Hej Alla!

Gud, så trött jag är. Så trött så jag knappt orkar skriva på bloggen även fast jag vill. Det är därför det varit så tyst om mig på sistone. Ni kanske minns att jag i somras skrev att jag hade haft möte m. habiliteringspsykologen där vi diskuterade min stress och hon kommit med förslaget att jag skulle vara utan hushållssysslor i ett halvår för att gå ner i stressnivå och "hämta tillbaka" förlorad energi? Den perioden började för tre veckor sedan och det enda jag känner är, som jag tidigare nämnde, trötthet, trötthet, trötthet. Det är i och försig inte så konstigt, men jag i mig själv kan lätt bli frustrerad och otålig och tänka: " Jag vill se resultat nu, "men då får jag ta flera steg tillbaka och tänka: " Det gick inte på ett kick att bli så trött, då lär det ju inte gå på ett kick att bli kvitt tröttheten heller. Jag menar här främst den mentala tröttheten, den trötthet som min hjärna har p.g.a dess nedsättningar. När den nu får vila så känner jag hur trött jag är, både mentalt och fysiskt. Jag kan inte lyssna på musik som har ett snabbare, gladare tempo, för då blir hjärnan stressad igen.

Mina göromål nu är saker som ger mig energi:

* Simning

* Styrketräning

* Promenader

* Umgås m. vänner

* Husgrupp (kristen bönegrupp)

* Gudstjänst

I veckan har jag dock inte gjort något av detta eftersom jag varit på läger helgen innan.  Ingen ork kvar. Det var ett läger som gav massor: trevlig social samvaro, roliga aktiviteter mm, men också tog.  Det som tar är att jag var trött redan innan lägret, på läger har man dessutom ett annat tempo än vad man har annars samt. det faktum att helgen började tidigare än vad den normalt brukar göra för mig. Det andra är min oförmåga att stänga ute ljud: Samtidigt som jag lyssnade till en intressant föreläsare så hörde jag barn leka i bakgrunden (klart de måste få leka) eller samtalen vid lunch/middagsbordet. Jag hörde inte exakt vad alla sa, men jag hörde ett ständigt sorl (klart man måste få samtala med varandra ändå). 

Nya tag nästa vecka istället!

Torsdagskram!