Alla inlägg den 19 februari 2013

Av unika-jag - 19 februari 2013 19:39

 

#Dikt #Mobbning #Vänner

 

Vänner 


Du kan inte komma på mitt kalas,

för det blir för jobbigt för min mamma.

Vilken konstig båge,

den går ju inte att hoppa i.

Var du skakis eller skakis?

Vad ska du på tyskan att göra,

du som är så dålig?

Varför tror du att klasskamraten

säger som hon säger?

Hon är väl avundsjuk.

Det där är något alla får utstå.

Du ska inte komma

och sätta sig över alla andra

och tro att du är något


Spott i  plastmappen.

Tuggummi utkletat på diagonalen i bänken.

Tjejen blir ledsen, men vågar hon visa det?

Hon har ju fått höra att allt blir roligare för dem då.

Hon går plikttroget till skolan

för att hon hört att det är så man ska göra.

Men trivs hon?

En trasig rollator.

Hur långt kan de gå?


Tjejen säger gråtande  till sin mamma

att hon skiter i vad som händer med henne själv,

för klasskamraterna kommer ju ändå aldrig att sluta.

Men gör hon verkligen det?



Man klarar sig inte utan vänner,

säger en person en dag.

Tjejen undrar vad personen menar.

Hon har ju klarat sig hittills,

så varför skulle hon inte göra det i fortsättningen?


Tjejen flyttar och byter skola.

Är klasskamraterna snälla här?

Hon vet inte.

Bäst att vara på sin vakt.

Var har du varit?

Va, vad hände?

En klasskamrat ställde en fråga!

Tjejen svarar att hon varit sjuk.¨

Var var du i fredags?

frågar de när tjejen uteblivit från klassens senaste klassfest.

Tjejen får vara med! Får vara en del i ett större sammanhang.

Hon växer som människa!

Hon börjar bry sig om sina medmänniskor,

för nu orkar hon göra det.

Både klasskamrater och övriga vänner har skänkt henne kraften till det.


Som vuxen har denna tjej ännu fler vänner.

Men om någon skulle ha sagt till henne som barn

att hon skulle få vänner när hon blev stor.

Hade hon vågat tro på det då?


Tjejens vänner säger att hon är en solstråle,

en glädjespridare,

en fin människa,

att de är glada för att hon finns.

Att de älskar henne.

Älskar! Oj, vilket stort ord!

Är det inte bara ens egna familj som får säga så?

Tjejen inser att det finns olika sorters kärlekar.

En till familjen, en till vännerna och en till husdjuret.

Vännerna klargör också att hon inte alltid behöver

vara en solstråle.

Att hon inte behöver klara allt själv.

Att hon får bli liten och ledsen med allt vad det innebär.

Att hon har rätt att bli tröstad som alla andra.

Att de finns där och hjälper henne.

Tjejen har äntligen förstått vad den där personen menade!

Livet blir lite lättare när man har vänner!


Hon inser också att hennes forna klasskamrater inte kunde göra så värst mycket åt situationen som var då.

De var inget annat än en skock får utan herde.

Får utan herdar blir vilsna.

Tjejen är glad över att hon slipper vara vilse i sig själv längre.

Hon har hittat hem och önskar att hennes forna klasskamrater gjort detsamma.

Hon värdesätter sina vänner och sitt liv högt!
 
© unika-jag

     skriven 19/4-11



Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Hej! Jag är en 40- årig kvinna. Denna blogg handlar om mitt liv och min Cerebral pares. Frågor? Använd frågerutan. Välkomna!
Hi! I´m a 40 yrar old woman. This blog is about my life with Cerebral palsy. Questions? Use the square below! Welcome

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<<
Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Min gästbok

unika-jags gästbok


Skapa flashcards