att stänga ute ljud: Samtidigt som jag lyssnade till en intressant föreläsare så hörde jag barn leka i bakgrunden (klart de måste få leka) eller samtalen vid lunch/middagsbordet. Jag hörde inte exakt vad alla sa, men jag hörde ett ständigt sorl (klart man måste få samtala med varandra ändå). 

Nya tag nästa vecka istället!

Torsdagskram!

Hej!

En taxichaufför frågar mig vart jag ska någonstans. Jag svarar honom att jag ska på ett läger med ett par vänner.

Han undrar då om de andra också har sina ledsagare med sig.

- Nej, vad då då, undrar jag. Det är bara jag som har ett funktionshinder.

- Om ni hade varit handikappade allihopa så hade man ju kunnat göra dessa aktiviteter, säger han och försöker ge mig tips på aktiviteter.

Jag säger inget mer, men undrar i mitt stilla sinne varför karln tar för givet att jag ska på ett läger med bara funktionshindrade,  bara för att jag själv har ett funktionshinder?! Snacka om placera in folk i fack! Sedan använde han uttrycket " vara handikappad" i varannan mening. Jag tänkte: " Men jösses! Jag är inte handikappad, men jag har ett handikapp! Menar att hela personen är ju inte funktionshindrad bara för att man har ett funktionshinder...

Sist, men inte minst,  vill jag rikta ett tack till alla mina vänner för att ni finns och för att ni hjälpte mig när jag behövde hjälp med alltifrån att bära min väska, dra mig uppför backar, hjälpa mig över grusplaner mm. Ingenting är omöjligt om man hjälps åt!