Direktlänk till inlägg 12 augusti 2013

Struktur igen!

Av unika-jag - 12 augusti 2013 11:00

Hej på er!

Jippie! Jag har struktur igen! Underbart!   Jag har varit jättetrött denna vecka, trött för att stressen är på väg ner och trött för att jag och en ordinarie assistent haft givande samtal kring min stress, vad jag kan göra, vad de kan göra etc.  Det är nu min hjärna bearbetar stressen som varit, för tidigare har jag inte haft utrymme för det. Fokus har istället legat på det som gått ha fokus på d.v.s tvätta, städa handla, för att inte det också skulle falla.   Det är nusom jag kan känna efter hur jag egentligen mått/mår. Vikarierande assistenter har undrat om jag mår bra eftersom mina tecken utåt blir suckar, ofokusering och trötthet. Jag i min tur tänker: " Jag har ju varit stressad i huvudet  hela tiden ( hela sommaren) är det först nu ni märker det? "( I  och för sig har min stress inte synts så mycket utåt). Jag säger således till mina vikarier att jag har mycket att tänka på p.g.a diskussionerna med ordinarie assistenten, ( min hjärna måste ta in och bearbeta det hon säger, efter bearbetningen får jag själv egna funderingar som måste bearbetas o.s.v). men att min hjärna i övrigt är mer avlastad än på länge. Nu gäller det bara att få resten av kroppen att förstå att den kan ta det lugnt...


Till er som undrat vad som hände med den strulande assistenten: När han jobbade sina första dagar var han en som knappt tålde att jag lade handen på axeln på honom, ryggade nästan tillbaka av osäkerhet.  Förra helgen grälade jag ju åter på honom för hans sena ankomst och vid lunch blev jag gråtfärdig för att min hjärna inte orkade med att det varit så ostrukturerat en längre tid. Killen blev ställd och undrade vad det var med mig. Försökte lägga handen på axeln för att lugna mig. Jag väjde och lutade åt andra hållet. Satt i datarummet och grät större delen av tiden. Följande dag frågade jag honom om han läst min stresshanteringsplan. Det hade han inte, så jag bad honom läsa den och sedan frågade jag honom:

- Förstår du mig bättre nu?  Förstår du varför jag varit så arg på dig?

- Jo, sa han.

Jag förklarade för honom vad som egentligen händer i hjärnan på mig när allt blir ostrukturerat:

1) Den uppgjorda planen har fallit.

2) En ny måste skapas.

3) Hur ska den nya planen se ut? (Kan ej skapa ny plan själv, för jag vet ej hur jag ska lägga så det blir bra tidsmässigt mm, kan inte göra nytt upplägg).

4) Jag anpassar mig inte till en ny plan lika snabbt som han, jag måste varskos i tid. etc.

5) Det fungerar inte att bara säga: - Det fixar sig, för jag undrar: På vilket sätt då? Hur?

6) Min stress försvinner inte omedelbart då han kommer till jobbet efter att ha försovit sig, utan den sitter i  hela resten av dagen.


När vi pratat klart sa jag;


- Kom hit så får jag ge dig en jättekram! Killen kommer emot mig och vi står och kramas länge.

- Åh, vilken gokram! säger han.


Hans sista dag för sommaren (i torsdags)  blev den mest strukturerade någonsin! Han pratade om vad han skulle göra sedan och sa att han nästan blir lite deprimerad om han inte får måla.

- Så blir jag om jag blir stressad och/eller inte får struktur. Jag kan låta ilsk, bitsk och sarkastisk, men allt det där är egentligen bara uttryck för en enda sak, nämligen: Hjälp mig! Jag kan inte själv!

- Mm, det blir "overload".


När han skulle gå för kvällen så hojtade han hej då från vardagsrummet. Jag i min tur hojtade hej då från datarummet och förväntade mig inte att det skulle hända något mer, men killen kom emot mig, öppnade famnen och gav mig en jättekram och sa åt mig att ta hand om mig.   


Det man ger kommer tillbaka så småningom!


Godnatt alla!


Söndagskram!



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av unika-jag - Onsdag 9 okt 12:11

Hej Allesammans!   Jag längtar tills min habiliteringspsykolog varit här och förklarat mina kognitiva nedsättningar och behovet av tydlig dialog för personalen. Följande situation uppstod i förmiddags: Jag var sen upp ur sängen, men klockan 11 la...

Av unika-jag - Onsdag 9 okt 00:37

Hej Allesammans!   Sommaren 2003 blev min mamma allvarligt sjuk. Hon fick bröstcancer. Jag var då 21 år och min mamma var 49.  Mina tankar gick så här: "Varför just min mamma? " och "Kommer mamma dö nu på fläcken?" Jag ställde dessa frågor till m...

Av unika-jag - Torsdag 19 sept 11:11

Hej Allesammans!   Nu var det väldigt länge sedan jag skrev. Har bott på mitt gruppboende i snart 5 månader. Jag trivs på mitt boende. Personalen har nära till skratt och humor. De flesta gör sitt bästa för att skapa struktur och föra en bra dial...

Av unika-jag - Tisdag 23 april 22:56

Hej Allesammans!           #Sistaveckan #Flytt #Stressad #Trött #Soffa #Matbordochstolar   Jag borde inte vara uppe så här sent och skriva, men jag känner att min hjärna är på väg att koka över, så skriva är ett måste. Som jag skrivit i tidigare ...

Av unika-jag - Lördag 30 mars 14:07

Hej Allesammans!   #Flytttillgruppboende #Rensa #Packa #Sälja #Mötemedenhetschef   Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag fått ett erbjudande om att flytta till gruppboende. Jag har sedan början på februari bestämt mig för att flytta....

Presentation

Hej! Jag är en 37-årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 37 year old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Blogkeen
Följ Mitt liv och min Cerebral pares. med Bloglovin'

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se