Kaos! Saknar dig så det gör ont!

Just nu är min hjärna stressad.

  Det påverkar mig negativt.

Gör att jag mår skit.

   Jag vill att den ska ta en paus

 men den bara skriker: KAOS!

Hemma hos mig är det tyst och tomt.

 Ingenstans att gå.

Ingen som kommer och hälsar på.

Ingenstans där min hjärna kan hämta energi.

  Ingenstans där den känner sig fri!

En speciell situation har gjort att det blivit så.

Försöker skapa pauserna själv

med hjälp av mina assistenter.

 Lyssna på ljudbok, sova, gå ut.

 Då är hjärnan tillfälligt lugn.

   Men bara en liten stund.

    Vet att den alltid kommer fungera så

   När stressen knackar på!

 Saknar dig så att det gör ont!

                Min humoristiska, ärliga och varmhjärtade psykolog!                                         




                                  

                      Du som alltid mig förstod och kunde förklara,                                                   




                         

         varför min hjärna så här kan vara.

Jag vet svaret nu, men saknar ändå tiden då det var jag och du! 

När jag kände mig otrygg, ledsen och rädd  

kunde jag lita på att av dig blev jag sedd! 

  Samma otrygghet infinner sig nu

och då saknar jag det som  var jag och du! 

Stressen gör att jag vill krypa upp i din famn och stanna där.

  Jag vill inte att det ska vara så här!

Jag hör din röst i mitt inre

I mitt sinne

 som ett minne:

" Du får inte hålla igång som du gör nu!

Ta hand om dig!"

Det är svårt att ha en unik hjärna

som tror att den är en stjärna.

Att den alltid i centrum ska stå,

fast jag bara vill skrika: " Gå!"

Samtidigt är det absolut inte min hjärnas fel

att den reagerar på saker

 och inte känner sig hel. 

 Den blev ju skadad.

Sist men inte minst

så är det så

Att min hjärna skapar

det som är mitt jag.

Det vill jag inte vara utan en enda dag!

Så fortsätt att hjälpa andra

 som ungefär samma väg som jag

måste vandra!

Du kommer alltid att ha en plats i mitt inre och mitt sinne!

Av dig har jag många fina minnen!

                                                  



                   © unika-jag

                                                  



                      skriven 16/7-14

Hej!

Min flytt blir ej av. Orsak: Det finns inga armstöd för nya toaletten som passar mig. De nya armstöden/toalettförhöjningarna är för lätta så jag riskerar att välta dem eftersom jag p.g.a min spasticitet tynger ner mer på en sida (trycker mer med ena armen när jag står upp).  Mina nuvarande armstöd är för långa och det går ej heller att bredda toadörren för då hamnar man i våtrumszonen.

Jag är alltså tillbaka på ruta ett...