Hej alla  läsare!

Jag är uttråkad och som en reaktion på detta går jag och lägger mig jättesent och har jättesvårt att ta mig upp på morgnarna. När jag bodde i egen lägenhet gick jag alltid på på promenad på förmiddagarna, vilket motiverade mig till att kliva upp i tid. Här på gruppboendet fungerar det tyvärr inte så eftersom träningen måste ligga där p.g.a att på eftermiddagarna kommer de övriga boende hem från sina dagliga verksamheter och då behöver de personalens hjälp samt. att personalen vet att min mentala energinivå är låg på eftermiddagarna. Jag tycker det är tråkigt att vakna upp till samma gamla rutiner dag ut och dag in. Om jag ska ta mig upp i tid behöver jag något meningsfullt att göra. Bara för att förtydliga: Att göra hushållssysslor såsom tvätta är inget som gör min vardag meningsfull. Är inte heller i behov av beröm för att jag stoppar i en tvätt. Det som gör min vardag meningsfull är följande: köra slalombana utomhus, leka tagen utomhus, ha snöbollskrig och bli kastad i snöhögen. En annan sak jag skulle vilja göra är att föreläsa om mina kognitiva nedsättningar för lärare, elever, vårdpersonal samt. assistenter och deras chefer. Om jag kan få några att förstå vad kognitiva nedsättningar är och vad de innebär så skulle jag vara nöjd! Om någon dessutom skulle känna igen sig själv i min berättelse och därmed förstå sig själv bättre  så skulle jag vara ännu mer nöjd! Självklart måste jag skapa ett material att föreläsa ifrån, men det finns redan mycket skrivet material här på min blogg! Kanske vore en idé att skriva en ansökan om daglig verksamhet för att sedan se vad som finns att tillgå? Någon ur personalen nämnde att det kanske finns någon skrivarkurs man kan gå på som daglig verksamhet? Jag tänker att daglig verksamhet en dag per vecka är lagom. Förmiddagar är bäst, för då är min hjärna som piggast. Jag känner att jag måste göra något, för annars kommer denna onda cirkel med att gå lägga mig sent och ha svårt för att ta mig upp på morgnarna bara att fortsätta...