Hej alla läsare!

Jag försökte skriva detta inlägg redan i förra veckan, men det gick inte p.g.a att jag var så ledsen. Orsaken till ledsenheten är följande: Jag har sedan hushållssysslorna togs bort fyllt på mina energidepåer (långtidsenergin) så nu har jag mer mental ork till att göra saker, men då börjar aktiviteterna krångla istället. Det har inte varit någon husgrupp på 5 månader p.g.a att vår husgrupp saknar ledare. Har hört mig för om jag kan få ingå i en annan kyrkas husgrupp i alla fall tills min egen har ordnat upp sig. Väntar på svar därifrån. Simningen har inte heller varit regelbunden på 6 veckor av praktiska orsaker. Har frågat mina vänner ifall de vill fika med mig. Många svarade ja, men de bor i  andra städer så det är ju lite svårt att genomföra då. Jag är skitless på att bara se hemmets fyra väggar!  Behöver umgås med vänner i min egen ålder. Mina assistenter är inte, och ska inte heller vara, mina vänner. De ska bara avlasta mig både fysiskt och mentalt. De ska vara mina förlängda armar samt. min hjärna vad gäller struktur och planering, inget annat. Assistenter kan/ska aldrig ersätta vänner, vilket mina inte heller gör. 

Har suttit och funderat lite kring vad jag som barn sysselsatte mig med på fritiden och kommit fram till följande: Cykling, ridning. Assistenterna hjälper mig med att kontakta arbetsterapeuten för råd kring hur jag ska ta mig upp på cykeln igen. Kuratorn  ska kolla om det finns anpassade ridskolor för vuxna. Jag gillar ju djur och dessutom skulle ridningen vara perfekt träning för min dåliga bålstabilitet. Minns hur jag som yngre gjorde gymnastiska övningar sittande på hästen för att öva upp just detta: Flyga flygplan ( hålla händerna rakt ut åt sidan) ha händerna på knäna, ha händerna på huvudet etc. Jag satt utan sadel och hade bara en voltigegjord (stavning?) att hålla mig i. Jag kände hästens rörelser mycket bättre utan sadel  och läs och häpna: Jag sitter bättre på hästryggen än på en vanlig stol! Orsak: Hästen rör sig så jag blir ständigt tvungen att hitta balansen. Musklerna jobbar ständigt, för det finns inte utrymme för något annat. Det bästa av allt är att jag inte tänker på att de jobbar, just för att jag gör något jag tycker är roligt och förenar nytta med nöje! Nu till saken: Nu har jag inte ridit sedan jag var 17, så jag har nog blivit lite höjdrädd (går nog att övervinna ifall jag börjar försiktigt) samt. att utrustning kostar en hel del. Jag kan faktiskt ramla av hästen ( har gjort det 5 ggr i mitt liv, men aldrig gjort illa mig). Sist men inte minst så är majoriteten av mina assistenter inte hästvana.

Jag funderar även på att gå en finskakurs av något slag (min mamma lärde mig finska när jag var 2-3 år, men hon gick bort för 7 år sedan, så jag har inte använt min talade sedan dess, bara skrivit facebookmeddelanden till mina finska kusiner).

Ha en fortsatt trevlig kväll!