#cerebralpares #kurs #spasticitet #energiåtgång #smärta #stress

Hej alla läsare!

Något nytt jag lärde mig av sjukgymnasten under kursen var att vi med spasticitet kan förbruka allt från fem till sju gånger så mycket fysisk energi som en person utan spasticitet. Jag blev rätt chockad åt vetskapen, har aldrig tänkt på att min spasticitet kan dra energi överhuvudtaget. Hennes förklaring till vad spasticitet är och vad det beror på var:

"Ökad anspänning i musklerna. Vätskan i hjärnans hålrum, ventriklarna, kommunicerar med hela vår kropp. Vid CP-skada är nervbanorna i hjärnan och/ eller ryggmärgen är avskurna, så kommunikationen (signalerna) blir fel = spasticitet."

Vi med spasticitet har också p.g.a att vi har den svårare att lyssna på vår kropps signaler. Våra muskler är mer eller mindre konstant överspända, så det är nästintill omöjligt att avgöra vad som är för mycket, d.v.s när man får extra anspänning p.g.a stress etc.   När vi är stressade kan det alltså se ut så här:

Vi är spastiska och stela redan från början, stress leder till ännu mer stelhet och spasticitet, vilket till slut sätter sig i kroppen i form av smärta. Sedan kan man även få smärtor av att man är mentalt inställd på att något ska göra ont och så gör det just det för att man tänkt den tanken. Det blir en ond cirkel. Vidare är det så att vi p.g.a vår diagnos har svårare att slappna av, eftersom musklerna ständigt är aktiva p.g.a spasticiteten. Om man sedan lägger till att vi med funktionshinder har andra saker att kämpa med än våra jämnåriga, t.ex habilitering, läkarbesök, kognitiva nedsättningar, skolgång, inlärning  etc så kan man till slut bli så trött så man drabbas av något som kallas för fatigue (eller fatique?). Det är en slags förlamande trötthet som man inte kan värja sig emot. Man drabbas av utbrändhet/utmattningsdepression. Det är än vanligare för oss med CP-skada att bli utbrända/utmattade just p.g.a att vi är så vana med vår spasticitet och vår livssituation att vi  (medvetet eller omedvetet) ignorerar kroppens signaler på stress. Vi pressar oss själva längre än vad som är hälsosamt.

Ha en fortsatt bra dag allihopa!

Till er som inte har en bra dag skickar jag en extra kram!

 

MiaMIaMIa

11 maj 2015 23:13

Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar.

Jag själv har autism, asberger, utvecklingstörning.

Det som är lätt med min Asperger

•Vara med djur (det ställs liksom inga krav då, det är helt kravlöst)
•Umgås med barn (det är samma sak där, helt kravlöst)
•Prata och umgås med vuxna (Det är lätt det också, fast bara om de känner mig)
•Skriva ned mina tankar och funderingar
•Skriva på msn
•Prata via nätet med jämnåriga (då känner ju inte de mig och har inga förutfattade meningar)
•SMS:a om det är något särskilt (föredrar det framför att ringa. En del tycker om att jag gör det, andra inte)


Det som är svårt med min Asperger

•Ta mig för saker (alltså att göra saker om jag inte blir tillsaggd)
•Vara social (Jag funkar bäst för mig själv)
•Inte våga ringa samtal till läkare, sjukvård, färdtjänst bland annat (vågar inte prata med de jag inte känner på telefon)
•Inte kunna prata och umgås med jämnåriga utan att det känns jobbigt
•Inte kunna stänga av ljud (Fokusera i en diskussion om det är fullt med ljud runt omkring)
•Prata med de jag inte känner
•Titta folk i ögonen
•Åka buss
•Vara på stan länge (ett tag går bra sedan blir jag trött i huvudet)
•Prata över huvudtaget (om det inte är med familjen) Föredrar att skicka sms så långt det går istället för att ringa folk.
•Blir trött om det är mycket ljud omkring mig

Finns säkert fler. Gäller bara att komma på dem.

http://miamiamia.bloggplatsen.se

 

Sofi

19 juni 2016 22:54

Ditt inlägg var precis vad jag behövde läsa nu.
Exakt det du skrivit har jag nyligen fått höra av min kontakt på rehabiliteringen, vilken insikt det gav!
Det är logiskt men varför har ingen lärt mig/oss detta tidigare?
Jag rasade långt ner med utmattningssyndrom, 2 år sjukskriven och har långt kvar.

Beklagligt att du drabbats men tacksam att du delar din erfarenhet och kunskap om funktionsbegränsade och stress.

unika-jag

21 juni 2016 02:23

Hej Sofi!

Det gläder mig att du känner att min blogg hjälper dig! Det är exakt det som är ett av syftena med den! Att jag inte fått veta något tidigare är för att då visste man inte vad kognitiva nedsättningar var o vad det kunde leda till. Det är först de senaste 10-20 åren som man forskat kring detta o insett hur det hänger ihop.

Kul att du kikade in på bloggen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej Allesammans! Jag har varit på shoppingtur med en personal idag. Shoppade shampoo, balsam, tandkräm, duscholja, duschtvål och en stickad tröja. Shoppingturen gick bra, men det gick sämre med lunch och bussfärd. Personalen som följde mig har AD...

Hej Allesammans!   För några veckor sedan var Hjälpmedelscentralen och hämtade min rullstol för att de  behövde fixa ett länkhjul (de små hjulen längst fram). Jag tänkte först att jag kunde använda permon som ersättning, men när jag skulle gå på ...

Hej Allesammans!   Nu var det länge sedan jag skrev. Mycket har hänt i december och januari: Jag har fått en ny säng som är höj- och sänkbar, en ny duschstol och en ny rullstol. (Eller rättare sagt ett provexemplar av nya rullstolen som jag får p...

Hej Allesammans! I helgen har min kille varit och hälsat på. Han är jättetrevlig, rolig, omtänksam och mer därtill. När han såg mig förflytta mig från soffa till rullstol sa han ? Ramla inte?. När vi sov så vaknade han till ibland och lyfte huvud...

Hej Allesammans!   Inatt har jag sovit jättedåligt. Gårdagen var jobbig på många sätt. Jag hade en personal som villr ta upp en sak med mig vid 20.30 på kvällen. Jag kunde inte somna förrän vid 3.30. Tidigare under dagen hade jag fått be en annan...