Hej!

Kuratorn kontaktade handläggaren och bokade ny tid för uppföljningen. Han gjorde klart för henne hur jag kände mig då hon avbokade första mötet och det nya mötet blev endast uppskjutet en vecka istället för två, som hon tidigare velat. Kvällen innan mötet hade jag svårt att somna, vaknade flera gånger under natten och även tidigt på morgonen. Den 15 oktober 2012 var det alltså dags. Med mig på mötet hade jag en assistent, min enhetschef för assistansen samt. kuratorn. Handläggaren bad mig visa legitimation och sedan presenterade hon sig, förklarade att de hade nya regler o.s.v De nya reglerna innebär att man bara tar hänsyn till grundläggande behov och till dessa räknas följande:

1. Påklädning (endast underkläder)
2. Hygien
3. Mat (kan man äta själv så får man ingen hjälp)
4. Kommunikation (Det ska vara förenat med livsfara för att detta ska räknas in)

Jag och assistenten hade förberett oss noggrant, men döm om vår förvåning när handläggaren inte alls var intresserad av hur lång tid det tog för mig att göra saker, utan istället ville veta hur lång tid det tog för assistenten att hjälpa mig med diverse saker. Det är ju stor skillnad på tidsåtgången där. Vi fick tänka om helt och hållet. Min tillvaro blev helt plötsligt uppdelad i minuter. Jag fick frågor som: "Hur tömmer du magen? Kan du gå på toaletten själv? etc." Jag fick inte själv fritt berätta hur jag upplever mitt funktionshinder, utan fick hela tiden påpekningen att jag skulle hålla mig till det grundläggande. När jag påpekade att jag har kognitiva nedsättningar och måste påminnas om att påbörja, fortsätta och avsluta mina göromål, att jag tappar fokus och att jag upplever mina kognitiva nedsättningar som svårare än mitt fysiska funktionshinder så sa hon bara att påminnelser inte räknades som ett hjälpbehov. När vi suttit i en timme så tappade jag fokus, började titta på klockan och tänkte: "Är vi inte klara snart?" Innan hon gick så sa hon att hon förstod att jag behövde hjälp, men jag skulle inte få hjälp från FK, utan istället föreslog hon assistans via LSS (kommunen) eller något som kallas "hjälp i hemmet". Hur min kommun sedan väljer att lösa mitt hjälpbehov är upp till dem. Allt handlar alltså om vilken plånbok som ska betala hjälpen. Jag satt där och kände hur jag ville gråta. Jag tänkte: "Kan hon inte gå snart så jag får gråta ut?" När hon gått så grät jag floder och sa till både kurator och enhetschef för min assistans: - Över halva mitt hjälpbehov räknas inte med. Det jag har allra svårast för räknas inte som ett hjälpbehov...

 

Maria

26 mars 2013 08:52

Åh, vad ledsen jag blir av att läsa ditt inlägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej Allesammans! Jag har varit på shoppingtur med en personal idag. Shoppade shampoo, balsam, tandkräm, duscholja, duschtvål och en stickad tröja. Shoppingturen gick bra, men det gick sämre med lunch och bussfärd. Personalen som följde mig har AD...

Hej Allesammans!   För några veckor sedan var Hjälpmedelscentralen och hämtade min rullstol för att de  behövde fixa ett länkhjul (de små hjulen längst fram). Jag tänkte först att jag kunde använda permon som ersättning, men när jag skulle gå på ...

Hej Allesammans!   Nu var det länge sedan jag skrev. Mycket har hänt i december och januari: Jag har fått en ny säng som är höj- och sänkbar, en ny duschstol och en ny rullstol. (Eller rättare sagt ett provexemplar av nya rullstolen som jag får p...

Hej Allesammans! I helgen har min kille varit och hälsat på. Han är jättetrevlig, rolig, omtänksam och mer därtill. När han såg mig förflytta mig från soffa till rullstol sa han ? Ramla inte?. När vi sov så vaknade han till ibland och lyfte huvud...

Hej Allesammans!   Inatt har jag sovit jättedåligt. Gårdagen var jobbig på många sätt. Jag hade en personal som villr ta upp en sak med mig vid 20.30 på kvällen. Jag kunde inte somna förrän vid 3.30. Tidigare under dagen hade jag fått be en annan...