#funktionshinder #familj #mobbning Hej Alla!

Har haft en tuff vecka. Beslutet att inte fira jul hemma var bara startskottet på det jobbiga. Sedan kom jag att tänka på att jag blivit kritiserad hela min uppväxt,och blir fortfarande,både för mitt funktionshinder och för hur jag är som person. Det enda som förändrats är att kritiken sedan förra året även innefattar mina kognitiva nedsättningar.  Kritiken har kommit  från min familj (pappa och bror) och mina nu förhoppningsvis f.d mobbare. Jag förstår med förståndet att INGET av det som hänt tidigare eller händer nu i dagsläget är mitt fel, men jag kan i nuläget inte få det att kännas likadant i hjärtat. Min självkänsla är fortfarande så låg...

Jag går och bearbetar allt som hänt/händer mig hos kurator på vuxenhabiliteringen. Denna vecka har jag mest gråtit. Både när jag suttit hemma själv och när jag träffat eller suttit i telefonen med kuratorn.

Tanken är att jag en dag ska vara så pass stark att jag ska slippa få dåligt samvete varje gång min pappa och bror kritiserar mig för mitt funktionshinder eller person. Att jag ska lära mig att stå upp för mig själv och mina behov.

Trevlig helg!