Hej!

Inom Svenska CP-föreningen brukar vi ju säga att man inte ska skämmas över sitt funktionshinder, men tyvärr så måste jag erkänna att jag skäms för en sak: Jag förstår inte alltid vad folk menar när de pratar med mig, och jag har problem med att erkänna det för dem, även för assistenterna...Erkänner jag så måste jag ju inför dem medge: " Jag förstår inte" ( eller det kanske snarare handlar om "Nu tappade jag fokus och missade detaljer") och erkänner jag det inte så kommer folk utgå ifrån att jag förstår. För några veckor sedan när jag skulle gå och handla så frågade jag assistenten hur mycket hårdbröd jag hade hemma.

- Det finns ett.

- Vadå ett?

- Ett bröd.

Jag funderar länge på vad hon menar. Efter 10 min. funderande kommer jag på det:

-Jaha! Du menar en brödskiva! Själv trodde jag hon menade en förpackning bröd och tänkte: " Nej, det kan inte vara möjligt att det är kvar en hel förpackning! Vi kollade förra veckan och då var det bara fem skivor kvar."

En annan sak jag lätt missuppfattar är när folk frågar:  - Ska jag göra X nu eller sedan?

Jag svarar: Jag vet inte, jag kan inte beräkna tider eller lägga upp en plan, så det måste du göra, när assistenten kanske i själva verket menar: - Går det bra att jag gör X nu, eller behöver du hjälp med något annat först? etc. etc. Min psykolog tycker också jag ska sluta skämmas och jag är också inne på hennes linje, för jag kan ju inte rå för att min hjärnas tolkningscentral fungerar på sitt eget lilla sätt, men det är en bit kvar till full acceptans, känner jag.

Onsdagskram!