Hej igen!

Nu har arbetsterapeuten varit och tittat på nya lägenheten tillsammans med en person från bostadsanpassningen. Slutsats: De båda vill att jag tackar nej till lägenheten. Orsak: De hävdar att anpassningarna blir för dyra.     

* Rampen skulle bli för lång och vara ivägen för de gående som bor i huset. Vidare skulle den bli för brant.  När jag frågade om man inte kan bygga en ramp själv så sa hon att det ska man inte göra, för den rampen kommer ej att kunna hålla vikten av min permobil. Hon hävdade att trapphiss skulle vara bättre, men det skulle kosta flera tusen.

* Armstöden till min nuvarande toa får inte plats i nya lägenheten  så som det ser ut nu och det går inte att bredda dörren heller, för då hamnar man tydligen i någon sorts våtrumszon.  Arbetsterapeuten hävdar ju att hon inte har några bra nya armstöd som passar mig och min nya toa.

* Behöver en bidédusch med tanke på mina inkontinensbesvär men det går tydligen inte att sätta dit för då måste man dra nya vattenledningar.

* Jag har ju sagt att jag vill att det ska tas bort trösklar, bl.a till balkongen. Då börjar de istället diskutera att golvet behöver höjas för att jag ska kunna komma ut och det kostar flera tusen. Hallå, jag bad inte om ett upphöjt golv, utan om borttagning av trösklar.   

Jag brukar verkligen inte göra så här, det går emot de regler som gäller samt. att det går emot mig som person: Men jag kände mig tvungen att sms:a en ordinarie personal mitt i dennas semester och förklara vad som hänt. Denna assistent känner mig väl och vet att jag aldrig kontaktar henne i onödan. Hon blev arg på vad arbetsterapeut och bostadsanpassning sagt till mig. Hon kom med egna lösningar på allt som bostadsanpassningen ansåg vara ett problem. Hon och en annan assistent ska prata ihop sig med varandra och sedan ringa bostadsanpassningen igen.

Ursäkta språket, men det har blivit en jävla soppa av alltihopa. Min hjärna orkar inte mer!