Hej Alla!

Idag har det varit   -igt och varmt i min stad. Jag och min assistent har varit ute på promenad och mitt under promenaden frågade hon:

- Är du sugen på att träffa min hund?

- JAAA! utbrast jag då vi pratat om detta flera gånger tidigare, men det har aldrig blivit av. Jag fick träffa en jättefin 10-årig labrador. Hon började med att nosa igenom hela hela mig. Sedan promenerade vi i två timmar. Då och då vred hon på huvudet för att kolla så jag hängde med. Efter ett tag så blev jag lite hungrig och beslöt mig för att ta mitt mellanmål, som bestod av en banan. Vi stannade till så jag fick äta den och hon tittade på mig med sina bruna bedjande hundögon. Jag sa:

- Nej, du får ingen banan.

Här tog assistenten till orda:

- Min brukare är uppvuxen med hund och kan dina tricks. Du får ingen banan.

Sedan gick vi hem till assistenten för att lämna henne. Innan hon gick in så satte hon sig så självklart bredvid min elrullstol och ville bli klappad och kliad. Skönt med en hund som inte är rädd för rullstolar, trots att hon aldrig träffat mig tidigare. Känner mig nästan lite vovvesjuk nu. Saknar vår hund (min familjs) vi hade tidigare. Det har varit en riktigt bra dag idag    Nu dags för mys med katten.  

Trevlig helg!